En speciell dag!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag,

för det är Irmas födelsedag.

Hurra hurra hurra!

Grattis till min stora lilla tjej! Du är helt underbar; bestämd, envis, försiktig, rolig, mysig, högljudd, busig, liten, hårdhänt, nyfiken, gosig, ilsken och glad - helt perfekt!

Kalas!

För exakt ett år sedan befann jag mig på förlossningen, men hade ingen aning om det bara skulle dröja drygt fem timmar innan vår lilla dotter var född eftersom jag tyckte att det gick väldigt långsamt framåt. När kvällspersonalen gick av sitt pass vid nio och sa att de nog skulle få träffa vår lilla bebis när de kom tillbaka morgonen därpå så skrattade jag bara, jag trodde att det skulle dröja läänge. Det gjorde det inte, klockan 00.11 är hon född och om några timmar fyller hon ett år. Idag hade vi kalas för vår lillskrutta som imorgon tar klivet från bebis till ettåring, här är lite bilder:

Förberedelser. Inget kalas utan ballonger och serpentiner tycker August, så det var bara att blåsa. Värt att notera: ballongpump ska införskaffas...

Medan Rickard blåste ballonger fixade jag och August tårta, jag tyckte grön och August tyckte rosa - gissa vem som vann?

 Öppnar paket med mormor

 Mer paketöppning

 Irma får hjälp att blåsa ut ljuset på tårtan. En tårta som hon inte fick smaka, men hon verkade inte så intresserad heller - turkisk yoghurt med fruktpuré var det enda hon hade ögon för. Men dagen till ära smaskade hon i sig ett Mariekex också.

Svar till Hanna:

Nej då , tror inte alls att det är ett måste och jag har aldrig sett ett enda avsnitt av serien. Hade inte tänkt något särskilt på att se filmerna heller, men när jag och Rickard lånade dem och bestämde oss för att se dem så kändes det som att "alla andra" gjorde det för flera år sedan. Bara så liksom.

Det är bra att leka av sig lite innan det blir kalas

Är det inte helt galet att den här lilla bönan fyller ett år på måndag?

Lite av varje

Det känns skönt att kunna konstatera att (trots att han ibland blir lite irriterad på sin miniterrorist till lillasyster) August är en omtänksam storebror - om inte Irma kommer åt toalettborsten själv så ställer han fram den åt henne...

Igår eftermiddag var jag och August på stan, vi hade jättemysigt och stannade flera timmar och fick massor av ärenden uträttade. Det viktigaste var Irmas födelsedagspresenter! August valde ut en blå dumper och en liten traktor som han köpte för egna pengar. Av oss ska hon få en Barbapapa som är en gunghäst, jättegullig! Hon ska bara få en sak av oss, hon behöver inte massor av saker och det har ju nyss varit jul. Barbapapan är mysig och jättefin, men det hade kanske varit bra om den hade haft någon annan färg än ljusrosa. Visserligen är det väl för att Barbapapa är just rosa, men jag tänker att den kanske blir solkig och jag vet inte om en gunhäst går in i tvättmaskinen...

Idag har vi haft en helt OK lördag. På förmiddagen var jag ute på distanspass och idag var underlaget bättre så jag sprang runt halva stan och slapp 10 vändor i allén - skönt med omväxling. August åkte skidor på skolgården med Rickard och Irma som fanclub.

Sedan under dagen har vi förberett lite för Irmas kalas imorgon och så har vi pysslat lite med diverse brev, kort och paket som skulle skickas iväg - vill inte berätta så mycket mer eftersom en del av mottagarna är bloggläsare...

På eftermiddagen kom min mamma hit och passade barnen ett par timmar så att jag och Rickard kunde gå på revyn. Den var helt OK men framför allt så var det mysigt att göra något tillsammans med Rickard. Vi var ju på Harry Potter en gång eftersom den började efter att barnen hade gått och lagt sig, men förutom det har vi inte gjort något på tu man hand sedan Irma föddes. Det är ju ingen panik heller, men jag tror att det är bra att inte bara vara föräldrar utan även komma ihåg att man är ett par. Jag ammar ju fortfarande Irma innan läggdags, men när jag slutar med det ska vi försöka komma iväg och gå ut och äta någon gång ibland och kanske även åka en sväng till Stockholm någon gång framöver.

Nu ska jag äta lördagsgodis och se på Sex and the city-filmen, 2:an. Vi såg den första filmen igår kväll, förmodligen sist av alla...

Dagen i punktform

Idag har jag:

• Varit på vårens första babysång - mysigt!
• Haft aningens för lugnt på jobbet, men det ska jag försöka att inte bli stressad över för ett tu tre har jag så mycket att jag blir stressad över att vara tvungen att prioritera bort saker.
• Äntligen fått ordning på Heroma så att jag kan stämpla in och ut.
• Kommit hem från jobbet till familjemys och god mat, dessutom hade vi trevligt besök av Elin.
• Tränat styrka och spänst och diskuterat skidor och skidåkare.
• Haft djupa diskussioner om livet och döden i kassakön på ICA Nära (som förresten alltid har fryst broccoli hemma - det gillas!)

Tisdag

Idag har Rickard och barnen varit på vårens första syskonsång. De hade haft det jättemysigt och jag var lite avundsjuk, men jag har det bra på jobbet också. Det var tydligen inte så många på sången så Irma tog tillfället i akt att krypa omkring och utforska stället - innan jul kunde hon ju inte ta sig fram.

Jag har också haft underhållning idag, efter jobbet lyssnade jag på Christer i P3, ett av mina favoritprogram. De sände ett gammalt inslag, lyssna på det här (om ni inte kan öppna den länken så kan ni använda den här länken istället, sedan scrolla ner en bit tills ni kommer till Morgan och Lilla relationsrådet och klicka på Del 1). Först kommer lite funderingar av Morgan, men det är när han börjar intervjua sina brorsbarn som det blir riktigt roligt. Efter repliken "man får lära sig om trafiken i USA" så blir det bara bättre och bättre, jag skrattade så jag tjöt. Testa och se om ni har samma humor som jag.

Tillbaka!

Nu är jag här igen, som jag lovade. Helgen blev den bästa på länge - jättemysigt har vi haft det! I lördags förmiddag var vi ute allihopa, Rickard och barnen var på skolgården där August åkte varv på varv med dina längdskidor och jag var ute på en löprunda. Jag hade tänkt mig runt 15 km, ville inte springa längre nu när det är så hårt överaltt för jag är inte van vid det, helst ville jag springa isfritt. Jag visste att det var helt isfritt i allén så jag sprang där. Bara där. Förutom att det är 1,2 km dit, så det blev ju drygt 2 km dit och hem, men 13 km sprang jag i allén - det är 10 sträckor där. Jätteskönt att kunna hålla lite skapligt tempo och slippa "tassa" fram, men så vidare värst omväxlande var det ju inte. Dessutom blev jag lite uttittad av alla som promenerade där, men det är väl smällar man får ta. Rickard påstår att det var ju självvalt att springa där och det var det ju, men bara för att jag håller på med löpning och vill att det ska gå bra på tävlingar så innebär det ju inte att jag tycker att alla pass är roliga.

Resten av lördagen gick åt till lite småfix; tvätt, städning, promenad för inköp av lördagsgodis till oss och lördagsglass till August (hans egen idé - han blir så himla sugen på en jordgubbs-Cornetto ibland att han inte alls vill ha lördagsgodis utan en glass istället) och lite småmys. Vi fixade god mat på kvällen och även middagen avlöpte lugnt - superskönt!

Igår var vi i Finspångs badhus hela dagen nästan. Vi har varit där några gånger tidigare och jag verkligen rekomendera det! Det är ungefär som Gustavsvik i Örebro, fast lite mindre och lugnare. Jag tycker alltid att det är en lugn stämning där, det är inget röj och man behöver inte vara rädd att bli pååkt i rutschkanorna eller så. Vi var tre vuxna, sex barn och så vår kompis Jonas så det var fullt upp. Vi turades om att ta hand om alla som behövde tillsyn, men det gäller ju verkligen att ha stenkoll när man är några vuxna så att man inte hamnar i en "men jag trodde att hon var med dig"-situation. Allt gick bra och vi hade jätteroligt i rutschkanor, bubbelpool, forsen, barnbassängen, hopptornen och ute bassängen. Det roligaste var när Pernilla åkte varv på varv i strömpoolen utomhus och inte kom ur den - eller hur Pernilla?

När vi hade badat fyra timmar grät August när vi skulle hem, han hade haft så kul. Han brukar vara lite försiktig när det gäller rutschkanor, men i den lilla vattenrutschkanan för barn åkte han så det stod härliga till! Han slocknade helt utmattad i bilen på hemvägen.

Irma hade haft det jättebra hos mamma och pappa, ätit bra och sovit mer än hon någonsin gjort på dagtid förut tror jag.

Till kvällsmat blev det Augusts efterlängtade våfflor, något han pratat om i flera veckor. Vi äter väl våfflor ungefär en gång om året och det brukar vara hos mamma och pappa, så jag tyckte också att det var jättegott! Hjortronsylt och grädde ska det vara på! August äter dock med Keso och jordgubbssylt.

Idag var det jobb igen och efter det åkte jag direkt till Baggetorp för lite skidåkning. Jag hann bara 12 km innan det började bli mörkt (och dessutom ville jag hem till barnen), men idag var jag riktigt nöjd med tempot. Det går ju fortfarande alldeles för sakta, men det tar sig... Solen höll på att gå ner och det var jättefint över skogskanten, jag tänkte stanna och ta ett kort med mobilen men sedan sa min tävlingshjärna åt mig att jag inte var ute på naturexpedition så tyvärr kan jag inte bjuda på någon soledgång här i bloggen.

Irma har varit på provtagning idag och det gick strålande. I morse tog vi på Emlaplåster och det tyckte hon var spännande. Jag tog en paus från jobbet och gick ner till barnmottagningen när det var dags och jag blev imponerad av de gulliga sköterskorna där. De är alltid så lugna och glada och tar sig verkligen tid. Det var liksom ingen brådska, Irma fick gå med gåvagnen bort till labbet och sedan lekte de lite med henne innan det var dags att sticka. Hon hade inte så tydliga kärl, men de lyckades på första försöket. Irma kände ingenting och dessutom hade hon fullt upp eftersom en annan sköterska blåste såpbubblor åt henne.

Titti: jag funderade på att fråga om det där med kapillärt, men jag vågade inte. Men de tog fem rör, går det att få så mycket kapillärt?

Avslutar med ett par bilder från kvällens badsession. Skumbad är väl inte det bästa för torra bebisar och barn, men de tycker ju att det är så kul! Extra roligt tycker lillasyster att det är när storebror kastar skumtussar över hela badrummet - hon skrattade så hon kiknade.

Helgen gick fort

Men det var en toppenhelg! Jag tänker inte berätta om det nu för nu ska jag sova, ni får vänta tills imorgon. Jag har inte riktigt haft tid att blogga, bara ett par timmar i går kväll men just som jag hade kommit igång med min dator-i-soffan-framför-tv:n-lördagskväll så valde Bredbandsbolaget att få ett stort fel så de inte kunde leverera internetuppkoppling till oss. Vi visste dock inte att det var de som hade fel uta trodde först att felet fanns här hemma eller så. Men när Rickard ringde 118118 för att få numret till supporten så berättade killen på nummerupplysningen att "De har ett stort fel så det är ingen idé ni ringer dit för deras växel har ändå redan brakat ihop".

Mer imorgon, god kväll!

TGIF!

Jag gillar alltid fredagar, men jag måste erkänna att de är ännu lite mysigare efter en jobbvecka. En vecka på jobbet och jag redan arbetsskadad - försöker trycka F3 för att publicera blogginlägg och statusuppdateringar på Facebook (ni som skriver journaler i BMS vet vad jag menar).

Jag vill varna för att det här kan bli ett pensionärsinlägg som mest kommer att handla om krämpor och sjukdomar, men jag kan ju försöka få in lite annat också.

Igår var jag hos tandläkaren, jag går dit med drygt ett års mellanrum. Inte för att jag är så himla duktig och bokar tid, utan för att de skickar små kort och kallar dit mig. Jag gillar inte att gå dit. Det beror inte på att jag är rädd för att gå till tandläkaren, för det är jag inte, utan för att det är så dyrt. Jag har tyvärr begåvats med dålig tandkvalitet så trots att jag borstar tänderna tre gånger om dagen, tar fluortabletter lika ofta, använder tandtråd i stort sett dagligen, inte småäter samt alltid tar sockerfritt tuggummi efter maten så har jag ofta hål. Tandläkaren säger att allt inte beror på hur man sköter sina tänder, det är genetiskt också och det finns de som inte alls är noga med tandhygienen och som ändå aldrig har hål. Fast förutom att jag har hål lite då och då så brukar jag få beröm för hur jag sköter mina tänder - jag har till exempel aldrig haft tandsten (som enligt min tandhygenist har mer att göra med hur man borstar sina tänder) och det är ju bra. Tyvärr spelar det inte så stor roll om hålen beror på dålig tandborstning eller dåliga gener - det är lika dyrt ändå. Den här gången hade jag ett hål, som tyvärr sitter liksom mellan två tänder så att båda tänderna behöver lagas. Då får man betala för två hål - hurra! Jag fick ett kostnadsförslag på 2690 kr och det var ändå efter att jag hade betalat undersökningen. Kul...

Nästa två punkter i ämnet krämpor och sjukdomar är att jag halkade och slog omkull i morse när jag skulle lämna på dagis samt att förskolan hade satt upp en lapp om att det går löss där - härligt... När jag ramlade omkull (det gjorde faktiskt ganska ont) så småskrattade August lite och sa att jag skulle vara försiktig och gå på gräset istället för på isen - för det gjorde han.

Den sista punkten på listan är Irmas återbesök på barnmottagningen. Läkaren blev nöjd när han såg att hon tar sig fram nu, men konstaterade att hon är lite sen för sin ålder - dock inom det normala. Han tycker fortfarande att hon är liten och växer lite dåligt så på måndag ska hon få gå dit igen och ta lite prover. Sköterskorna har kollat vilken arm som har bäst kärl och så fick vi med bedövningsplåster att sätta i armvecket och på ena handen en timme innan provtagningen. Lilla skruttan, det känns jättejobbigt att hon ska stickas. Det är en annan sak med vaccinationssprutorna, de går så fort, men ska man ta prov så måste ju nålen sitta där en stund. Hoppas bedövningen hjälper lite i alla fall. De ska kolla gluten, sköldkörteln och någon tillväxtfaktor, men läkaren sa att han inte förväntar sig att proverna ska visa något oroande. Till slut skulle han lyssna på hennes hjärta. Han lyssnade och lyssnade. Och lyssnade. Och lyssnade. Och så hade han hittat en blåsljud på hjärtat också. Nämen det var väl toppen! Verkligen. Så nu ska det följas upp också. Men det behövde tydligen inte vara så allvarligt, det var viss rätt vanligt. Bara ett hål i hjärtat eller någon klaff som läcker - låter ju lugnande...

Annars går hon från klarhet till klarhet nu. I förrgår reste hon sig mot en grind, igår gick hon med gåvagnen och idag satte hon sig upp från magliggande.

Nu väntar en ganska lugn helg, vi ska mest vara hemma. Jag ska träna lite på det här underbara (hmm) underlaget - får kanske bli 10-15 vändor i allén - kul, och på söndag ska vi ta med vår kompis Jonas till Finspångs badhus. Irma ska får vara några timmar hos mina föräldrar, hon kommer bara att frysa annars. Det blir första gången hon är borta mer än ett par timmar, nu gissar jag att det blir både förmiddagssömn, lunch och eftermiddagssömn hos dem. Vi får också sällskap av familjen Eliasson, det blir kul! Så det är väl mest imorgon vi ska vara hemma då, men då blir det hellugnt och på söndag är det ju en mysaktivitet.

Pizza?

För er som inte ser vad det är som August har lagat i inlägget nedanför så kan jag berätta att det ju såklart inte är en egen hemmagjord pizza som är gjord av en bit av degen som vi andra gjorde pizza av. Nej, självklart inte - det är ju Tubbiebröd. Fast det är utkavlat. Och så är det lite skinka på. Och räkor. Och lite ost. Men det är inte pizza. Absolut inte.

Ikväll fixade August sin egen mat:

Och DÅ är man stor! Eller?

Mamma, titta på elefanterna, de är jättestora - större än min morfar!

Trött

Det är jobbigt att jobba och nu är jag uppe alldeles för länge också. Måste sova nu och så lovar jag att återkomma alldeles snart med ett nytt inlägg.

Om amning

Tittar på en amningsdiskussion på Aktuellt och kan konstatera att det finns olika råd och rön i ämnet. Men vilken stackars pantad mamma som de har tagit med i debatten, hon förstår ju inte vad de säger. Hon tror att barnen blir allergiska om man väntar med smakportioner tills barnet är sex månader och att det är bättre att börja vid fyra månader. Damen från Livsmedelsverket försöker tålmodigt förklara att om man har tänkt att sluta amma vid sex månader så är det klokt att introducera gluten tidigare eftersom amningen verkar ge ett visst skydd, men man kan lika gärna introducera gluten vid sex månader om man har tänkt att amma längre. Det verkar dock inte gå in riktigt. De "nya" brittiska rönen om att helamning till sex månader skulle kunna öka födoämnesallergin beror tydligen på att många brittiska mammor slutar att amma tidigt och därför kan det vara klokt att introducera smakportioner lite tidigare.

Jag har valt att helamma (det vill säga inte ge några smakportioner alls) i sex månader eftersom jag visste att jag ville amma ganska länge. För mig kändes det bra och det är det viktigaste. Nu verkar det som att Irma håller på att avvänja sig själv och det blir då totalt ett års amning, varav då ett halvårs helamning, några månader med smakportioner kombinerat med amning och så nu några månader med kombinerade "riktiga" måltider och amning. Jag har inte haft något behov av att sluta amma för att kunna låta barnen sova borta eftersom jag ändå tycker att de varit för små för att sova borta när de är bebisar. Jag tycker också att det är mysigt och smidigt att amma, men vill Irma sluta nu så kan det kännas ganska lagom även om hon gärna får fortsätta ett tag till om hon vill det.

Men det är vad jag tycker är bäst för mina barn, om andra vill övergå till delamning tidigare och komplettera med ersättning eller ge smakportioner så är jag säker på att de gör det som är bäst för deras barn och deras familj. Jag kan dock bli lite full i skratt åt "amningsfascisterna" på Familjeliv som högljutt talar om för allt och alla att helamning minsann är mycket strikt och att om barnet en enda gång fått smaka ersättning så har man slutat med helamningen och om det har skett på BB så har man aldrig helammat. Även om det nu råkar vara så, så är väl inte det något att hålla på att skälla om? På dem låter det som att då kan man lika gärna ge upp amningen helt och hållet. Måste det vara så fyrkantigt och varför ska de tala om för alla andra hur det ska vara? Är inte det viktigaste att barn och föräldrar mår bra?

Det är nog överlag så att många föräldrar (läs mammor...) har mycket åsikter om andra föräldrar och deras föräldraskap, men är det inte så att alla friska, normalt fungerande föräldrar gör det som de tror och tycker är bäst för just deras barn? Varför stöttar man inte varandra istället för att titta snett och prata skit? Det finns de som tycker att mina barn har ammat på tok för länge och att jag binder dem för hårt till mig, medan jag kanske har helt andra åsikter om andra. Hur man än vänder sig så finns alltid risken att någon står bakom ryggen och himlar med ögonen och det går aldrig att göra alla nöjda - och det är kanske inget att sträva efter heller? Jag tränar dagligen på att stå för mina egna åsikter, men det är inte alltid så lätt. Med det menar jag inte att jag inte kan ändra åsikt, för det kan jag om jag får bra argument, men då ska det vara för att jag själv tycker att det är något bra - inte för att behaga någon annan.

Nu ska jag titta klart på "Jakten på lyckan" med härliga Hanna Hellkvist.

Stora lilla tjejen!

Glömde ju att berätta att min lillskrutta för första gången idag har varit utan amning en hel dag. Hon ammas fortfarande både för- och eftermiddag samt kväll och tidig morgon, men några gånger har hon fått hoppa över en amning - till exempel när jag var funktionär i simhallen. Men idag fick hon inte amma varken för- eller eftermiddag och det gick jättebra! Dock var hon ganska tuttig innan hon skulle gå och lägga sig ikväll, den amningsstunden som hon ibland börjat hoppa över. August avvande sig själv när han var 13 månader, vi får se hur det blir med Irma.

Första dagen

Passar på att skriva några rader medan jag väntar på att Irma ska somna. Eller, hon sover nog redan men jag sitter kvar en stund och bloggar lite - resten av kvällen ska bli myskväll med Idrottsgalan och nya Vi Föräldrar och ingen dator.

Biobesöket igår var en succé! August och jag var där i lördags och hämtade ut biljetterna och August blevmäkta imponerad av popcornmaskinen och längtade därför väldigt efter att få köpa popcorn. Vi promenerade till bion och August var jätteduktig, travade på och pratade om allt möjligt hela vägen dit. Vi köpte popcornen och en mugg med vatten eftersom han gärna ville ha med lock och sugrör och han gillar ju inga söta drycker. Den muggen fick vi betala 10 kr för, lite dåligt tycker jag nog... Innan vi gick hade vi pratat om att det bara skulle bli popcorn även om andra barn köpte godis, eftersom August hade ätit lördagsgodis dagen innan. Inte ett ord sa han om godis, han var jättenöjd med sina popcorn. Under filmen satt han som ett tänt ljus, helt uppslukad av filmen (och sina popcorn). Några gånger kommenterade han vad han såg, men han var tyst nästan hela tiden.

Efter filmen promenerade vi hemåt igen, men då hade mamman blivit så himla godissugen av att se alla som smaskade godis på bion så då smet jag och August in på Konsum och smygköpte en liten, liten chokladbit och delade på. Det tyckte August var så mysigt och busigt att det riktigt kvillrade av hemlighetsbus i hela ungen!

Idag var det dags för jobb för mig. Det har gått bra, men det kändes såklart lite ovant. Rickard skötte sin första dag som pappaledig galant! Han passade på att (istället för att ta långpromenad och hänga på Facebook som vissa andra föräldralediga i den här familjen) storhandla tillsammans med Irma samt åka till soptippen med båda barnen. Fast det var inte dem han lämnade på soptippen, utan alla återvinningsgrejor och lite annat smått och gott. Jag myste lite med barnen när jag kom hem och sedan har jag varit ute och tränat. För att inte bli helt dumförklarad ska jag kanske låta bli att nämna att jag fick ihop sju av mina tolv km genom att springa fram och tillbaka i Djulö Allé (som är 1300 m lång)? Men där var det snöfritt och inte halt så det passade så bra att springa där, tyvärr var det också mörkt men jag är av någon anledning inte alls lika mörkrädd när jag är ute och tränar som jag är när jag är hemma så det gick bra ändå.

Herregud, jag dör av skratt!

Förutom att Rickard inte spelar tennis så skulle man tro att Alex och Anna i Solsidan är en parodi på oss. Nu har inte Rickard försökt fria till mig, men om han hade gjort det så skulle han förmodligen fått något liknande svar som Alex fick, typ: "Nej, för du glömmer stänga barnsäkerhetsgrejorna på skåpen". Allt som sagts mellan dem innan reklampausen är sådant som sagts här hemma, är vi avlyssnade eller?

Lillskrutta

Jag är så glad för att det känns som att Irma mår så bra nu. Hon är pigg, glad och nöjd, hon fixar och donar och sysselsätter sig själv och hon är nästan inte alls blyg längre utan törs vara på golvet och leka även när vi är hemma hos andra. Fortfarande kan hon kanske lite mindre än de flesta barn i hennes ålder, men nu känner jag mig ganska trygg i att hon ändå utvecklas som hon ska.

Hon tar sig fram med bra fart nu och klarar även höga trösklar - häromdagen fick jag sällskap i duschen av en pyjamasklädd liten tjej som var helt obekymrad över att hon blev plaskblöt. Folk frågar om jag ångrar att jag gått och väntat på att hon ska lära sig att ta sig fram nu när hon är överallt och man får plocka och passa - men det gör jag verkligen inte! Det är så himla skönt när hon är nöjd och sysselsätter sig själv när vi till exempel lagar mat, förut skrek hon ju så fort man satte ner henne och det var superstressande. Hon kan fortfarande inte sätta sig upp själv (men det händer att hon gör det i sömnen) och hon reser sig inte själv (men det skulle hon nog kunna om hon inte var så himla försiktig/feg), men hon går gärna om man håller i henne och hon börjar gilla att stå själv mot saker. Gåvagnen gillar hon inte alls, hon blundar och släpper taget.

Än så länge så tror jag inte att hon säger några ord. Visserligen säger hon "mama" fler gånger om dagen, men jag tror inte att det är mamma hon menar. Hon säger annat också som skulle kunna tolkas som till exempel "tack" och "där", men jag tror som sagt inte att det är medvetna ord. Men August hade bara sagt ett ord när han var ett år och sedan har han varit jättetidig med talet så det är nog inga som helst konstigheter.

Hon förstår ju vad man säger, hon tittar på till exempel lampan, pappa och August om man frågar var de är - hon pekar dock inte. Ordet "nej" förstår hon också, men hon gör gärna saker hon inte får eftersom hon tycker att det är roligt att höra när vi säger nej. Men då håller hon koll på att vi ser när hon gör det förbjudna först, så att hon får effekt ;-)

Nu när hon börjar röra på sig har hon fått bra aptit också, idag åt hon en hel 8-månadersburk med mat + en burk fruktpuré till efterrätt - så mycket har hon aldrig förr ätit.

Hon är ganska hårdhänt jämfört med hur August var när han var bebis. Han var väldigt försiktig med saker och han har alltid varit väldigt mjuk mot djur. Inte Irma. Hon bankar och slår på saker, härjar och gapar, sliter och drar och är överlag lite mer "brutal" än August var. Häftigt att de är så olika och så egna individer redan från början!

Tänk att hon snart blir ett år, vår lillskrutta!

 Busar med Edvin och Majas pappa Jonas

En lista:

Jag har ju redan gjort en årskrönika, men medan jag sitter och väntar på att bökig tjej (som råkade sova middag till halv sex) ska komma till ro så passar jag på att stjäla den här listan från en annan blogg (fast svaren är mina egna såklart...)

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr? Födde en dotter

Höll du några av dina nyårslöften? Jag brukar ju aldrig avge nyårslöften, men jag tänker oftare att jag ska vara snällare mot mig själv och det är tveksamt om jag har lyckats med det.

Fick några av dina vänner barn? Ja, Hanna och Thomas fick Ludwig, Sofie och Per fick Ebbe och så var det några av hela familjens kompisar som fick barn.

Vilka länder besökte du? Öland? Haha. Skämt åsido, vi höll osss alltså i Sverige. Hade varken tid, råd eller ork för något annat.

Vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010? Ett eget hus, lite mer pengar och mer ro i själen.

Vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför? Självklart den 31 januari för det var då jag blev tvåbarnsmamma!

Vart tog det mesta av dina pengar vägen? Vilka pengar? Men det lilla jag har haft är nog spenderat på barnen.

Vad var din största framgång 2010? Att jag vågade ta några viktiga beslut.

Vad önskar du att du gjort mera av? Vilat och levt i nuet.

Vad önskar du att du gjort mindre av? Oroat mig och grubblat. Och hängt vid Facebook kanske...

Största misstaget? Det behåller jag för mig själv.

Har du varit sjuk eller skadat dig? Eftersom Irma är som ett stort virus hela hon så har vi varit konstant förkylda, men inget allvarligare än så.

Bästa köpet? Vet inte, jag kommer inte på något särskilt just nu. Det mesta som vi använder mycket är inköpt 2009.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010? Signaturmelodin till Rupert Björn, för den tittade August på dagligen när Irma var nyfödd.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och. Amningshormoner?

Blev du kär i år? I min lilla dotter och i hela vår nya fyra personers-familj.

Största musikaliska upptäckten? Spotify...

Vilka festivaler besökte du? Inga, men jag är nog ingen festivalmänniska i alla fall.

Vad gjorde du på din födelsedag? Åt lunch på Avenyn, fikade i Haga och hälsade på min gammelmormor Iris, det var sista gången jag träffade henne.

Bästa filmen? Jag tror inte att jag har sett så mycket filmer, men den senaste Harry Potter-filmen har jag sett och den var bra.

Hur skulle du beskriva din stil år? Eh, vilken stil? Jag ger liksom upp när jag inser att jag inte har råd att förnya mig så mycket som jag skulle vilja så då blir det ingenting istället. Klär mig efter humör (och efter vad som finns hemma); ibland leggings och tunika, ibland baggyjeans och tröja, ibland vanliga jeans och ibland kjol.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Det gör det säkert, men det behåller jag nog för mig själv och det är dessutom inte ås mycket att fundera över nu eftersom året är slut.

Favoritprogram på TV? Oh hjälp! Jag har tittat massor på tv när jag suttit med sovande bebis i knäet, men jag vet inte om jag kommer ihåg vad som varit bäst. Solsidan så klart i alla fall!
Något du önskade dig och fick? En dotter, fler mammakompisar och så hjälp med en del saker.

Vem saknade du? Alla mina kompisar som bor långt bort och som jag inte träffar så ofta som jag skulle önska; Sofie, Hanna, Matilda, Ellen och såklart Annika på Nya Zeeland. Mina "älsklingsungar" Eliasson och deras mamma. Säkert någon mer som jag inte kommer på just nu i skrivande stund.

En värdefull läxa du lärt dig i år? Oj vad svårt! Att saker och ting inte alltid är som man tror kanske? Och att jag har fler fördomar än jag tror om vissa saker (och nej, inte om sådant som man tror att folk har fördomar om).

Orkar inte rabbla...

"Mamma, om man är tio år så är man större än en unge som är ett år, eller två år, eller tre år, eller fyra år, eller fem år, eller.. Äh! Om man är tio år så är man större än alla andra barn!"

Lördag

Har varit en bra dag så här långt. I morse var jag i Forssjö och åkte lite skidor. Hade tänkt åka till Flen för att få lite riktiga spår, men så ringde en från klubben igår kväll och berättade att de spårade i Forssjö, så det fick bli en tur dit. Spåren var väl OK, men inte jättebra. Jag var dock mycket nöjd med min vallning - hade kanonfäste! Jag körde tre varv, det blir omkring 15 km och det kändes bra. Innan jag fick barn körde jag sällan pass som var kortare än 20 km, nu blir det oftast inte längre än 12-15 km för det känns inte som att jag hinner. Ska försöka få till några lite längre pass när vi är i fjällen kanske. Egentligen skulle jag nog hinna åka längre nu också ibland, det är nog mer att jag får dåligt samvete är jag är borta länge från familjen och lämnar båda barnen med Rickard. Men med tanke på att Rickard lämnar mig med båda barnen 10 timmar om dagen på vardagar så är det kanske inte hela världen...

När jag kom hem var det dusch och fixande med lunch och sovtider som gällde. Alla saker som skulle med till kalaset och alla kläder som skulle på var framplockat redan i morse och prick klockan ett var vi framme i Ede. Det var ett mysigt kalas med pulka/snowraceråkning, fika, tårta med godis på och så massor av lek! August var jättenöjd och Irma har också haft kul. Nu sover hon som en liten griskulting, helt utmattad.

Igår ringde min chef och hälsade mig välkommen till jobbet på måndag. Det var trevligt, jag gillar min chef jättemycket! Men jag hade nog aningen förträngt att jag ska börja jobba nu... Men det blir nog bra, det ska bli kul att träffa kollegorna igen. Fast det svider lite att Rickard ska på träff med "mina" mammor på tisdag...

Mysig fredag!

Jag är så himla nöjd med vissa saker som jag har genomfört idag, skönt! Dagen har varit bra överlag, inga bråk och fighter utan vettiga och bra diskussioner med den härliga lilla finurliga snart-fyraåringen. Nu ska vi ha en riktig kalashelg med skidåkning för mig i morgon förmiddag, fyraårskalas hos Augusts kompis Edvin på eftermiddagen ("Mamma, Edvin är min BÄSTA kompis!") och på söndag är det dags för Augusts första biobesök. Vi ska gå och se den nya Spöket Laban-filmen tillsammans med Augusts kompis Alwin och hans mamma (min kompis ;-)). Det ska bli spännande och August har höga förväntningar - hoppas bara att det blir som han har tänkt sig annars kan det bli lite kris och katastrof... Filmen är 43 minuter lång, känns lagom första gången. Dessutom är det og lagom tempo för August, han är lite konservativ i sin filmsmak.

Nu blir det lite choklad, ostbågar och soffhäng. Jag ska försöka hålla mig ifrån datorn större delen av kvällen också, mår bra av att inte vara uppkopplad jämt. Men kommer säkert att göra en snabbkoll (eller två) i någon lämplig reklampaus eller så...

Trevlig fredagskväll på er!

Kvällsmys

Ikväll har jag kvalitetstid med mig själv, kan man säga så? Rickard har snöjour och är ute och plogar, barnen sover. Har nattat en trött och lycklig liten kille som för första gången har provat att spela spel på datorn idag. Han byggde en fontän tillsammans med Byggare Bob och var mäkta stolt! Det var han också över sitt glittriga nagellack som han har fått påmålat på naglarna både på fingrarna och tårna.

Jag blev faktiskt lite förbannad på pappan i måndagens Familjen Annorlunda som menade på att "pojkar inte ska ha nagellack" - oklart varför. Men att hans treåriga dotter sminkade sig med mascara och puder var visst helt i sin ordning? Sådant är lite skrämmande tycker jag, men så finns det ju också folk som på fullaste allvar tycker att det är ett stort problem om deras son vill vara lucia istället för tomte på förskolans luciatåg. Hjälp!

Jag tycker att det är jätteviktigt att inte göra onödigt stor skillnad på killar och tjejer. Om August vill ha rosa kläder och glitter så får han det, men jag skulle inte köpa rosa kläder till honom bara för att visa att jag är så himla öppensinnad. På samma sätt kommer Irma också att få ha rosa och glitter om hon vill, jag tror inte att tjejer får problem med självkänslan bara för att de har prinsessklänning. Jag tror nämligen att man kan bli en stark tjej även med rosa kläder, de som absolut förbjuder sådant tror jag är lite fel ute i genusdebatten. För mig handlar det mer om att inte dela upp saker så mycket, varken kläder, färger eller leksaker, och att se till att uppmärksamma personen - inte prestationen. Att inte tysta ner tjejer och låta killar få bete sig hur som helst för att "killar är ju som de är" känns som en självklarhet, men som det ser ut just nu så är inte det något större problem i vår familj eftersom vi har en ganska försiktig liten kille och en ganska högljudd tjej - men det kan ju ändra sig.

Men det är inte alltid lätt. För min del skulle August gärna få gå i rosa klänning till förskolan om han vill det, men vissa barn får ju lära sig redan tidigt vad som är "tjejfärger" och "tjejkläder" och jag vill ju inte att han ska bli ledsen om någon retar honom. Allra helst vill jag ju att han ska vara så stark i sig själv att han inte ska bry sig om vad andra tycker, men det är ju inte så lätt. Han har gått i tofs till förskolan och då svarade han bara att han tyckte att det var fint när han fick höra att det var för tjejer. Han har ofta röda kläder (vilket jag i och för sig tycker är en väldigt "neutral" färg, men det finns det tydligen delade meningar om) och han klär gärna upp sig i halsband och armband. Men jag har inte låtit honom gå dit i klänning. Det skulle krossa mitt hjärta om jag går iväg med en lycklig och stolt liten kille som sedan blir ledsen och besviken över att kanske inte få höra att han är så fin som han känner sig. Kanske skulle han kunna stå på sig och lita på sin egen åsikt, men i alla lägen vågar inte jag chansa.

Jag försöker inte göra August "tjejig" och jag undviker inte rosa kläder till Irma utan jag försöker att köpa fina, sköna kläder till båda barnen. De får också möjlighet att leka med många olika sorters leksaker, vilket innebär att de kan välja det de gillar. Jag skulle aldrig fundera i banor som att jag inte skulle kunna köpa en docka till August eller en traktor till Irma, utan om det är leksaker som jag tycker är onödiga eller olämpliga så gäller det båda barnen.

Men en sak som är spännande är att rätt så många verkar tycka att det är helt OK med "tuffa" tjejer som är klädda i blått och som gillar att snickra, men att det är helt fel att låta en kille gå klädd i prisesskläder. En tjej kan ärva storebrors blå overall, men lillebror måste få nya kläder eftersom det bara finns rosa kvar efter storasyster. Varför är det så?

Handlar på Ica Nära

Mer snö

Har precis varit ute och skottat lite, men det blir väl mer skottning idag kan jag tro - det snöar massor! Jag är glad för det, tror att det var det bästa som kunde hända i nuläget. Lite blötsnö som liksom klibbar ihop med blankisen under, det är inte alls lika halt idag som igår. I morgon och några dagar framöver ska det bli kallare igen - perfekt!

Bra dag - faktiskt!

Jag är fortfarande aptrött, men i övrigt är det helt OK. Och detta trots en dag som började dåligt redan i natt med en liten olycka. Dagen har sedan fortsatt med roliga saker som till exempel att ett paket pappersnäsdukar hade blivit tvättade tillsammans med den mörka 40-graderstvätten, att alla halkskydd till löparskor är slut i hela stan (om man inte har storlek 45+ på skor) att jag är jättesnuvig och förmodligen ändå inte ska ut och springa och att familjens snart-fyraåring tyckte att det var en jättebra idé att åka naken och genomblöt på kalas. Faktiskt en så bra idé att han sprang tillbaka in i badrummet och duschade av sig igen varje gång han började torka. Men efter att jag lugnt talat om att det där kalaset inte var så viktigt för mig så att jag kunde stanna hemma tillsammans med honom så stängde han in sig på sitt rum och kom ut, torkad och påklädd.

Hygglo!

Min kompis Ellen väntar sitt första barn, beräknat idag. Tyvärr verkar det som att den informationen inte riktigt nått fram, för bebisen är inte på väg ut. Då får Ellen några goda (hmm) råd av en annan av våra kompisar: "Ut och spring, eller hoppa ner från ett bord några gånger". Känns som mycket genomtänkta tips. Verkligen! Speciellt i det här väglaget... Nog för att Ellen är sjukgymnast (det är även Matilda som gav råden, men hon jobbar i försäljningsbranschen nu - det är nog därför...) men hon har väl annat för sig i nuläget än att rehabilitera sig själv efter frakturer. Men Matilda, det är ju i alla fall tanken som räknas. Dock oklart vad det var för tanke med det hela... ;-)

August leker

August ville gärna att jag skulle ta lite på bilder på ett av hans mycket detaljerade landskap och visst kan jag göra det. Det börjar oftast med att han bygger en ny järnväg och sedan tillkommer hus, parkeringsplatser, polisstationer, sophämtare, djur i hagar och så vidare. Därefter händer det saker; tjuvar jagas, bilar krockar, soporna hämtas och djuren utfodras. Han kan leka hur länge som helst, det är jättekul att titta och lyssna på honom.

Irmabilder

Irma får rätt ofta bada när hon har ätit, gissa varför? OBS! Lägg märke till spagettin i håret...

Morgontrött tjej tar sig fram. Ungefär så här är utgångsställningen för hennes "schimpansgång"

Nya kärleken! Lägg märke till vinden i håret ;-)

Trött!

Nu har jag haft några dagars tröttkoma igen, det verkar komma med lite ojämna mellanrum då och då. Visserligen har jag fått en del gjort, men så fort jag sätter mig så blir hela jag helt seg, även hjärnan, så jag har inte orkat blogga så mycket. Har inte inspiration till några bra inlägg. Jag misstänker starkt att den här extrema tröttheten beror på att jag knappt har sovit på nätterna den senaste veckan, vad tror ni? Känns himla onödigt att inte kroppen passar på att vila när den kan, istället ligger jag vaken och vrider och vänder på mig, somnar till och sover oroligt, vaknar genomsvettig, kan inte somna om och så vidare. Nu kan jag inte ens skylla på månen så jag vet inte vad det är frågan om. Hoppas det går över.

Rickard tog ledigt i fredags så vi har haft en skön långhelg. Jag har tränat jättemycket, både löpning och skidor - skönt! Men nu har jag åkt på dåliga skidor i dåliga spår och på bra (nya, superjulklapp som äntligen har kommit!) skidor i dåliga spår - när ska jag få åka på bra skidor och i bra spår?

Julen är utstädad och det är skönt. Det är mysigt att plocka fram alla julsaker, men det är skönt när det är undanplockat igen också. Vi plockade lite i torsdags och gjorde helt klart i fredags, så när den "riktiga" helgen började så hade vi renbäddat, nystädat och tomt i tvättkorgen - hur skönt som helst!

Igår hann vi med en lekdejt ute i Björkvik, jag och August. Irma och Rickard fick vara hemma och sova, August och jag ville leka ifred ;-). Vi hade jätteroligt, hoppas vi kan ses snart igen!

Åh vad bra det gick att få med barnen på bild, två spelar pajas och en håller för ansiktet...

Idag har jag varit funktionär på simtävlingar i simhallen, resten av familjen åkte till Vingåker. Irma fick bli avlämnad hos mina föräldrar ett par timmar och så åkte killarna till Båsenberga. Nu har vi varit där tre-fyra gånger den här säsongen och nu börjar det gå rätt bra för August. För mig gick det sämre i simhallen, min trötthet gjorde att jag hade en aning svårt för att hålla koll på starter, vändningar, en backupptid och ett tidtagarur samtidigt - tur att den automatiska tiden funkade mest hela tiden...

På eftermiddagen fick vi hacka is här hemma så att ingen går förbi och halvt slår ihjäl sig här utanför. August tyckte att det var jättekul, jag tyckte att det var sådär. Jag har tränat utan att klaga i snöstorm och kyla, det har gått bra att springa för det har inte varit halt - det har till och med varit ganska roligt med all snölöpning. Men nu tänker jag klaga - vilket skitunderlag! Jag som just skulle börja lägga in lite mer intervaller eftersom maj och Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg. Men nu är det ju bara att glömma, då kommer jag ju att skada mig direkt. Hoppas det blir bättre ute snart!

Nu en kvällsmacka, idag är min mage som ett stort eko - jag är hungrig hela tiden!

Fångad av en stormvind?

Måste bara berätta vad Irma gör när vi dammsuger. August har ju alltid varit rädd för dammsugaren, men det är inte Irma. Hon kryphasar efter dammsugaren, omfamnar den och lägger huvudet emot där varmluften kommer ut. Ibland lyfter hon lite på huvudet och låter varmluften blåsa henne i håret. Det ser så himla gulligt ut!

August

Jag vet att jag säger det ofta, men var får han allt ifrån? Han droppar små kommentarer, frågar roliga och intressanta frågor och är till och med lite sarkastisk ibland. Just nu är det mycket frågor om döden och de kan komma när som helst, helt apropå ingenting liksom.

"Mamma, är man platt när man är död?"
"Hur kan man bära kistan, alltså en sådan kista som det ligger en död i?"
"Hur ser de ut, alla de som ligger nere i sina kistor?"

Än så länge är det ganska obekymrade frågor, han är nog lite för liten för att börja oroa sig kanske.

Det poppar upp allt möjligt som svar på frågor. Irma satt på golvet i köket och var inte riktigt nöjd så Rickard frågade henne varför hon var ledsen. August, som satt inne på toaletten, svarade helt lugnt:

"Äh, hon har väl bara fått tag på nån osthyvel och börjat hyvla sig lite eller nåt".

Precis som att det är saker som hör till vardagen här hemma, att folk går runt och hyvlar sig lite...

Om man vill veta mer om August just nu så kan man läsa lite i kapitlet om 4-åringar i Trotsboken, det kapitlet skulle nästan kunna vara skrivet om honom. För er som inte har den boken så kan jag ge några exempel:

• Nyfiken och vetgirig
• Gillar att vara stor och duktig och talar gärna om för andra hur saker och ting ska vara,
• men är också ganska liten och lite ängslig emellanåt
• Funderar på livet och döden, lär sig massor (till exempel alla bokstäver)
• Magiskt tänkande (Mamma gå inte på sprickorna, då kan det komma upp krokodiler)
• Är hjälpsam och klarar saker och ting så bra att han faktiskt är till stor hjälp ibland
• Kan vara väldigt gnällig och tycka att allt är fel
• Kan argumentera (pust...)
• Funderar mycket på kompisar och det elakaste man kan säga till någon är "Du är inte min bästa kompis!"

Livstecken

Tänkte bara säga att jag lever, men ett längre inlägg får ni vänta lite till på.

Status hemma: febrig lilltjej (dock tillräckligt pigg för att ideligen leta reda på toalettborsten...), rastlös storebror, nystädat hem - julen är förpassad till kartonger på vinden, nya skidor äntligen hemkomna och provade några varv i Forssjöspåret nu ikväll.

Nu: Paradisask och Snabba Cash (på film alltså, men jag hade inte tackat nej till ett extra tillskott i kassan - fast helst inte knarkpengar...)

Lugn

Bloggtorka, återkommer snart. Förmodligen redan imorgon, jag har sällan längre pauser. Har en lugn kväll - barnen sover och Rickard är på takstolskalas. Idag har Irma fått sin tredje tand.

Bildserie: bebis som släpps lös i köksskåp

Och så såklart en bild på den älskade storebrorsan som visar upp en del av sin stolthet: järnvägen med tillbehör. 

Irma och Ludwig

Lite suddiga bilder, men man ser ju helt klart hur kära de blev i varandra! När Ludwig blev sjuk sist vi skulle träffas så började arbetet med att hitta en ny dag som passade och det var inte så lätt. Men nu hade den 3/1 varit inbokad i flera veckor så det var bara att hålla tummarna för att alla skulle hålla sig friska (och att SJ skulle sköta sig skapligt). Och det funkade, så tack för en mysig dag Hanna och Ludwig!

Men hörrni,

nu får ni väl rycka upp er lite ur jul- och nyårskoman? Idag har jag haft 64 unika besökare och bara en kommentar, är det verkligen rättvist att bara jag ska skriva? ;-)

Just det!

Jag har ju glömt att berätta att Irma kan krypa nu! Eller krypa och krypa, jag vet inte vad man ska kalla det. Schimpansstilen kanske? Hon hasar sig inte fram på rumpan heller utan hon har händerna i golvet som när man kryper. Ena benet har hon under sig och så skjuter hon ifrån med den andra foten. Nu börjar hon få upp farten och är faktiskt ganska lik en liten shimpans. Hon har definitivt blivit nöjdare nu, men hon kommer till sin stora frustration fortfarande inte över badrumströskeln eftersom den är så hög. Men hon får väl öva vidare...

En vit jul?

Det har skrivits mycket, bland annat på Facebook, om barns rättigheter till en vit jul - alltså en alkoholfri sådan. Jag håller absolut med om att det är oerhört tragiskt att det finns barn som inte får uppleva en fin jul på grund av alkoholens negativa effekter, julen är ju en tid som ska fyllas av glädje, trygghet och gemenskap - inte oro och obehag. Tyvärr tror jag inte att sådana här kampanjer leder till någon större förändring - de föräldrar som dricker för mycket kommer att göra det ändå. Jag har funderat fram och tillbaka på det här sedan det började cirkulera på Facebook. Generellt tror jag att folk bara slentrianmässigt klickar på sådana här saker utan att tänka så mycket på det, sedan kan man läsa på deras status att "XX kommer att delta i En vit jul" och jag är i många fall dessutom tveksam till att de verkligen kommer att göra det. 

Efter att ha grubblat på frågan ett bra tag så har jag kommit fram till följande:

Jag lider verkligen med de barn som upplever detta! Själv har jag inga problem med om några i sällskapet vill ta en öl och/eller en snaps till julmaten till exempel, men det är väl för att jag själv aldrig behövt uppleva onyktra föräldrar. Jag vet ju att de vuxna drack lite till maten och så när vi firade midsommar, hade kräftskiva och liknande, men det måste ju ha varit måttligt eftersom jag inte har några minnen av att det skulle ha varit obehagligt. Däremot så vill jag att åtminstone en av oss (Rickard och mig) alltid ska vara helt nykter och körbar för att det inte ska finnas någon risk att man brister i uppmärksamhet på grund av alkohol. För även om man dricker måttligt så finns ju risken att man blir lite påverkad. Jag har mycket svårt för folk som är onyktra i barns sällskap och jag själv dricker inte när mina barn är med, däremot så skulle jag inte låta bli att åka på en middag där det serveras alkohol och när vi har gäster bjuder även vi på öl, vin eller liknande. Dock så skulle jag kunna dra mig för att ta med barnen till en middag om jag visste att någon av gästerna hade tendens att dricka för mycket och jag skulle definitivt åka hem om jag på en middag eller en fest upplevde någon som obehagligt alkoholpåverkad.


Och om det där med de nya rönen om att man ska kunna dricka ett eller två glas vin när man ammar; det må så vara att inte barnet blir alkoholpåverkat av det, men om jag drack två glas vin så skulle jag definitivt inte vara lämplig att bära omkring på en bebis! Jag dricker så sällan att jag absolut skulle bli påverkad, men det spelar ingen roll för jag har ändå nolltolerans mot alkohol vid amning - oavsett vad socialstyrelsen än säger.

Här kommer den: Min nyårskrönika 2010!

2010. En ny liten människa föddes in i vår familj - Irma kom till världen, en annan lämnade jordelivet - min älskade gammelmormor (av alla kallad mormor Iris) somnade in för alltid. Jag läste i en bok om en kvinna som reflekterade över att hon, innan hennes mormor dog, var nummer tre i ledet, sedan blev hon nummer två. Jag var nyss nummer fyra och mina barn var femte generationen, nu är jag helt plötsligt nummer tre och har inte längre någon släkting med prefixet "gammel-", betyder det att jag håller på att bli gammal? År 2010 var i alla fall året då jag för sista gången fyllde "tjugo och någonting" och jag får lite lätt svindel när jag tänker på tiden, den tid som gått och den tid som kommer - framtiden.

Nu är det 2011, men jag ska skriva om 2010. Det var ett år som var väldigt omtumlande. Det inleddes med att jag var ganska trött och less, men förväntansfull. Trött och less på att må illa och ha ont och inte kunna njuta av och utnyttja den vackra (men kalla) vintern, men förväntansfull inför mötet med vår nya familjemedlem - Augusts lillasyster. I och med årsskiftet kändes det som att hon var välkommen att komma när som helst och hon valde, till min stora lättnad, att komma några dagar innan den planerade ankomsten. Hon gjorde storstilad entré med buller och bång, sov som en prinsessa nästan dygnet runt i tre månader och meddelade därefter att hon är en dam med bestämda åsikter om saker och ting.

2010 var året då det kändes som att vi blev en familj, innan kändes det som att vi var två vuxna med ett barn. Vi blev också varse att två inte är lika med dubbelt så mycket som ett - det känns som att allt blir väldigt mycket mer med två barn än med ett. Mångdubbelt med nattliga uppvaknanden, sjukdagar, gnäll, tvätt och planering men också mycket mer skratt, bus, kramar, kärlek och stolthet.

2010 var året då det hände mycket, både här i Sverige och ute i världen. Alldeles i början av året var det dags för vinter-OS, Irma och jag satt som klistrade framför tv:n och följde ett OS som inleddes alldeles ofattbart tragiskt med ett dödsfall. Det hann bli fler tårar innan de olympiska spelen avslutades, men då av glädje över alla underbara idrottsinsatser.

I juni var världens blickar riktade mot Sverige och det stundande kronprinsessbröllopet, självklart tittade även vi. Så fort bröllopet var över flyttades svenska mediers fokus till det stundande valet, ett val som fick ett otäckt resultat som får åtminstone mig att tänka efter och som även uppmärksammades utanför Sverige.

2010 var året då världen skakades av kraftiga jordbävningar som har drabbat oerhört många människor och vi har kunnat följa kampen för de instängda gruvarbetarna i Chile. En isländsk vulkan orsakade kaos i flygtrafiken i stora delar av världen, en före detta högt uppsatt person inom polisen här i Sverige dömdes för grova sexbrott, i Malmö sköts flera människor och i Stockholm hittades en man död, en man som senare visade sig vara en självmordsbombare.

Om vi ska återgå till vår familj så var 2010 året då vi för första gången på länge inte hade några renoveringar på gång. Då vi med två småbarn kuskade runt två veckor med husvagn i somras och provade på att, i 35-gradig värme, få punktering på husvagnen mitt i semestertrafiken. Jag blev av mina foglossningsbesvär, började träna och tävla löpning igen och vann en liten triathlontävling. August blev storebror, bytte förskola, blev blöjfri, slutade sova middag och ställde upp i några löpartävlingar.

2010 var året då lilla Irma gick från att vara pyttebebis till att bli en liten tjej med mycket stor vilja och enorma röstresurser! Vi har gråtit, skrikit, bråkat, skrattat, pussats och kramats - precis som det ska vara! Det var året då familjens klippa Rickard fortsatte att stå pall för resten av familjens humörsvängningar men även kastade en korv genom köket en dag då lillprinsen testat pappas tålamod lite för länge...

Nu bilckar vi framåt mot 2011 och ser vad det nya året har att erbjuda och på vilket sätt vi kommer att ta vara på tiden och alla dagar som vi får.

Nyårsfirandet

Vi hade det så himla bra igår kväll, ett jättelyckat nyårsfirande! Hela familjen utom jag sov middag på eftermiddagen och var pigga och laddade när vi skulle åka. Medan de sov passade jag på att fixa och dona lite, packa lite saker och göra mig i ordning i lugn och ro. Jag målade tånaglarna, rakade benen och tog en lång dusch. Eftersom jag varken skulle vara barbent eller barfota så var det ju knappast någon som skulle se varken mina nyrakade ben eller nymålade tånaglar, det är bara det att det är sådant som gör att jag känner mig fräsch och iordninggjord.

Vi åkte iväg strax före fem och var först på plats, bra eftersom vi hade ansvar för välkomstdrinken. De andra familjerna droppade in, förutom en familj som låg hemma med vinterkräksjukan, och till slut var det tre treåriga killar, sexåriga Timmy som är värdparets son och så bebisarna Irma och Maja. Killarna började leka direkt och hade jättekul trots att de aldrig lekt alla tillsammans förut. Timmy var jättesnäll med småkillarna och det funkade hur bra som helst! Förutom lite pauser för maten så lekte de i stort sett självständigt hela kvällen, inte förrän vid tiotiden var det två av killarna som blev lite oense - men då hade de lekt i fem timmar! De hade tillgång till film i ett sovrum så att de kunde koppla av lite, men mest for de runt och lekte.

Irma hade lite svårt att komma till ro, men strax efter åtta sov både hon och Maja i ett varsitt sovrum i källaren, Irma fick vi sedan väcka när det var dags att åka hem. Jag trodde aldrig hon skulle sova så bra, hur skönt som helst!

Alla killarna höll sig vakna till tolvslaget och de hade väntat och väntat på fyrverkerierna. Jag är inte jätteförtjust i fyrverkerier; jag är rädd att de ska fara iväg åt fel håll så att någon blir skadad eller att det börjar brinna och så mår jag lite dåligt vid tanken på alla tungmetaller som bara skjuts iväg rakt ut i miljön liksom. Det är ju fint med fyrverkerier, det kan jag inte förneka, men jag skulle aldrig köpa det själv. Vid tolvslaget gick vi ut allihopa (utom bebisarna såklart, de fick vara inne och sova med babyvakterna), skålade och såg alla fyrverkerier. Familjens hund var hur cool som helst (han var också kvar inne, med radion på) och det var ju skönt.

Sedan var det dags för oss att åka hem, vi kände att både August och vi behövde komma i säng. Irma såg oroväckande pigg och glad ut när hon blev väckt så jag var rädd att hon inte skulle kunna somna om när vi kom hem. Det gick dock jättebra, lite amning och speldosa så sov hon sött sedan. August somnade nog i samma ögonblick som han lade huvudet på kudden och sov till elva (!) i morse, han vaknade bara en kortis vid halv sju och flyttade in till oss. Irma var dock inte lika morgontrött, hon hade ju sovit ungefär som vanligt och vaknade av August vid halv sju och ville inte somna om så hon och jag fick gå upp och morgonmysa i soffan. Jag passade på att sova lite med henne på eftermiddagen nu istället.

Idag har vi haft en jättemysig dag! Jag har varit ute på årets första löppass, annars har vi mest lodat runt här hemma och fixat med lite allt möjligt, bland annat så åkte granen ut. Lite tomt blev det, men ganska skönt eftersom den barrade en del. Och jag har dessutom varit lite allergisk mot den så nu kanske mina ögon kommer att må bättre.

Jag har vissa funderingar på att skriva en liten nyårskrönika, tänkte stjäla idén från en annan blogg jag brukar läsa. Vi får väl se om jag orkar ikväll, tills dess får ni nöja er med lite bilder från gårdagen:

Killarna minglar med välkomstdrink och snacks

 Det visade sig att Maja har nästan samma röstresurser som Irma så middagen blev ganska livlig...

 Avkoppling framför Lilla Röda Traktorn

Gott Nytt År!

Fyrverkerier (och lite regndroppar på linsen)

Victoria

Idag tänder jag ljus och sänder en tanke till Victoria som skulle ha fyllt 21 år idag, lilla skruttan.