Smått och gott

Idag kunde jag inkassera 970 kr från barnklädesförsäljningen i Nävertorpskyrkan, det är jag nöjd med. Och då är ändå 30 % avdraget, det går till välgörande ändamål och det gör även kvarvarande kläder.

Det gick så himla bra för August att börja förskolan igen efter sommaren, i typ två dagar för sedan kom det en kille och skulle börja fixa i dockrummet där det varit vattenskada. August är (trots att han är son till en snickare) superrädd för maskiner som låter, han gråter till och med när vi dammsuger här hemma, och sågen som snickarkillen på dagis använde var inget undantag. Så nu i några dagar har han varit väldigt tveksam till dagis och vill helst ha snuttefilten och hålla någon i personalen i handen hela dagarna. Jag blir ju såklart orolig och dessutom velig, vad är bäst för honom - ska han få vara hemma? Är han ledsen för att han blir lämnad eller är det "bara" grejen med dockrummet som han har låst fast sig vid? Idag när jag kom och hämtade så sa en i personalen (en redig och helmysig dam som egentligen är pensionär men som jobbar jämt ändå för att de alltid behöver folk):

"Vi gick till skogen på förmiddagen så han skulle få komma ifrån lite. Han var busig och helt omöjlig, lyssnade inte alls, han var precis som de andra barnen! Du behöver inte vara ett dugg orolig för honom!"

Och det härliga var att hon menade det som positivt, hon tyckte det var jättebra att han hade sprungit åt andra hållet när de ropade på honom, att han var trygg och vågade busa. Skönt!

Min "guru" heter ju som bekant Malin Alfvén och är en psykolog som svarar på frågor i Vi Föräldrar och bland annat har skrivit Trotsboken och Oron som gör oss till bättre föräldrar, men jag gillar även en annan psykolog-Malin, nämligen Malin Bergström. Hon har skrivit en bok som heter Att bli mamma och i den finns ett kapitel som heter Att leva med barn, där kan man läsa många bra saker som kan mildra föräldraångesten en aning (om man har någon, men vem har inte det?). Några exempel (visserligen lösryckta ur sitt sammanhang, men ändå):

"Det finns psykologer som ser stora faror i föräldrars ambitioner att vara experter istället för människor. ... Att ha perfekta föräldrar vore bland det värsta som kunde drabba ett barn. Då skulle barnen inte lära sig någonting om hur det är att vara människa bland andra människor."

I kapitlet om konsekvens: Min erfarenhet är dock att det är helt omöjligt att vara konsekvent som förälder och att föreställningen om detta går på tvärs mot hur barn faktiskt fungerar. Eftersom små barn är specialister på att tolka och avläsa människors känslor och sinnesstämningar är det istället självklart för dem att människor förändrar sig hela tiden. Så fungerar barnen själva och så räknar de med att andra ska bete sig. ... Att det varit på ett sätt ena gången betyder inte nödvändigtvis att det ska vara likadant nästa gång. Att tro att barn skulle må bäst av att uppfatta människor som statiska och oföränderliga är att underskatta deras förmåga att förstå och delta i mänskligt samspel".

Om rutiner: "Men det är oftast både svårt och jobbigt att införa rutiner. Man arbetar i motvind eftersom barnet istället utgår ifrån sin egen rytm som varierar från dag till dag. Strikta rutiner och pressade dagsscheman passar barns natur dåligt.

Om mat: "Åsikterna tar varken hänsyn till att barn är olika eller att de har en medfödd lust till mat. Man varnas för att ge barnet något som kan verka sött och gott och ska istället vänja det vid neutrala smaker. Att maten är något av det mest lustfyllda livet har att erbjuda känns mycket avlägset i de här rekomendationerna."

Man får ju såklart välja vad man vill ta till sig av och man kan ju inte lyssna till alla olika råd och "skolor" som finns, jag väljer i alla fall det jag tycker att jag mår bra av.

August resonerar:

"Mamma, varför har den där lastbilen så stort flak?"

Jag: "Jag vet inte, den ska väl få plats med mycket saker."

August: "Ja, kanske en massa grävlingar som har dött."

Eh, ja, kanske...

Och alla vet väl vad en majsrak är? En rak majskrok såklart! (Och för er som inte vet vad en majskrok är så kan man väl förklara det som en slags babysnacks. Ser ut som jättestora ostbågar, men är totalt smaklösa. Dock en mycket bra uppfinning!)

Effektiv lördag

Idag har vi fått galet mycket gjort, skönt! Vi har storstädat (vattnat blommor, städat badrum, tagit rätt på all tvätt, dammat, dammsugit och torkat golven), jag har varit ute på ett 16 km-pass (superskönt!), Rickard har klippt gräset och så har jag, mamma och barnen varit i en ny lekpark. Trodde nästan jag hade koll på de flesta lekparkerna i stan, men så fick jag se en lekpark med ett tåg i bakgrunden på en av bloggarna jag läser och eftersom August är galen i tåg så skrev jag och frågade var den låg. Jag fick svar (tack Sandra) så idag blev det en utflykt till Gersnäs med den tågtokiga sonen. Det finns visserligen ett lok i sjukhusparken, men det är mer som en lektunnel och August är inte nöjd med att det inte har någon vagn.

Jag har också varit på bio med vår kompis Jonas, vi såg Toy Story 3 och det var min första 3D-film. Förutom att jag inte är så förtjust i barnfilmer, inte har sett nummer 1 och 2 och dessutom tyckte att filmen var alldeles för lång så var det ganska kul.

Nu blir det Bröllopsfotografen och Marabou Polka.

August kollar tågets motor...


Lilla sötnöten provar att gunga för första gången.

Tuffa tjejen!

Skrev just på Facebook att jag betalar räkningar, men det är ju lite ljug eftersom jag bloggar. Men jag har plockat fram räkningarna och bankdosan och det är i alla fall meningen att jag ska sätta igång snart. Men det stör mig väldigt att jag verkar ha slarvat bort barnomsorgsräkningen, jag som är så ordentlig och har koll på det mesta. Men det är kanske tur, annars hade jag kanske inte ens märkt att den fattades. Rickard får lön varannan vecka och ibland betalar han lite räkningar i mitten av månaden, men vi har kollat och tror inte att han har betalat den. Jag får ringa fakturaenheten på måndag och kolla upp det hela.

Annars hade jag tänkt skriva ett litet inlägg om vår lilla Kajsa Kavat, lillasystern med skinn på näsan och som vet vad hon vill (och inte vill). Kanske blir man så som lillasyster till en vild treåring, hon är i alla fall av en annan sort än storebror - både på gott och ont. Där hans underläpp börjar darra när dammsugaren eller hårtorken åker fram tjuter lillasyster av glädje. Hon tar det mesta med ro när August härjar omkring även om hon såklart inte tål vad som helst. August var en mysbebis som ammade ofta och gärna; när han var hungrig, trött, ledsen eller bara sugen på att gosa. Irma äter när hon är hungrig. Punkt. Praktiskt ibland, men ganska tråkigt för en amningstokig mamma. August ammades flera gånger om dagen ända upp till han var runt året, han var ju inte så förtjust i att börja äta mat. Irma älskar mat, det mesta går ner än så länge. Hon äter gröt till frukost och på kvällen, mitt på dagen äter hon mat. Jag ger henne barnmatsburkar och är så nöjd med att hon äter, tänker inte börja krångla med hemlagat. Det får hon ju ändå om bara några månader för då behöver hon ingen speciell mat längre. Hon verkar gilla när det är lite smak på maten, igår fick hon en ny smak som verkar ha blivit en favorit: Couscous med kyckling och tomatsalsa. Oftast ammas hon förmiddag och eftermiddag, innan hon lägger sig och någon gång på natten. Men till min stora förskräckelse så vill hon inte alltid ha längre, jag har verkligen inte tänkt att sluta amma redan! Så kommer det väl inte att bli heller, på natten har hon alltid mycket god aptit...

Nu är hon ju sju månader och ingen pyttebebis längre, även om jag har lite svårt att medge det. Så igår fick hon byta till sittdelen i vagnen och det var ju kul, även August tycker att det är spännande. I morse var det kyligt så hon fick på sig jacka och ett par mjukisskor och helt plötsligt såg min lilla bebisplutt ut som en stor liten tjej. August var dock mycket besviken över att hon inte kunde gå nu när hon hade skor på sig.

Gå ja, vi får väl se när hon gör det - än så länge känns det som att hon är ganska sen. Eller det kanske hon inte är, men betydligt senare än August var. Han var väl rätt medel, kröp när han var drygt åtta månader och gick när han var drygt elva månader. Än så länge ligger Irma efter, men man ska ju inte jämföra. Nu har hon dock slutat rulla runt igen och jag (som har läst lite för mycket om barns utveckling, muskelsjukdomar och sådant i min utbildning) blir ju lite orolig. Men hon verkar ju ite direkt muskelsjuk i övrigt, hon hoppar i sin hoppgunga, kör med gåstolen (helt utan kontroll och körkort) och är pigg och glad. Hon tjoar, pladdrar, "pruttar" och fräser med munnen hela tiden - en riktig liten pratkvarn.

Tuff brud i Tummenjacka och Adidasskor (bra med Factory Outlet):


Irma gapar inte när hon vill ha mat, hon sträcker ut tungan:


Mätt och nöjd!

Tar på krafterna att göra stan med mamma...

Nu ska vi hem och äta lunch, den nya favoriten: couscous med kyckling och tomatsalsa - nästan så jag också kan tänka mig en portion;-)

Snart helg

Imorgon är det fredag, skönt! Igår började Rickard jobba efter drygt åtta veckors ledighet, men än så länge är läget hanterbart här hemma ;-).

Nu är klockan kvart i åtta och två av två barn sover, jag ska ut på kvällspromenad i spöregnet för jag behöver rensa hjärnan. Ikväll tog det endast 45 minuter att borsta Augusts tänder, borde det inte vara mindre jobbigt att bara gapa och få det avklarat på en? Eller ja, två ska det väl ta men ibland kan man ju kompromissa.

När jag kommer hem ska jag komma ihåg att lägga mina jeans i tvätten, Irma råkade bajsa lite på dem förut. Och sedan när började jag tycka att det är helt OK att gå runt ett litet tag med bajs på byxorna, är det ett småbarnsmammasyndrom eller är jag bara onormal? OK med lite mjölkkräks, men riktigt bajs (hon äter ju mat)? Men nu kommer de ju i alla fall bli blöta och smutsiga när jag går ut så då är det onödigt att ta på rena innan.

Fräscha skor...

Tävlingsskorna:

Träningsskorna (favoriterna):

Känns som att det kan bli en dyr höst med tanke på min skostatus - sorry ungar, det blir inga vinterskor till er...

Nej då, tävlingsskor får vänta till våren och träningsskorna har varit trasig så länge att de nog funkar ett tag till. Om de inte går mitt i tu någonstans ute i ingenstans på ett distanspass... Har ett par träningsskor till i betydligt bättre skick, men de har jag aldrig varit helt nöjd med. Dessutom skulle jag behöva ett par typ trailskor eller liknande till hösten/vintern så jag inte slår ihjäl mig (det har varit nära några gånger, men nu måste jag ta mitt ansvar som tvåbarnsmamma ;-)). Men några 4-5000 till tre par skor sitter jag inte inne på just nu, så det blir att spara. Tur att jag vann lite pengar på KK-joggen och tur att jag vann ett presentkort hos min frissa på triathlontävlingen, då sparar jag ju in pengarna på nästa klippning. Plus att jag sparat in ett par klippningar i sommar med hjälp av nagelsaxen...

Idag har jag:

• Blivit genomförkyld (inte så konstigt att det kändes lite tungt i lördags)
• Lämnat en ganska nöjd unge på förskolan, så lätt att lämna gick det inte på hela våren
• Insett att jag måste sluta sälja saker på Tradera eftersom jag avskyr att hålla på och packa och skicka sakerna
• Haft den första simträningen efter sommaren och alla simmare var superduktiga!
• Fyndat ladugårdskläder till August (vinterskor+gummistövlar+jacka+termobyxor/överdragsbyxor=85 kr). Egentligen gillar jag inte klädloppisar och barnen behövde ingenting, men just billiga ladugårdskläder var jättebra att hitta.
• Stått 40 min i kö på Apoteket för att köpa nya öronproppar till simningen (för att inte få vatten i öronen när jag själv simmar, inte för att mina simmare väsnas...) trots att det bara var två stycken före mig i kön...

Vasastafetten

Jag var nog inte helt förkylningsfri, jag kände av att jag bara lyckades få till fyra timmars sömn i natt, underlaget på min sträcka påminde mer om en plöjd åker än en skogsstig, jag var ytterst nära att göra en Mikael Ekvall (http://www.helagotland.se/img/2008/5/26/3704092.jpg) (men gjorde det INTE), men det var kul att springa stafett.

Alla i laget höll sina beräknade tider (och alla kom iväg när de skulle, trots att vi har en lagmedlem som är helt besatt av geocaching och hade allt annat än fokus på stafetten...), det gick superbra att ha med Irma på växlingarna och till slut hamnade vi på en 36:e plats av 222 lag i mixedklassen, en ganska godkänd insats.

Hälsning från Vingåker

Fick den här bilden skickad till mig nyss, det verkar som att skruttungen har det helt ok utan mamma och pappa ;-)

Vi drar till fjällen...

Sitter i bilen på väg till Sälen och morgondagens Vasastafett. Känner mig i stort sett helt frisk så det ska bli kul! Rickard blev nog däremot nästan lite besviken, så han åkte och köpte sig ett par löparskor i förmiddags "ifall någon annan blir sjuk". Det är kul att springa stafett, kul med lagkänslan. Det blir nog ingen supertid för oss i år, vi har för mycket föräldrar med (och då räknar jag inte mig själv till den gruppen utan jag menar mest de föräldrar till löpare som fått ställa upp för att halva klubben är skadad), men det gör inte så mycket.

August ska vara hos mina föräldrar i helgen. Det blir inte så kul för honom att åka med, först tar det flera timmar att åka upp idag, imorgon blir det lite skytteltrafik mellan växlingarna enligt schemat som vår lagledare knopar ihop varje år, när loppet väl är klart ska vi åka de 9 milen tillbaka från Mora och så ska vi hem igen på söndag. Nej, han får det roligare i Vingåker även om det alltid är jobbigt att vara ifrån honom en hel helg.

Vår lagledare ja, han kräver nästan ett eget stycke. Han fixar allt det administrativa; skriver körschema så att alla får skjuts till, och blir hämtade från sina sträckor, skriver ut listor med statistik, räknar på hur fort alla lagmedlemmar beräknas springa så att vi kan få cirkatider för våra starter - ja han har koll på allt kort sagt. Trots det så lyckades han själv missa sin växling för ett par år sedan då han stod i toakön, det var lite smått komiskt.

I förmiddags var August och jag och hälsade på på förskolan och lekte lite. På måndag börjar han igen efter åtta veckors sommarlov så jag tyckte att det kunde vara skönt för honom att få förbereda sig lite. Tror att ha tycker att det ska bli kul att komma tillbaka, om inte annat har han saknat brandmannastången på gården och alla cyklar i olika modeller.

Godnatt!

Nej nu får jag skärpa till mig, samla ihop mig och gå och lägga mig. Känns vettigare än att surfa runt på YouTube och sitta och gråta till Tomas DiLevas version av "I en sal på lasarettet"...

Fint som snus ska det vara

Jag har köpt en helt underbar overall idag till Irma, precis en sådan som jag planerat att köpa. En skaloverall så att hon kan krypa i snön och blasket, men utan det där bylsiga i en vanlig overall. Den har dessutom löstagbart fleecefoder så den kan bli varm om man vill, annars hade jag tänkt att köpa fleecekläder så man kunde variera sig lite. Den har så himla fina färger och jag är så nöjd. Men. Ni hör väl att det var ett "men" på väg? Den var hutlöst dyr, alldeles oförsvarbart dyr för en bebis. Men jag hade ju sparat jättelänge till den så jag hade pengar (dock på ett annat konto så Rickard fick hosta upp pengar i affären...), och jag hade en rabattkupong som drog av ett tresiffrigt belopp och jag fick ett par mockasiner (och en affisch...) på köpet och vi har så mycket sparat sedan August så det var så kul att köpa något nytt och ja, kan man inte bara få köpa något som är onödigt dyrt ibland? Även om jag får lite ångest av det. Men den hänger där i hallen nu och kommer att bli så himla perfekt på min lilla Buff i höst och vinter.

Vad ska man skriva?

En sak som slår mig när jag läser bloggar och statusuppdaeringar på Facebook är hur sanslöst lite integritet viss människor verkar ha. Det är ju himla lätt att skriva och publicera saker på nätet och kanske just därför tycker man att folk borde tänka både en och två gånger innan de trycker på skicka-knappen. Men den tanken verkar ganska sälla dyka upp i folks huvuden. Det skirvs skit om jobbet helt öppet på Facebook, man säger ett saninningens ord om sitt ex (som kanske även är ens barns pappa), det läggs ut bilder på både det ena och det andra (och andra människor och deras barn) och man berättar för hela världen hur dåligt man mår - men gärna lite kryptiskt så folk ska bli nyfikna och fråga lite mer. Dessutom bloggas det hej vilt på arbetstid. Hur tänker folk? Eller är det det de inte gör? Jag tycker att det är helt OK att inte alltid skriva gullegull och roliga saker i sina statusuppdateringar på Facebook, men för mig skiljer det ganska många steg på "Är supertrött idag, har en magsjuk hund som höll mig vaken i natt" och "Orkar snart inte mer, varför blir jag behandlad som skit av alla?" eller något liknande. Men det kanske bara är jag som tycker så?


Jag skriver ganska ofta och mycket i min blogg och ibland vädrar jag lite åsikter också, men jag försöker hålla mig till min policy: att min mamma och min chef ska kunna läsa bloggen utan att det känns konstigt vare sig för dem eller mig. Visserligen föredrar jag väl kanske ändå att min chef inte läser min blogg, men jag är medveten om att hon kan göra det om hon vill. Det finns även simmartjejer som läser min blogg och de är ju tonåringar.


Jag skriver ibland om att jag känner mig trött och att barnen har varit gnälliga och jag skriver som sagt ibland om mina åsikter kring saker och ting, men jag försöker hålla det på en sådan nivå att jag skulle kunna säga samma saker i lunchrummet på jobbet. Jag skriver om min familj och jag har själv valt att skriva om mina barn och lägga ut bilder på dem, men jag skriver till exempel inte om hur Rickard och jag har det i vårt förhållande, om barnens bajsvanor, lägger inte ut nakenbilder på barnen och om jag har svackor så nämner jag dem i ganska neutrala ordalag och jag är väldigt försiktig med vad jag skriver om mitt jobb. Det finns säkert de som ändå skulle ha åsikter om att jag lämnar ut mina barn, jag har noga övervägt mitt bloggande och tycker inte att jag gör det. Internet är en sådan stor del av allas vardag nu för tiden och jag känner att jag står för min blogg. Men jag är medveten om att den kan läsas av vem som helst och skriver därefter.

Men som sagt, många verkar förlora sin integritet på nätet och dessutom inte alls tänka på vem som kan läsa. Är man barn eller tonåring är det sorgligt, är man vuxen har man ett visst ansvar för vad man lägger ut (och det har ju såklart även de som är yngre, men man har kanske inte samma konsekvenstänkande då) tycker jag. Ett exempel som jag tycker är lite skrämmande är en blogg som jag läser då och då, den skrivs av en tjej som är 30+ och som har ett yrke där hon dagligen träffar tonåringar. Hon har dessa tonåringar som vänner på Facebook och länkar till sin blogg på just Facebook. På sin blogg skriver hon om hur dåligt hon mår på jobbet, om hur hon känner sig baktalad av kollegor och om hur hon mår så dåligt att hon skadar sig själv. Förebild?

Ja, alla gör ju ett val, men jag undrar hur det är med att tänka ett steg till innan man trycker på "publicera" eller "skicka".

OMG!

Nu måste jag verkligen, verkligen vara frisk och fit for fight på lördag när det är Vasastafetten! Anledningen? Mest för att jag själv vill vara med, men också för att jag just fick veta att vår reserv redan har fått hoppa in och ta en ordinarie plats i laget och vår första (och väldigt mycket enda) reserv just nu är... tada! - Rickard! Han som förmodligen inte har sprungit ett steg i hela sitt liv och antagligen får springa i Foppatofflor eller något om han måste vara med. Nog för att vi inte brukar vinna det hela, men om vi ska ha med honom i laget så hamnar vi nog betydligt längre ner än vi brukar. Rickard har många fina sidor och det finns mycket han är bra på, 11,6 km terränglöpning kan nog inte räknas med på listan...

Men jag mår ju redan mycket bättre, halsen känns nästan inte alls och jag känner mig nästan helt som vanligt i kroppen. Det är bara att hoppas på att det är på tillbakagång och att inte bristen på halsont betyder att förkylningen är redo att bryta ut på allvar.

Idag har jag varit på mammabarnträff och det var mysigt. Det var skönt att jag mådde bättre i morse, annars hade det känts lite oansvarigt att gå och träffa en massa små bebisar. Vi är sju mammor som gick på samma gravidvattengympa i vintras som har träffats ett par gånger med våra bebisar. Jag hann sluta innan ett par av de andra började, så de har jag lärt känna nu i efterhand, men det är verkligen jättetrevligt! Den äldsta bebisen är född i november-09 och den yngsta i maj i år, Irma är näst äldst (och näst minst...). Irma har inte träffat så mycket bebisar och vi har inte haft någon bvc-träff på länge så hon är inte van att träffa många samtidigt, men hon tyckte det var så mysigt! Hon är ju mer van vid ljud och så än vad August var - han blev ju så rädd för andra bebisar när de lät, så hon låg eller satt mest och bara njöt verkade det som.

Här bekantar hon sig med sin kompis Lowa:

Lowa ser mest normal ut, Irma spelar pajas:

Tisdag

Jag har ont i halsen. Det är inte bra, verkligen inte bra. Eller, egentligen är det väl ingen katastrof, det är ju inte som att jag är dödssjuk eller så. Grejen är bara den att båda barnen har varit rejält förkylda och det är väl inte helt otroligt att det är det jag håller på att bli och om fyra dagar förväntas jag springa femte sträckan för vår klubb i Vasastafetten, Risberg-Evertsberg. Så om jag ska bli förkyld så vill jag bli det omedelbart bums så att det värsta hinner gå över. Lite snuva är väl inte hela världen, men halsont är absolut no no - då tränar och tävlar man INTE! Jag vill inte få hjärtmuskelinflammation.

Idag har vi tittat på ett hus. Igen. Vi vet snart hur det ser ut i varenda hus häromkring. Och jag börjar förstå vem som köper alla tapeter som jag har undrat över i affärerna, det finns smak och det finns annan smak... Jag gillade det här huset, men det är det säkert andra som gör också. och det är ju ändå så jobbigt att flytta. Surt sa räven...

Min stora lilla tjej!

Motivationsbrist

Vanligtvis är August jätteduktig på att sysselsätta sig och leka, men förut var han väldigt rastlös och ville absolut inte leka själv. Eftersom Rickard och jag inte hade ätit klart så ville inte vi följa med honom till lekrummet utan försökte hjälpa honom att komma igång ändå:

Vi föreslog att han skulle leka med tåget och fick följande svar:
"Men det är såå jobbigt att köra med tåget, och min hand går inte igenom tunnlarna"

Rickard föreslog då att han skulle gå och titta till grisen och kalven som han hade byggt en hage till.
"Men de kan ändå inte rymma, för det är leksaksdjur"

Jaha ja...

Igår sa jag till August att duka av sin tallrik efter sig, efter flera gånger tjat sa jag till honom att sluta tjafsa och bara gå raka vägen till diskmaskinen och ställa bort tallriken. Inget hände. Jag sa samma sak igen och fick ett mycket ilsket svar:

"Men det går inte för jag måste ju svänga runt bänken!"

Det gäller att tänka på hur man uttrycker sig...

Mysig lördag och Katrineholmsveckan snart slut

Familjens minsting firar lördag med feber, snuva och troligtvis ont i halsen. Hon är en tapper liten hjälte som ler med blanka ögon, men som inte alls riktigt förstår varför hon måste plocka ur nappen ur munnen när hon ska andas. Just nu sover hon i alla fall lugnt, preparerad med nässpray och Alvedon och lyckades till slut få loss det täppta i näsan så hon kunde amma ordentligt. Hoppas hon får en lugn natt. Rickard har lagt lite böcker under sängbenen i huvudänden av sängen så att hon ska komma upp lite. Eventuellt tog han lite för mycket böcker eftersom jag har plockat upp henne från fotänden en tre-fyra gånger på en timme... Tanken var ju god i alla fall.

August och jag har myst lite idag och gjort en liten utflykt. Efter lunch cyklade vi ner på stan och tog en sväng över torget. Där hittade August hemvärnet och provsatt i deras bil.


Därefter åkte vi gratis veteranbuss till Logistikcentrum och snålåt gratis muffins och godis. Vi hade tänkt att åka guidad rundtur bland lastbilar och tåg också, men det var så varmt och så lång väntan på bussen tillbaka igen om vi skulle ha gjort det att vi åkte tillbaka med samma buss som vi åkt dit med. August var så lycklig över att få åka dubbeldäckare "Vi måste sitta på våningen mamma!" och alldeles nöjd med den ca 2 km långa turen.


När vi kom hem ammade jag Irma och så packade vi lite badkläder för att åka och ta ett dopp, det var väldigt varmt ute. Rickard släppte av August och mig vid Resecentrum och så åkte vi med en annan veteranbuss ner till Djulö, det gäller att passa på när de går en dag om året och dessutom är gratis. Vi badade lite vid Djulö och det var superskönt, Rickard och Irma gick en sväng på loppisen också.

Imorgon slutar årets Katrineholmsvecka och jag tycker att vi har haft ganska mycket nöje av den. Visst är det massor av aktiviteter både för barn och vuxna som vi inte har varit på, men det är ju liksom inte så kul att stressa. Samtidigt är det roligt att passa på när det händer lite och mycket är ju gratis också. Jag har sprungit KK-joggen och kört triathlon (inga gratisaktiviteter)och resten av familjen tyckte också det var kul med allt omkring de arrangemangen, August har testat tivolit, vi såg mc-kortegen med nästan 400 motorcyklar, idag åkte vi som sagt veteranbuss och så har vi kikat omkring lite på stan. Rickard var lite sugen på att kolla in öltältet som täcker hela torget så han cyklade dit en sväng nu ikväll. Jag är inte säker på att jag är avundsjuk, jag hör musiken ända hem och det låter sådär...

Jag ligger på soffan istället och laddar för ett skönt distanspass imorgon förmiddag och hoppas att vi får sova i natt. August är också lite snuvig, men jag hoppas att det inte blir värre än så.

Busan!

Nu är ju Irma drygt sex månader och jag tänkte jag skulle skriva ner lite om hur hennes dagar ser ut på ett ungefär, man glömmer så lätt sedan:

07.00-07.30: Vaknar, ammas ibland men inte alla dagar

08.00: Äter gröt (har hon gjort i två dagar, innan var det bara amning till frukost), dricker vatten

10.00: Sover, oftast mellan en halvtimme och en timme, ibland lite längre. Ammas innan hon somnar.

12.00: Äter lunch, grönsakspuré, just nu med lite kyckling också, fruktpuré till efterrätt, lite smörgås eller smörgåsrån om hon vill ha något att tugga på, dricker vatten


13.00: Sover, oftast bara en halvtimme men det händer att hon sover längre.

14.30: Ammas. Ibland ammas hon igen efter någon timme, de senaste dagarna har hon dock inte kunnat koncentrerar sig på att amma på eftermiddagen om vi inte är hemma och det är helt tyst, så då har hon varit jättehungrig senare.

16.00: Sover, även här oftast bara en halvtimme. Önskvärt är att åtminstone något av sovpassen är längre än en halvtimme, blir det tre korta pass på en dag så är det kämpigt och ledsamt på kvällen och får ibland bli ytterligare en tupplur.

17.00-18.00: Runt den tiden blir det gröt, varierar lite beroende på hur länge hon sovit, hur mycket hon ammats på eftermiddagen och hur dags vi andra äter - det är ju trevligast (eller nåja, men för Irma i alla fall) om alla äter samtidigt.

19.00: Ammas i vår säng, sedan lägger jag henne i hennes egen säng där hon somnar på ett par minuter (peppar, peppar...)

03.00-05.00: Någon gång där ammas hon en gång, jag tycker att det är hur bra som helst att hon bara äter en enda gång på natten. Ibland får vi sätta i nappen någon gång också.

Allt det här ovan är ju rätt så ungefärliga tider, det kan ju såklart variera. Men vilken skillnad det blir så fort man inte helammar längre, plötsligt måste man börja styra upp lite mattider, få mer rutiner och planera lite mer. Visserligen äter vi väldigt regelbundet ändå, men det var ändå lättare att bara ha August att ta hänsyn till om man är iväg någonstans. Han har ju lite större utbud som han kan äta och kan dessutom sitta lite var som helst och äta numera - måste inte sitta i barnstol och sedan totalsaneras efter maten.

Sedan låter det ju himla tråkigt allt det här eftersom jag bara har skrivit in mat och sömn, inget bus och ingen lek.

Nu när Irma är drygt ett halvår så gillar hon:

• Sin hoppgunga. Hon kan inte riktigt hoppa jämfota i den än, men jag funderar start på att köpa henne ett par steppskor för hon verkar ha talang!
• Att titta på när storebror leker. Lite tråkigt är det dock att han tar ifrån henne alla saker som är hans och som hon lyckas få tag på, men hon är inte så långsint.
• Att leka tittut och att bli "pruttad" på magen
• Att bada och nu är det sitta upp som gäller, ligga på rygg och flyta vill hon inte alls längre
• Att tugga på precis allt! Hon har inte fått några tänder än, men jag tror att det är på gång och i så fall blir hon tidigare än August.
• Att stoppa fötterna i munnen.

Hon kan:

• Rulla från rygg till mage, men bara rulla tillbaka ibland
• Sitta utan stöd, men hon tippar ibland
• Krafsa till sig grejor med både fötterna och händerna när hon sitter upp och sakerna ligger lite för långt fram
• Äta själv med sked (enligt henne själv...)
• Stoppa in sin napp i munnen åt rätt håll
• Tjoa och låta hur högt som helst, ibland hör man inte skillnad på henne och hennes treårige storebror som ändå har en väldigt vältränad röst...

Det här är förmodligen ett hur ointressant inlägg som helst för mina läsare, men jag skrev det mest för mig själv.

Små och stora barn

Lilla storebror som ibland vill vara stor kille och ibland är en liten bebis. Men han är ändå inte större än att han ryms i en vanlig Ica-kasse

Lilla lillskruttan som i natt sover i en stor stor spjälsäng för allra första gången. Tänk att det finns de som stoppar ner sina små nyfödingar i en sådan här stor säng, jag som tyckte att Irma såg pluttig ut när jag nattade henne. Hon tittade lite förvånat på mig, vände sig på sidan och somnade på en halv minut. Vår lilla tjej som nu sitter så fint utan stöd och som gapar som en fågelunge när det vankas mat eller gröt och som skriker av ilska när hon inte får smaka allt som vi äter. Gissa om hon längtar tills hon är tillräckligt stor för att få äta ketchup...

Testat triatlon

Idag har jag provar triathlon och det var riktigt roligt. Jag har nog inte varit allför trevlig idag, för jag var rätt nervös (och hade dessutom ont i magen eftersom jag de senaste dagarna verkar ha ett litet skov i min IBS). Jag är ju kontrollmänniska och när jag springer löpartävlingar vet jag hur allt går till och vad och när jag ska äta, byta om, värma upp etc. Nu kändes det som jag hade noll koll och det var jobbigt. Dessutom såg alla så himla proffsiga ut så jag blev supernervös.

Det började inte så bra, jag fick panik på simningen och trodde nästan jag skulle dö. Det känns ju liksom som att om man vill komma förbi någon som simmar framför så får man väl försöka simma förbi, inte över - som han som simmade bakom mig. Jag tog mig i alla fall runt de 400 metrarna och kom iväg på cyklingen. I första backen tappade jag kedjan, hurra! Tur att Rickard hade visat hur man skulle få på den, så det var snabbt fixat.

Efter det gick det ganska bra, men jag hade noll koll på hur lång tid det skulle ta att cykla 20 km och trodde väl att jag låg kanske en kvart efter alla duktiga cykelmänniskor. Det gjorde jag inte, men det var ett gäng tjejer som låg en bra bit före mig. Men jag hade mer nytta av min löpning än jag trodde, för jag var betydligt mindre stum än de andra och när jag kom till mål hade jag sprungit om alla andra tjejer - det trodde jag aldrig!

Nu är jag riktigt sliten, mina ben vill nog att jag ska tokvila ett par dagar!

På väg mot mål efter 400 meter simning, 20 km cykel och 5 km löpning.

Det här var riktigt kul!

Energi?

Jag får rätt ofta kommentarer (i samband med min träning och mitt tävlande) som:
"Vad duktig du är!"
"Vilken energi du har, tänk om jag också hade lite av din energi!"
"Du ser alltid så hurtig ut!"
"Jag fattar inte att du orkar!"

och därför ska jag klargöra en sak: jag tränar och tävlar INTE för att jag har så himla mycket överskottsenergi att bli av med om någon trodde de. Jag har ingen överskottsenergi alls om jag ska vara ärlig. Jag tränar för att få energi över till vardagen. Vet inte hur många pass jag har kört där jag, när jag börjar, är så sjukt trött av sömnbrist, vardagsbestyr, trots och gnäll så att jag hellre skulle lägga mig under en gran och sova ett par timmar än springa. Men jag vet så himla väl att jag behöver träningen, den hjälper mig att rensa huvudet och jag är dessutom beroende av endorfinkicken som träningen ger. Jag älskar att träna när jag väl är ute, men ibland är det tungt att ge sig ut. Det vet Rickard också och rätt ofta "tvingar" han ut mig, kanske för att jag blir så mycket trevligare efteråt??

Jag tränar också för att hålla mig i form, jag gillar att testa mig själv och pressa mig, vill bli snabbare och kunna mäta resultat i minuter och sekunder och för att jag är en tävlingsmänniska som älskar att tävla. Och när jag tävlar så är jag bara Marie, inte mamman Marie, och det är också rätt skönt ibland. Sedan måste ju såklart allt anpassas till situationen, jag kan inte längre träna sex-sju gånger i veckan och tävla varannan helg. Familjen går före, men ett par gånger i veckan och någon helg/kväll ibland är det jag och så får det vara!

Onsdag

Ibland tröttnar jag verkligen på att hitta på rubriker till inläggen, så då kan ni få en upplysning om vilken dag det är istället...

Ligger på mage i soffan, äter morötter och får massage på vaderna och baksidan av låren av han som vill att jag ska simma, cykla och springa imorgon. Det är egentligen inte att rekomendera att få massage dagen innan tävling, men nu är det lite av ett nödläge. Jag är rätt pigg idag, men jag tar ju ändå ut mig när jag tävlar och det är absolut önskvärt med mer än en dags återhämtning innan en ny tävling. Baksidan av mina lår vill nog absolut avråda mig från att köra triathlon imorgon, men nu börjar jag bli rätt sugen på att vara med. Vi gjorde en liten utflykt till Djulö efter lunch idag, lekte lite i lekparken, träffade barnens sysslingar med föräldrar, barnen badade lite och jag provsimmade lite på öppet vatten (ja, jag är ju verkligen ute i god tid med mina förberedelser...) för att kolla lite med andning, simglasögonen och så. Det funkade hyfsat så det mesta lutar nog åt att det blir en start. Provade cykeln ikväll igen och idag satt kedjan kvar i alla fall, men Rickard har lovat mig att lära mig hur man sätter dit den igen imorgon så jag slipper leda cykeln.

Vi hade med oss vår kompis Jonas på stan idag, vi var ute och åt och tittade på mc-kortegen - en tradition vi gör varje år. Det är mysigt med Katrineholmsveckan och det är kul att passa på och göra och titta på det som intresserar hela eller delar av familjen, men det är jobbigt att mycket av sakerna som händer är på kvällarna. Igår var vi inte hemma förrän efter nio, men då hade mina snälla föräldrar gått hem i förväg och lagt August så han redan sov, idag kom vi hem vid åtta. Barnen blir trötta och lite griniga även om det ändå har gått över förväntan. Klockan kommer att bli minst åtta imorgon kväll också, så sedan får det nog bli lite lugnare kvällar ett tag.

Jag gick med plus idag:

Och det är ju alltid trevligt när det lönar sig att springa. Eller alltid och alltid, så himla ofta är det inte som jag springer in några pengar även om det har hänt tidigare, och jag vet inte om jag räknar väskor, t-shirts, handdukar, grillbestick och liknande som att "det lönar sig".

Jag hade 42,44 på kvartsmaran (runt 40,45 på milen) och det känns helt godkänt med tanke på att jag bara tränar två gånger i veckan just nu och födde barn för ett halvår sedan.

Till salu:

August har sett jättefina (och dyra) saker på Mokkasin som han vill ha. Eftersom jag tycker att han kan börja lära sig litegrand om pengar och att man inte bara kan få allt man vill (och vi dessutom har ganska mycket leksaker hemma redan) så har vi bestämt att han ska sälja lite som han inte leker med. Så dessa grejor är till salu, kommentera här eller maila mig på marie_sandberg_81@hotmail.com om du är intresserad.

Fisher Price brandstation 100 kr. Det går att öppna dörrarna och köra igenom huset, de gula knapparna på taket är sirener. Brandbil, brandman, ambulans och sjuksköterska (?) medföljer.


Fisher Price lekhus 100 kr. Två gubbar och en hund (som har fått en bit av sitt öra avbitet)medföljer. I trappan kan man ställa gubbarna och sedan veva upp trappan så det ser ut som att gubbarna går uppför.

Mys!

Så här hittade jag min familj härom morgonen när jag sovit på soffan för att jag är så lättväckt. Eftersom Irma är lika lättväckt så vaknade hon när jag gick och hämtade kameran, när jag kom in första gången låg hon precis likadant som hon gör på bilden, fast då sov hon också.

August håller biologilektion

"Mamma, när en kossa har fyra spenar så kallas det för tjej-ko, om det bara är ett rakt streck så kallas det för tjur"

Söndag!

Har varit på besök hos Ellen idag, det var trevligt. Irma var mindre trevlig, hon ägnade hela dagen åt att kräkas och bajsa ner både sig och mig. Det gick åt massor av blöjor, kläder och påsar, men hon var glad i alla fall. Hon fick lite specialträning av Ellen, som tyckte att min lilla latmask skulle träna sig på att vända över vänster sida också och inte bara höger. Ellen är ju sjukgymnast på habiliteringen så hon har världens tålamod, det har dock inte Irma... Hon kräktes lite på Ellens filt istället.

Jag fick se kort (ul-bild) på Ellen och Oskars lilla bebis som kommer i januari, det blir mysigt!

Undrar om jag håller på att bli gammal? När jag körde på motorvägen och det kom upp en 120-skylt så kände jag "Usch, så fort!" och satte farthållaren på strax över 110 istället. I övrigt så hittade jag hela vägen på första försöket, det var lite värre när jag skulle hem... Det gick bra det också, men då hade jag sämre koll på vad det skulle stå på skyltarna eftersom jag bara hade tänkt köra samma väg som dit - fast tvärtom. Men så funkar det ju sällan när motorväg är inblandat, då är det ju avfarter åt alla möjliga och otänkbara riktningar.

Tjejdag imorgon

Imorgon ska jag och Irma åka och hälsa på Ellen i Enköping. Ellen ringde förut och lämnade en vägbeskrivning, det var tur eftersom jag nog åkt ut på fel riksväg redan på väg ut ur stan här hemma annars...

Förut var jag nere på stan en snabbsväng för att köpa något fint till Ellen som alldeles nyss flyttat till nytt hus med sin Oskar. Affären jag hade tänkt att handla i hade av okänd anledning stängt och helt plötsligt upptäckte jag att jag istället befann mig i barnaffären Mokkasin, inhandlandes Miniaturekläder på rea samt en bok om rymden till August, så det kan bli... Fick i alla fall inhandlat det jag skulle också, dock inte på Mokkasin. Men jag har spanat in ett fint bäddset till Irmas spjälsäng också som nog ska få komma hem hit i veckan.

Förresten så har jag nästan lovat Rickard att ställa upp i en triathlontävling i nästa vecka (beroende på hur benen känns efter KK-joggen på tisdag). Rickard läste i tidningen att cyklingen var en varvbana och han blev så entusiastisk vid tanken på att få se mig cykla uppför Gatstubergsbacken fyra gånger att han nästan tänkte köpa mig en sprillans ny cykel eftersom jag sa att jag inte tänkte ställa upp med min gamla tjejcykel från -93. Nu har han fixat det så himla fiffigt att jag har fått låna hans systers mountainbike istället, men jag har inte provat den än. Får väl se hur det blir. Jag simtränar ju visserligen, men inte på öppet vatten, och de senaste åren har jag inte cyklat längre än till Ica för att handla godis, så jag känner mig väl inte superladdad för triathlon. Springa kan jag ju, men jag brukar inte simma och cykla mitt fortaste innan ett lopp. Nu är ju det här en motionstävling med de ganska beskedliga distanserna 400 meter simning, 20 km cykel och 5 km löpning, men jag vill ju ändå att det ska gå bra. Och så har jag allt möjligt att skylla på och fundera över, tex om jag ska ha linser eller glasögon. Tränar och tävlar alltid i linser annars, men har aldrig det när jag simmar eftersom jag alltid brukar få in vatten innanför fast jag har simglasögon. Ja, ja, känns mest som bortförklaringar...

Frågemaraton:

August: "Mamma, vad är det där Jula?"
Jag: "Vet inte riktigt vad du menar, men det finns en affär som heter Jula"
August: "Varför finns det en affär som heter Jula?"
Jag: "Jag vet inte varför den heter just så"
August: "Varför vet du inte vad den heter?"
Jag: "För jag har inte frågat"
August: "Varför har du inte frågat?"

osv. osv.

Just i det här fallet så hade jag kanske inte så uttömmande svar, men det spelar ingen roll vad man svarar, följdfrågan (frågorna) kommer ändå.

Svag mamma och idrottsskadad son?

Jag hade lovat August att jag skulle bära honom från bilen och upp till lägenheten, men det blev tungt med 15 kg pojke i famnen.

Jag: "Snart orkar inte jag bära dig längre"
August: "Varför?"
Jag: "För jag har för svaga armar (vill ju inte säga att det är han som håller på att bli stor, han har ju redan storebrorskomplex ibland och vill vara liten bebis)"
August: "Du får väl stretcha armarna lite mer någon dag då"

Värt att lägga på minnet?

"Mamma, jag kommer ihåg att sist när vi gick här så låg det några hundskitar (ja, det är nog jag som har använt den formuleringen) här, var är de nu?"

Kille med koll

August kan så himla mycket som jag inte trodde man kunde i treårsåldern. Han älskar ju att få veta namn på gator och sedan kommer han ihåg vilka gator folk bor på. Idag var vi hos mina föräldrar på förmiddagen och efter lunch skulle vi åka till sommarstugan en sväng. Då åkte vi på gator där August har åkt med min pappa när de har hämtat släpkärra (senast var väl för typ en månad sedan...) och August guidade:

"Den här gatan heter Vikingavägen, nu kör vi ut på Skolgatan och där kan man svänga in till Dammsdal."

Och allting stämde!

Igår när vi var på Julita Gård tog August upp ett vedträ och sa:

"Jag bär iväg med det här, det är björk va?"

Och jo, det var det ju. Jag blev lika häpen som den äldre man som satt bredvid mig och tappade hakan och frågade mig hur August visste det. Och det undrade jag också...

Han har koll på bilmärken, affärer och så har han världens lokalsinne (som han nog inte ärvt av sina föräldrar i alla fall). Om man åker någon gata här i stan där han inte har åkt förut så har han ändå koll på typ att "Om man svänger däråt så kommer man till badhuset" och liknande.

Jag förundras varje dag.

Lilltjejen går från klarhet till klarhet. Idag kom hon helt plötsligt på att det faktiskt är kul att rulla runt till mage så nu gör hon det spontant utan att man måste locka henne med nappen eller en rolig leksak. Problemet är bara att hon har glömt hur man vänder från mage till rygg (som hon har kunnat i ett par månader) och eftersom hon egentligen inte gillar att ligga på mage utan bara att vända sig dit, så gallskriker hon av ilska hela tiden. Då får man vända tillbaka henne till rygg, varpå hon snabbt snor runt till mage igen...

För övrigt så har hon blivit ett riktigt litet matvrak, på en dryg vecka har hon gått från ingenting till en full portion gröt + fruktpuré till efterrätt på kvällen, samt nästan en hel liten burk grönsakspuré till lunch. Nästa steg blir att prova lite kyckling, kött och fisk. Tänk om det kunde fortsätta så här, hon bara gapar och sväljer och vill ha mer. Håller tummarna för att vi slipper matböket vi hade med August.

Gullungar:

Lite bilder:

Busarna i simhallen:


August hittar en ihålig stam hos Pettson och Findus på Julita Gård:


Badbruden:


Minibuffé på min försenade födelsedagsmiddag i måndags:

Leker teknisk

Har installerat en besöksräknare, ska bli väldigt spännande att se om det funkar. Det stod i instruktionerna: du bör ha grundläggande kunskaper om hmtl-koder. Ha! Jag vet inte ens vad det är, men nu finns räknaren på sidan - återstår att se om den kan räkna också... Den räknare inte vårt eget IP-nummer, så jag kan inte gå in flera gånger bara för att kicka igång den.

Skaffade kontot för flera månader sedan och har sedan dess varje morgon fått ett mail där det står "antal registrerade besökare detta dygn: 0". Det var ju inte så kul så nu bestämde jag mig för att försöka aktivera det hela.

Smått och gott

Ligger nu på vår säng och nattar Irma, fast egentligen ligger hon i sin säng och sover för fullt så man kan väl säga att jag är klar med uppdraget. Jag kanske inte her berättat om hennes säng, så då gör jag det nu. Hon har en supermysig Leandervagga som hänger i taket i vårt sovrum, den sov August också i när han var bebis. Vi trodde nog inte att hon skulle sova i den alls eftersom hon, sina tre första månader, vägrade sova längre bort än ungefär två cm från Rickard eller mig. Så plötsligt en dag när jag provade att lägga henne i den på kvällen så somnade hon och det har hon fortsatt med. Eller, hon har ju inte sovit där nonstop i tre månader, hon är vaken på dagarna, men hon somnar där ungefär halv åtta varje kväll. August sov bara i vaggan tills han var ungefär fyra månader, men eftersom Irma är lite mindre aktiv och endast snurrar runt till mage under hot (eller nästan i alla fall...) så kan hon få sova där ett tag till. När bebisen börjar kunna häva sig upp lite mer på mage så är det ju smart att byta säng om man inte vill att de ska trilla över kanten, och det vill vi ju inte.

Har tagit ett kvällsdopp i badkaret tillsammans med båda barnen idag. Det var mysigt, även om jag nog egentligen föredrar mer vatten än ca 20 cm när jag sitter med ihopknycklad "efter att ha varit gravid med två barn-mage", men sådant struntar ju barnen i. Irma struntar nog allra mest i hur kroppsdelar ser ut hos alla människor, August är lite mer intresserad. Han är framförallt väldigt fascinerad över mina stoora (??) bröst - konstigt att han är den enda som någonsin har använt just det adjektivet om just den delen av min kropp... Fast jämfört med hans egna så...

Bvc-besök stod på dagens schema, sexmånaderskontroll hos läkare samt vägning och mätning för Irma. Hon har ju inte vuxit i någon rasande fart direkt, men nu hade hon slagit på stort och vuxit som bara den. Nästan 600 gram på fem veckor hade hon gått upp och nu är hon 65 cm lång och väger 6710 gram, lika mycket som August vägde när han var tre månader (och man ska inte jämföra, jag vet!). Rund och go har hon blivit i alla fall och konstigt vore det väl annars, hon har ju tuttat hur mycket som helst den här varma sommaren. Aptiten är det inget fel på, trots att hon bara ätit gröt i några dagar så är hon redan uppe i nästan en full portion så nu kan man nog säga att jag har ersatt en amning på sena eftermiddagen/tidiga kvällen. Till lunch äter hon lite grönsakspuré, men bara ungefär en halv eller en tredjedels liten burk (eller motsvarande mängd hemlagat). Lite majskrokar och ljust bröd sitter hon och suger på också, hon är ju så sugen på att smaka allt nu, hon hade väntat och laddat länge tror jag ;-).

På eftermiddagen idag gick vi till stadsparken och provade den nya lekparken där, en lagom utflykt. Vi träffade en bekant till mig och hennes barn och det var trevligt, August och Grace lekte som bara den i ett par timmar trots att de bara har träffats någon gång tidigare.

Min lilla pingla