fredag 26 februari 2010
Fredag
Ja det verkade ju inte göra så stor nytta att vi var försiktiga med att ta med Irma ut på offentliga platser eftersom August tog med lite snuva hem från dagis och smittade henne med. Så det har varit lite täppt, snörvligt och magknipit några dagar nu. Magknipet kom nog av att hon svalde så mycket luft när hon var täppt, men med bröstmjölk och koksaltlösning i näsan och lite Minifom i magen så blev det bättre. De senaste två nätterna har varit hyfsat lugna igen, men hon är en dam som uppskattar vickning så det äts en hel del på nätterna. I övrigt gör hon faktiskt inte så mycket väsen av sig, hon sover mycket mer än August gjorde som nyfödd och (än så länge) verkar hon tycka om att sova i vagnen på promenader, det gjorde ju aldrig August. Däremot så har hon lite temperament och hon ger mig onda ögat och ett gallskrik om jag inte serverar maten genast och omedelbart när hon är sugen!
I onsdags var min mamma och mormor här, jättemysigt! Irma fick gulliga kläder och till föräldrarna var det en fin tulpanbukett. August fick en strykbräda i storebrorspresent, något som han verkligen önskat sig. Och det sa han också, det är kul att ge honom presenter eftersom han bli så glad och tacksam:
"Tack så mycket! Tänk att jag fick en strykbräda, som jag hade önskat mig så mycket!"
Igår hade besök av den kvinnliga delen av familjen Eliasson; mamma Pernilla och tre döttrar. Det var full fart och August hade verkligen jättekul! Även då fick han en storebrorspresent, ett snickarbälte. Irma fick en jättefin Lundmyr-filt och vi fick tulpaner, härligt med besök som fyller upp vår lägenhet med vårblommor! ;-)
August tycker att det är toppen med alla presenter, men han vill gärna att vi också ska köpa presenter till honom - helst varje dag nu när han har vant sig... Han fick ju presenter av oss också när Irma föddes, men "bara" en gång. Jag har förklarat att vi inte kan köpa saker till honom hela tiden och igår fick jag det här meddelandet av en kompis på Facebook:
"Träffade August på jobbet idag. Jag frågade om han hade fått några presenter när han blivit storebror och om det är något mer han önskar sig. Får till svar:- "Ja, mamma säger att det räcker nu"
Väluppfostrad tycker jag!"
Haha, något av det hans tjatiga mamma säger verkar gå in i alla fall. Men jag har faktiskt inte förbjudit honom att ta emot presenter, så elak är jag inte och det var som sagt inte riktigt det diskussionen handlade om...
Idag grattar vi min morfar som fyller 85 år, det blir en sväng dit ikväll. Får se om Irma ska ha klänningspremiär, hon känns inte som en klänningstjej egentligen men om man har klänningar så ska de väl användas någon gång.
I onsdags var min mamma och mormor här, jättemysigt! Irma fick gulliga kläder och till föräldrarna var det en fin tulpanbukett. August fick en strykbräda i storebrorspresent, något som han verkligen önskat sig. Och det sa han också, det är kul att ge honom presenter eftersom han bli så glad och tacksam:
"Tack så mycket! Tänk att jag fick en strykbräda, som jag hade önskat mig så mycket!"
Igår hade besök av den kvinnliga delen av familjen Eliasson; mamma Pernilla och tre döttrar. Det var full fart och August hade verkligen jättekul! Även då fick han en storebrorspresent, ett snickarbälte. Irma fick en jättefin Lundmyr-filt och vi fick tulpaner, härligt med besök som fyller upp vår lägenhet med vårblommor! ;-)
August tycker att det är toppen med alla presenter, men han vill gärna att vi också ska köpa presenter till honom - helst varje dag nu när han har vant sig... Han fick ju presenter av oss också när Irma föddes, men "bara" en gång. Jag har förklarat att vi inte kan köpa saker till honom hela tiden och igår fick jag det här meddelandet av en kompis på Facebook:
"Träffade August på jobbet idag. Jag frågade om han hade fått några presenter när han blivit storebror och om det är något mer han önskar sig. Får till svar:- "Ja, mamma säger att det räcker nu"
Väluppfostrad tycker jag!"
Haha, något av det hans tjatiga mamma säger verkar gå in i alla fall. Men jag har faktiskt inte förbjudit honom att ta emot presenter, så elak är jag inte och det var som sagt inte riktigt det diskussionen handlade om...
Idag grattar vi min morfar som fyller 85 år, det blir en sväng dit ikväll. Får se om Irma ska ha klänningspremiär, hon känns inte som en klänningstjej egentligen men om man har klänningar så ska de väl användas någon gång.
Alla i min familj (utom jag) verkar kunna sova precis hur som helst...
Irma på min mage:
August som bebis och Rickard:
August som bebis och Rickard:
onsdag 24 februari 2010
Härligt med vinter när det är soligt!
Så en utelunch fick det bli idag, vi grillade korv ute i trädgården. Jag vill inte att Rickard ska börja jobba igen, det är mysigt att vara hemma hela familjen. Men lite fattiga blir vi om vi ska vara hemma båda två hela tiden. Nu har han ändå varit hemma fyra veckor och ska bara jobba två innan vi ska till fjällen vecka 11. Och så blir det långledigt tillsammans i sommar.
måndag 22 februari 2010
Måndag
Igår talade August allvarligt om för mig att han hade tappat sitt tålamod, troligtvis i källaren. Undrar vad han tror att ett tålamod är egentligen? Världen är ju inte alltid så lätt att förstå, häromdagen frågade han varför vi skulle kasta ögon på Irma när jag hade bett Rickard att titta till henne...
Jag är så fruktansvärt trött idag! Dels beror det nog på att vår lilla böna mest sover på dagarna och äter på nätterna och dels på att jag var iväg på ett ärende på förmiddagen som gjorde mig alldeles urlakad i huvudet. Skulle egentligen gjort comeback som simtränare idag, men kände att mina spralliga 10-14-åringar nog inte skulle uppskatta mig som tränare idag för mitt tålamod skulle nog tryta rätt snabbt, så jag ringde återbud och det skulle lösa sig ändå. Dessutom så är jag inte så pigg på att ha med Irma ibland en massa folk än, hon är ju bara tre veckor och det går rätt så mycket sjukdomar. Visst har vi gått någon sväng på stan, men då har hon legat i vagnen och rätt så många gånger har någon av oss väntat utanför affären. Vi har varit på bvc och sådant också, men hon har fått stanna hemma från ICA och andra ställen där det är mycket folk och där det inte är nödvändigt att hon följer med in. August går ju visserligen på dagis och kan dra hem både det ena och det andra, men vi behöver ju inte utsätta henne för direktkontakt med alla baciller kanske. Men nästa vecka har jag nog inget val, jag måste tillbaka till simträningen. Var nog lite för kaxig innan hon föddes, då jag från början trodde att det skulle räcka att vara borta någon vecka...
Jag är så fruktansvärt trött idag! Dels beror det nog på att vår lilla böna mest sover på dagarna och äter på nätterna och dels på att jag var iväg på ett ärende på förmiddagen som gjorde mig alldeles urlakad i huvudet. Skulle egentligen gjort comeback som simtränare idag, men kände att mina spralliga 10-14-åringar nog inte skulle uppskatta mig som tränare idag för mitt tålamod skulle nog tryta rätt snabbt, så jag ringde återbud och det skulle lösa sig ändå. Dessutom så är jag inte så pigg på att ha med Irma ibland en massa folk än, hon är ju bara tre veckor och det går rätt så mycket sjukdomar. Visst har vi gått någon sväng på stan, men då har hon legat i vagnen och rätt så många gånger har någon av oss väntat utanför affären. Vi har varit på bvc och sådant också, men hon har fått stanna hemma från ICA och andra ställen där det är mycket folk och där det inte är nödvändigt att hon följer med in. August går ju visserligen på dagis och kan dra hem både det ena och det andra, men vi behöver ju inte utsätta henne för direktkontakt med alla baciller kanske. Men nästa vecka har jag nog inget val, jag måste tillbaka till simträningen. Var nog lite för kaxig innan hon föddes, då jag från början trodde att det skulle räcka att vara borta någon vecka...
söndag 21 februari 2010
Framtidsplaner...
Vi känner en tjej som heter Elin, hon är 16 år och brukar hälsa på hos oss ibland. Hon har ganska nyligen fått tandställning, August tycker att det är jättefint! Häromdagen presenterade han sina framtidsplaner:
"När jag blir stor ska jag ha sånt på tänderna som Elin har och så ska jag lära mig backa med bilen och koppla på släpkärran".
"När jag blir stor ska jag ha sånt på tänderna som Elin har och så ska jag lära mig backa med bilen och koppla på släpkärran".
lördag 20 februari 2010
Syskonkärlek
August älskar sin lillasyster! Ibland lite hårdhänt, vi får se till så att hon inte blir platt när han kramar henne, men oftast är han så försiktig och mjuk när han gosar med henne. Han är övertygad om att hon kan ganska mycket, han sticker fram sitt ansikte när hon viftar med armarna och sedan berättar han för oss att hon klappar honom och kittlar honom på hakan. Lite snåla tycker han att vi är mot henne också, han vill gärna att hon ska få lite mer varierad kost än bröstmjölk så idag lade han två mandarinklyftor bredvid henne.
"Det är min bebis, hon älskar mig vet du mamma" säger han ofta. Han är inte så väldigt svartsjuk heller, han accepterar helt och fullt att hon ammas ofta och länge och han reagerar inte alls om mina eller Rickards föräldrar bär på henne. Däremot så ser han till att få uppmärksamhet genom att göra en hel del hyss vilket gör att vi är osams titt som tätt. Jag måste hela tiden påminna mig om att det är en omställning för honom också, men det vore så mycket lättare om han tjatade om att leka eller läsa bok istället för att hälla mjölk i soffan... Sedan är det ju inte så att han inte har hittat på dumheter eller trotsat innan den här omställningen med syskon och ny förskola, han har ju faktiskt varit rätt jobbig och trotsig hela det senaste halvåret. Det är bara jag som emellanåt får för mig att han mår dåligt, men egentligen tror jag inte det - han är helt enkelt en alldeles normal 2,5-åring som gärna vill styra hela sin omgivning.
Det är också lätt att glömma bort att han är så liten som han är när han är så pass tidig i talet och i sitt tänkande, han pratar och resonerar ofta nästan som en vuxen. På hans förra förskola var nästan alla hans jämnåriga ganska tidiga och därför är det det normala för mig, men jag blir lite påmind om att det inte alltid är så när vi är på nya förskolan. Där finns det barn i hans ålder som inte säger mer än ett par, tre ord i följd och som pekar på orange färg och säger blå. Helt normalt, men inte vad jag är van vid. Jag pratar med August som en vuxen och vill gärna analysera situationer som gett upphov till bråk och det är han nog inte alltid mogen för. Han har inte konsekvenstänkande och det glömmer jag bort.
"Det är min bebis, hon älskar mig vet du mamma" säger han ofta. Han är inte så väldigt svartsjuk heller, han accepterar helt och fullt att hon ammas ofta och länge och han reagerar inte alls om mina eller Rickards föräldrar bär på henne. Däremot så ser han till att få uppmärksamhet genom att göra en hel del hyss vilket gör att vi är osams titt som tätt. Jag måste hela tiden påminna mig om att det är en omställning för honom också, men det vore så mycket lättare om han tjatade om att leka eller läsa bok istället för att hälla mjölk i soffan... Sedan är det ju inte så att han inte har hittat på dumheter eller trotsat innan den här omställningen med syskon och ny förskola, han har ju faktiskt varit rätt jobbig och trotsig hela det senaste halvåret. Det är bara jag som emellanåt får för mig att han mår dåligt, men egentligen tror jag inte det - han är helt enkelt en alldeles normal 2,5-åring som gärna vill styra hela sin omgivning.
Det är också lätt att glömma bort att han är så liten som han är när han är så pass tidig i talet och i sitt tänkande, han pratar och resonerar ofta nästan som en vuxen. På hans förra förskola var nästan alla hans jämnåriga ganska tidiga och därför är det det normala för mig, men jag blir lite påmind om att det inte alltid är så när vi är på nya förskolan. Där finns det barn i hans ålder som inte säger mer än ett par, tre ord i följd och som pekar på orange färg och säger blå. Helt normalt, men inte vad jag är van vid. Jag pratar med August som en vuxen och vill gärna analysera situationer som gett upphov till bråk och det är han nog inte alltid mogen för. Han har inte konsekvenstänkande och det glömmer jag bort.
torsdag 18 februari 2010
Underbart!
http://svtplay.se/v/1887031/melodifestivalen/glada_hudik-teatern_och_mans_zelmerlow?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1887031/sb,k105620,1,f,-1
Jag tittar, lyssnar, ryser, njuter och gråter en skvätt, visst är de underbara! (Och nej, jag vet inte hur man döper om länkar så de blir lite mer lätthanterliga)
Jag tittar, lyssnar, ryser, njuter och gråter en skvätt, visst är de underbara! (Och nej, jag vet inte hur man döper om länkar så de blir lite mer lätthanterliga)
onsdag 17 februari 2010
Irma kollar på OS i Tomas Di Leva-inspirerad pyjamas (som jag hade när jag var bebis):
Och allt hon äter sätter sig visst på kinderna, benen är fortfarande spinkiga...
Och så OS såklart!
Glömde ju en väldigt viktig sysselsättning som vi ägnar oss åt här hemma, OS såklart! Jag lyckas visst alltid tajma in alla viktiga mästerskap när jag är mammaledig eller har brutit foten och så...
tisdag 16 februari 2010
Vardag
Här hemma lunkar dagarna på i ganska behaglig, lugn takt. Vi är rätt så trötta allihop och det är ju inte så konstigt eftersom den sista tiden har varit ganska omvälvande. Vi har blivit en till i familjen och dessutom har August slutat på en förskola och börjat på en annan. Irma vaknar och vill äta med ungefär 1,5 timmes mellanrum på nätterna, klart att vi behöver vila.
Vi tar små promenader, går en sväng på stan, tvättar, träffar våra föräldrar litegrand, tvättar, leker, bråkar (ja det är mysigt med en lillasyster, men med så mycket förändringar i livet så måste man lätta på trycket ganska ofta...), lagar mat, tvättar, byter blöjor, ammar och tvättar lite till. Jag hade verkligen glömt bort hur mycket tvätt det blir med en nyfödd. Hon kräks, blöjorna läcker, det läcker mjölk på kläder och handdukar, det blir blött av mjölk i sängen, jag svettas ut all överflödig vätska, August spiller och smutsar ner sig, osv, osv...
I fredags ville August sova hos sin farmor och farfar så det fick han göra. Han var så lycklig när farfar kom och hämtade med jobbarbilen och även om det var tomt med bara ett barn hemma så var det ganska skönt med en lugn kväll. På eftermiddagen när han bivit hämtad åkte Rickard, Irma och jag en sväng till Vingåker och handlade lite. Jag skulle köpa skor och det gjorde jag, men vi kom även hem med regnställ till August, en ljusgrön Tummenjacka till Irma, en PO.P-body till Irma och Moonkidskläder till August, jättefina saker!
I söndags på Alla Hjärtans Dag fick Rickard sin kombinerade Pappa- och Alla Hjärtans Dag-present, ett superfint namnsmycke som jag är jättenöjd med! Det är ett halsband med en ring på som det står August och Irma på och så en liten bricka som det står Marie på. Ska fota det någon gång om jag kommer ihåg. Rickard tyckte att det kändes lite konstigt att han "bara" hade köpt blommor och choklad till mig, han hade visst glömt den jättefina Mammapresenten som jag fick på BB. Den ska jag också fota någon gång.
August har som sagt påbörjat sin inskolning på Örnen, avdelningen Tallen, och det går över förväntan. Igår var första dagen och redan igår kväll sa han att han hoppades att han snart skulle få gå dit själv och leka, utan oss...
Irma och jag har varit i Nyköping idag och pratat igenom förlossningen med barnmorskan. Det gick jättebra, men det tog nästan två timmar. Irma kändes ganska stor när jag knallade runt med henne på BB, det händer en hel del på två veckor. Jag passade på att lägga henne på vågen när jag skulle byta på henne och hon har gått upp nästan 500 gram på drygt två veckor - inte illa!
Jag ställde mig själv på vågen också (en annan våg dock...) och jag har 1,5 kg kvar av mina gravidkilon, känns inte heller så illa efter två veckor. Jag har inte precis ansträngt mig för att gå ner heller eftersom jag har haft så ont i fogarna efter förlossningen, men jag gick ju inte upp så vansinnigt mycket heller under graviditeten. Dock har jag lite mage kvar så jag har nog tappat en del vikt i muskler också och det är ju mindre kul. Mina vader är 4 cm smalare än innan jag blev gravid, inte konstigt att jag blir trött i benen när jag är ute och går...
Något som jag saknar är min gravidhy, när jag är gravid har jag inte några finnar alls men nu är de tillbaka. Annars är det väl mest skönt att ha bebisen på utsidan även om jag kan sakna alla mysiga sparkar. Saknar dock inte illamåendet, magsmärtorna, halsbrännan och foglossningen (som nu börjar ge med sig). Nu längtar jag efter lite sol så jag kan få lite färg på kinderna, fick mersmak av söndagens härliga väder! Då tog jag faktiskt en promenad på över en timme och hade bara lite ont i svanskotan efteråt, visserligen hade jag foglossningsbältet på mig men det är ändå en jättestor förbättring!
Vi tar små promenader, går en sväng på stan, tvättar, träffar våra föräldrar litegrand, tvättar, leker, bråkar (ja det är mysigt med en lillasyster, men med så mycket förändringar i livet så måste man lätta på trycket ganska ofta...), lagar mat, tvättar, byter blöjor, ammar och tvättar lite till. Jag hade verkligen glömt bort hur mycket tvätt det blir med en nyfödd. Hon kräks, blöjorna läcker, det läcker mjölk på kläder och handdukar, det blir blött av mjölk i sängen, jag svettas ut all överflödig vätska, August spiller och smutsar ner sig, osv, osv...
I fredags ville August sova hos sin farmor och farfar så det fick han göra. Han var så lycklig när farfar kom och hämtade med jobbarbilen och även om det var tomt med bara ett barn hemma så var det ganska skönt med en lugn kväll. På eftermiddagen när han bivit hämtad åkte Rickard, Irma och jag en sväng till Vingåker och handlade lite. Jag skulle köpa skor och det gjorde jag, men vi kom även hem med regnställ till August, en ljusgrön Tummenjacka till Irma, en PO.P-body till Irma och Moonkidskläder till August, jättefina saker!
I söndags på Alla Hjärtans Dag fick Rickard sin kombinerade Pappa- och Alla Hjärtans Dag-present, ett superfint namnsmycke som jag är jättenöjd med! Det är ett halsband med en ring på som det står August och Irma på och så en liten bricka som det står Marie på. Ska fota det någon gång om jag kommer ihåg. Rickard tyckte att det kändes lite konstigt att han "bara" hade köpt blommor och choklad till mig, han hade visst glömt den jättefina Mammapresenten som jag fick på BB. Den ska jag också fota någon gång.
August har som sagt påbörjat sin inskolning på Örnen, avdelningen Tallen, och det går över förväntan. Igår var första dagen och redan igår kväll sa han att han hoppades att han snart skulle få gå dit själv och leka, utan oss...
Irma och jag har varit i Nyköping idag och pratat igenom förlossningen med barnmorskan. Det gick jättebra, men det tog nästan två timmar. Irma kändes ganska stor när jag knallade runt med henne på BB, det händer en hel del på två veckor. Jag passade på att lägga henne på vågen när jag skulle byta på henne och hon har gått upp nästan 500 gram på drygt två veckor - inte illa!
Jag ställde mig själv på vågen också (en annan våg dock...) och jag har 1,5 kg kvar av mina gravidkilon, känns inte heller så illa efter två veckor. Jag har inte precis ansträngt mig för att gå ner heller eftersom jag har haft så ont i fogarna efter förlossningen, men jag gick ju inte upp så vansinnigt mycket heller under graviditeten. Dock har jag lite mage kvar så jag har nog tappat en del vikt i muskler också och det är ju mindre kul. Mina vader är 4 cm smalare än innan jag blev gravid, inte konstigt att jag blir trött i benen när jag är ute och går...
Något som jag saknar är min gravidhy, när jag är gravid har jag inte några finnar alls men nu är de tillbaka. Annars är det väl mest skönt att ha bebisen på utsidan även om jag kan sakna alla mysiga sparkar. Saknar dock inte illamåendet, magsmärtorna, halsbrännan och foglossningen (som nu börjar ge med sig). Nu längtar jag efter lite sol så jag kan få lite färg på kinderna, fick mersmak av söndagens härliga väder! Då tog jag faktiskt en promenad på över en timme och hade bara lite ont i svanskotan efteråt, visserligen hade jag foglossningsbältet på mig men det är ändå en jättestor förbättring!
torsdag 11 februari 2010
Jag vet inte vad ni tycker...
... men jag kan nog tycka att den här skylten känns lite överflödig...
onsdag 10 februari 2010
Onsdag
Jag skrev fel igår, tänkte rätt men skrev fel. Det är imorgon som August går sin sista dag på förskolan, jag skulle skriva att det var den näst sista dagen idag. Idag fick han gå extra länge för Rickard och jag skulle på ett litet avslutningssamtal och prata lite om hur August fungerar när han är på förskolan. Personalen tycker att han är en verbal och smart liten kille som är harmonisk och bra på att leka och sysselsätta sig. Han väljer gärna att leka med tjejerna eller att hitta på egna lekar när de jämnåriga killarna blir bråkiga och han är bra på att koncentrera sig och lyssna på långa sagor. De upplever, precis som vi, att han har mognat lite och inte är riktigt lika trotsig och testande som under hösten. Det kändes som ett bra samtal och det är skönt att höra att han inte går på och slåss och rivs som jag har sett att en del av de andra killarna gör (och även hört August berätta om och sett spår av i hans ansikte). Personalen sa att de kommer att sakna honom och det kändes som att de verkligen menade det.
August var stolt och glad över att få lämna en present till personalen och jag klarade det (nästan) utan att börja gråta. Imorgon är det hans allra sista dag, då ska de fira av honom lite och så ska han få med sig ett häfte med teckningar och foton. Vi är också välkomna att komma och hälsa på lite senare när han vant sig vid sin nya förskola.
Nu börjar han nog vänja sig vid tanken på den nya förskolan (och jag också, jag har nog haft mest ångest inför det här...) för nu frågar han när vi ska dit och jag tror säkert att det kommer att bli jättebra när han väl börjar. Han är så trygg i sig själv och van att möta nya vuxna tillsammans med oss så han kommer att klara det bra. Jag tycker att han är precis lagom reserverad när han möter nya människor, han kastar sig inte i famnen på nytt folk men han står inte och klänger oss i byxbenet en hel dag heller. Om vi bjuder hem folk han inte känner eller om han följer med till exempel till barnmorskan så hälsar han och svarar på frågor och det brukar inte dröja så lång stund innan han börjar prata spontant.
Imorgon ska vi till socialförvaltningen så att Rickard ska få bekänna sina synder ;-). Visst är det lite märkligt att om man är gifta så anses mannen automatiskt som pappa, men är man bara sambo så ska de veta allt om hur befruktningen gick till (...), hur länge man bott ihop och annat som ju verkligen måste vara väsentligt att veta?? Det är mycket på schemat när man är nyfödd; man ska få en pappa på pappret, kolla hörsel, ta blodprov, väga sig hela tiden och en del annat också.
August var stolt och glad över att få lämna en present till personalen och jag klarade det (nästan) utan att börja gråta. Imorgon är det hans allra sista dag, då ska de fira av honom lite och så ska han få med sig ett häfte med teckningar och foton. Vi är också välkomna att komma och hälsa på lite senare när han vant sig vid sin nya förskola.
Nu börjar han nog vänja sig vid tanken på den nya förskolan (och jag också, jag har nog haft mest ångest inför det här...) för nu frågar han när vi ska dit och jag tror säkert att det kommer att bli jättebra när han väl börjar. Han är så trygg i sig själv och van att möta nya vuxna tillsammans med oss så han kommer att klara det bra. Jag tycker att han är precis lagom reserverad när han möter nya människor, han kastar sig inte i famnen på nytt folk men han står inte och klänger oss i byxbenet en hel dag heller. Om vi bjuder hem folk han inte känner eller om han följer med till exempel till barnmorskan så hälsar han och svarar på frågor och det brukar inte dröja så lång stund innan han börjar prata spontant.
Imorgon ska vi till socialförvaltningen så att Rickard ska få bekänna sina synder ;-). Visst är det lite märkligt att om man är gifta så anses mannen automatiskt som pappa, men är man bara sambo så ska de veta allt om hur befruktningen gick till (...), hur länge man bott ihop och annat som ju verkligen måste vara väsentligt att veta?? Det är mycket på schemat när man är nyfödd; man ska få en pappa på pappret, kolla hörsel, ta blodprov, väga sig hela tiden och en del annat också.
Vad får han allt ifrån?
"Mamma, bebisen heter inte krut-Matilda"
Jag: "Eh, nej...? Vad heter hon då?"
"Irma hela dan!"
...
Jag förklarade att man måste tvätta händerna när man kommer från dagis.
"Men mamma, jag tvättade händerna i söndags".
När jag sa att man ska tvätta händerna varje dag blev svaret:
"Men jag kanske tvättade dem i fredags också."
Jag: "Eh, nej...? Vad heter hon då?"
"Irma hela dan!"
...
Jag förklarade att man måste tvätta händerna när man kommer från dagis.
"Men mamma, jag tvättade händerna i söndags".
När jag sa att man ska tvätta händerna varje dag blev svaret:
"Men jag kanske tvättade dem i fredags också."
Lite bilder:
Stolt kille med en del av sin fordonspark. Han har koll på exakt alla bilar och traktorer han har.
Fina blommor från grannen
Irmas midsommarkläder (min mamma har beställt sol och fint väder)
Lite av våra kort och presenter
Fina blommor från grannen
Tuff tjej i Gangstarkläder och den nya goda nappen
Irmas midsommarkläder (min mamma har beställt sol och fint väder)
Lite av våra kort och presenter
tisdag 9 februari 2010
Tack!
Vi har inte haft några besök än, men vänner, släktingar och bekanta hittar på egna sätt att uppvakta oss. Två av våra hyresgäster ställde blommor och kort i tvättstugan när vi hade tvättid, grannarna kom över med blommor och det dyker upp kort och små paket på posten titt som tätt. Min kära vän Sofie skickade en fin ask och ljuvliga små rosa angorasockor och min gammelmormor Iris (101 år!) skickade en söt tröja till Irma och liten leksak till August. Vi får kort med söta dikter och hälsningar och mina föräldrar (som såklart får komma och se sitt barnbarn) hade med sig midsommarkläder (!!) till Irma, superfina blommor till oss, fler Tomas Tåget-lok till Augusts järnväg samt en baddocka till August. Tack så mycket!
Idag var vi på syskonsången och då sjöng alla för August för att gratulera honom till hans lillasyster, gissa om han var stolt!
Vi har haft hembesök av BVC idag, egentligen inga nyheter eftersom det mesta är samma som när August var liten. Irma har i alla fall gått upp drygt 200 gram på nio dagar och det är ju bra. Konstigt vore det ju annars också, hon äter ju hela nätterna.
Imorgon går August sin sista dag på Hyddan, på måndag börjar han på en ny förskola. Han ville gärna gå till dagis den här veckan, han hade tröttnat på att vara hemma med oss. Det är ju bra också, han måste få ett ordentligt avslut innan han ska byta. Han hade längtat efter att byta dagis, tills han kom underfund med att personalen inte skulle flytta med för då blev han jätteledsen. Jag grät också då, för jag tyckte så synd om honom och kände mig så elak. Men han har ju sin nuvarande plats i helt fel del av stan och någon gång ska han ändå byta och jag tror att det är bättre att göra det nu innan han börjar få mer kompisar och vill följa med hem och leka och så. Sedan är det väl lite tokigt att det belv precis när han fick syskon och har andra förändringar i sitt liv, men nu är det som det är. Det är i alla fall med lite blandade känslor vi fixar en tack- och avskedspresent till personalen för både vi och han har trivts bra på Lasstorp. Men personalen på nya förskolan verkar jättebra och jag har bara hört positivt om den förskolan så det går förhoppningsvis bra.
Just det, Irma har fått en present av oss idag också: nappen som August köpte innan hon föddes. Det gick bra, hon sög fast den direkt. Jag ville inte börja för tidigt med napp eftersom det sägs störa amningen om man har otur. Men nu tänkte jag att det nog inte finns något som kan störa den tösens amning och så frågade jag min barnmorska (och hon jobbar på amningsmottagningen) idag när jag var där och hon tyckte att vi kunde prova. Kanske att antal amningstillfällen per natt kan bli färre än 20 nu?? Nej då, riktigt så illa är det inte, i natt sov hon nog nästan två timmar en gång. Värre var det för ett par nätter sedan, då åt hon nog en gång i halvtimmen + att det tog henne ungefär en halvtimme att äta klart = konstant amning...
Idag var vi på syskonsången och då sjöng alla för August för att gratulera honom till hans lillasyster, gissa om han var stolt!
Vi har haft hembesök av BVC idag, egentligen inga nyheter eftersom det mesta är samma som när August var liten. Irma har i alla fall gått upp drygt 200 gram på nio dagar och det är ju bra. Konstigt vore det ju annars också, hon äter ju hela nätterna.
Imorgon går August sin sista dag på Hyddan, på måndag börjar han på en ny förskola. Han ville gärna gå till dagis den här veckan, han hade tröttnat på att vara hemma med oss. Det är ju bra också, han måste få ett ordentligt avslut innan han ska byta. Han hade längtat efter att byta dagis, tills han kom underfund med att personalen inte skulle flytta med för då blev han jätteledsen. Jag grät också då, för jag tyckte så synd om honom och kände mig så elak. Men han har ju sin nuvarande plats i helt fel del av stan och någon gång ska han ändå byta och jag tror att det är bättre att göra det nu innan han börjar få mer kompisar och vill följa med hem och leka och så. Sedan är det väl lite tokigt att det belv precis när han fick syskon och har andra förändringar i sitt liv, men nu är det som det är. Det är i alla fall med lite blandade känslor vi fixar en tack- och avskedspresent till personalen för både vi och han har trivts bra på Lasstorp. Men personalen på nya förskolan verkar jättebra och jag har bara hört positivt om den förskolan så det går förhoppningsvis bra.
Just det, Irma har fått en present av oss idag också: nappen som August köpte innan hon föddes. Det gick bra, hon sög fast den direkt. Jag ville inte börja för tidigt med napp eftersom det sägs störa amningen om man har otur. Men nu tänkte jag att det nog inte finns något som kan störa den tösens amning och så frågade jag min barnmorska (och hon jobbar på amningsmottagningen) idag när jag var där och hon tyckte att vi kunde prova. Kanske att antal amningstillfällen per natt kan bli färre än 20 nu?? Nej då, riktigt så illa är det inte, i natt sov hon nog nästan två timmar en gång. Värre var det för ett par nätter sedan, då åt hon nog en gång i halvtimmen + att det tog henne ungefär en halvtimme att äta klart = konstant amning...
lördag 6 februari 2010
August och lillasyster
August tycker att det är lite dålig fart på lillasyrran, hon har ju knappt öppnat ögonen sedan hon föddes. Så idag när hon var vaken en liten stund mitt på dagen sprang han glädjestrålande runt och ropade:
"Äntligen! Hon har vaknat! Jag har blivit storebror!"
Hon höll sig vaken och fick för första gången sitta med vid matbordet i mitt knä. Då kom nästa kommentar (med sträng röst):
"Mamma nu kladdar du inte ner min gulliga bebis!"
Nu har hon en kort liten vakenstund igen och Rickard har genast satt igång hårdträning.
"Titta häråt Irma!" "Bra, nu tittar vi åt andra hållet." "Det där är laaampan!
...
"Äntligen! Hon har vaknat! Jag har blivit storebror!"
Hon höll sig vaken och fick för första gången sitta med vid matbordet i mitt knä. Då kom nästa kommentar (med sträng röst):
"Mamma nu kladdar du inte ner min gulliga bebis!"
Nu har hon en kort liten vakenstund igen och Rickard har genast satt igång hårdträning.
"Titta häråt Irma!" "Bra, nu tittar vi åt andra hållet." "Det där är laaampan!
...
fredag 5 februari 2010
Lycka är att ha fått en lillasyster!
Och tja, hon ska väl ha sin beskärda del av baciller...
Inte är hon vaken mycket, men här orkade hon hålla ögonen öppna en liten stund.
Och om det är folk som känner för att ringa men inte vågar, så ring! Vi säger ifrån om vi inte har tid eller inte orkar prata. Vissa kvällar lägger vi oss halv åtta och andra klockan tio, det kan ju inte ni veta. Vi låter bli att svara om det inte passar. Vill ni föreslå ett besök så samma sak där, vi säger ifrån om vi inte vill. Det känns lite pressande om vi förväntas ringa runt och rapportera och bjuda in folk. Vill ni träffa oss så får ni gärna bjuda hem oss, jag känner att jag orkar det bättre än att ha folk här hemma (eller ja, det gäller väl kanske inte er som bor typ 15 mil härifrån...).
Inte är hon vaken mycket, men här orkade hon hålla ögonen öppna en liten stund.
Och om det är folk som känner för att ringa men inte vågar, så ring! Vi säger ifrån om vi inte har tid eller inte orkar prata. Vissa kvällar lägger vi oss halv åtta och andra klockan tio, det kan ju inte ni veta. Vi låter bli att svara om det inte passar. Vill ni föreslå ett besök så samma sak där, vi säger ifrån om vi inte vill. Det känns lite pressande om vi förväntas ringa runt och rapportera och bjuda in folk. Vill ni träffa oss så får ni gärna bjuda hem oss, jag känner att jag orkar det bättre än att ha folk här hemma (eller ja, det gäller väl kanske inte er som bor typ 15 mil härifrån...).
torsdag 4 februari 2010
Lugn
Dagarna tuffar på i sakta mak här hemma, vi gör inte så mycket. Jag tar igen och har bestämt mig för att inte göra samma misstag som med August, då jag hade mycket svårt att ta det lugnt. Det straffade sig också för det blev alldeles för mycket, men då var det sommar och svårt att bara sitta hemma och ta dagen som den kom. Nu vilar jag, ligger och tittar på Irma när hon sover, myser med killarna och gör inte så mycket mer. Fogarna är bättre men känns av en del så några långpromenader är det för tidigt för. Irma äter mycket på nätterna så jag blir ganska trött så det gäller att passa på att vila på dagarna.
En liten utflykt till sjukhuset är alldeles lagom vad jag klarar av och jag är faktiskt lite stolt över att jag klarar av att inte göra så mycket. Blogga har jag inte känt för förrän idag och därför har jag struntat i det. Jag känner inte alls för besök så därför tänker vi inte ta emot några än. Det känns i så fall lättare att åka hem till någon annan om vi vill visa upp henne, då bestämmer vi ju själva när vi ska åka hem igen.
Idag har vi varit på sjukhuset hela förmiddagen. Först skulle Irma träffa barnläkaren och det gick bra. Hon blev "godkänd" och vikten var OK, hon väger exakt lika mycket som när hon föddes; 3500 gram. I tisdags vägde hon 3440 gram så hon gick ju inte ner så mycket.
Efter en fika var det Augusts tur, han skulle till logopeden eftersom att han stammat lite de senaste månaderna. Hon tyckte inte att det verkade så oroande och att det förmodligen kommer att växa bort. Tydligen är det ganska vanligt hos barn i den här åldern som är tidiga med talet och vi fick lite råd om vad som är bra att tänka på.
August och Rickard har varit ute och grävt i snön i flera timmar idag på eftermiddagen och då passade jag på att sova lite tillsammans med Irma. Jag måste trots allt träna lite på att ta det lugnt, det går inte av sig självt, så jag är nöjd när det funkar. Killarna hade haft jätteroligt i all snön, vi har nog närmare 70 cm på vissa ställen.
En liten utflykt till sjukhuset är alldeles lagom vad jag klarar av och jag är faktiskt lite stolt över att jag klarar av att inte göra så mycket. Blogga har jag inte känt för förrän idag och därför har jag struntat i det. Jag känner inte alls för besök så därför tänker vi inte ta emot några än. Det känns i så fall lättare att åka hem till någon annan om vi vill visa upp henne, då bestämmer vi ju själva när vi ska åka hem igen.
Idag har vi varit på sjukhuset hela förmiddagen. Först skulle Irma träffa barnläkaren och det gick bra. Hon blev "godkänd" och vikten var OK, hon väger exakt lika mycket som när hon föddes; 3500 gram. I tisdags vägde hon 3440 gram så hon gick ju inte ner så mycket.
Efter en fika var det Augusts tur, han skulle till logopeden eftersom att han stammat lite de senaste månaderna. Hon tyckte inte att det verkade så oroande och att det förmodligen kommer att växa bort. Tydligen är det ganska vanligt hos barn i den här åldern som är tidiga med talet och vi fick lite råd om vad som är bra att tänka på.
August och Rickard har varit ute och grävt i snön i flera timmar idag på eftermiddagen och då passade jag på att sova lite tillsammans med Irma. Jag måste trots allt träna lite på att ta det lugnt, det går inte av sig självt, så jag är nöjd när det funkar. Killarna hade haft jätteroligt i all snön, vi har nog närmare 70 cm på vissa ställen.
Lite om förlossningen:
Någon väldigt detaljerad berättelse blir det nog inte men jag antar att det finns folk som är nyfikna så jag ska berätta en hel del i alla fall.
Jag kan konstatera att hon gjorde ett bra val att komma ut i helgen, igår när hon var beräknad var det inte körvänligt väglag. I lördags förmiddag däremot var det otroligt vackert ute!
Det har visst uppkommit vissa oklarheter kring tider och annat och jag kan avslöja att ja, jag gjorde allt för att mörka att vi var inne på förlossningen. Det gick inte så fort att jag satt hemma och bloggade om filmer fyra timmar innan hon föddes, jag upptäckte att det fanns internet på datorn som satt i ett hörn av förlossningssalen och gjorde ett litet inlägg på bloggen när det ändå inte hände så mycket. Så nu vet ni hur det ligger till...
I lördags hade vi tänkt att åka till Båsenberga för att åka skidor, men när termometern visade -20 grader när vi vaknade så fick vi tänka om. August blev väldigt besviken och ville inte lyssna på oss, så vi fick ringa mina föräldrar för att de också skulle förklara för honom att det var för kallt. Då ville han åka till dem och bygga järnväg istället så vi bestämde att vi skulle göra det. Vi tog en ganska sen frukost och just när jag var inne på det sista av gröten knäppte det till i magen och började rinna vatten. Jag kände igen det hela eftersom Augusts förlossning startat likadant, så jag ringde förlossningen. Det var lite oklart hur jag skulle agera eftersom bebisen inte var fixerad, men till slut bestämde de sig för att eftersom jag varit upprätt när vattnet gått så borde bebisen flyttat ner sig lite, men jag skulle ändå gå och lägga mig tills jag kände att det rörde sig i magen och därefter kunde jag få gå upp och duscha. Rickard packade lite mer saker till August än vad som vad tänkt från början och så skjutsade honom till Vingåker. Jag duschade och fixade lite och runt lunch var vi på väg till Nyköping.
Väl framme tog de en del prover eftersom värkarna inte direkt kommit igång och man alltid kollar efter infektioner då om vattnet gått. De tog en kurva och bebisen mådde bra. Eftermiddagen blev seg, det kom lite små värkar då och då men inget som blev regelbundet. De ville ändå ha oss kvar så Rickard åkte iväg och köpte lite mat till sig och vi tillbringade eftermiddagen med att äta, fika, läsa och spela lite improviserat luffarschack. Vid sjutiden hade jag så pass mycket värkar att de vill kolla om det hänt något. Det hade det inte. Inte alls, jag var inte öppen ett dugg och det kändes som att det skulle kunna ta låång tid...
Jag fick in en boll att sitta på och växlade mellan den och att vara uppe och gå för att den envisa ungen skulle flytta ner sig lite, för fixerat sig hade hon inte gjort. Jag fick så småningom börja med lite lustgas för att jag började få mer ont och när läkaren kom och undersökte mig klockan 23.00 så var jag öppen 3 cm och han tyckte jag skulle få ryggbedöving, en EDA. Narkosläkaren tillkallades, men var lite upptagen så det dröjde en stund. Jag hade superont, det var inte längre någon paus mellan värkarna. Barnmorskan anade oråd och undersökte mig igen, 8 cm öppen. Några minuter senare var det helt öppet och någon EDA skulle det inte finnas tid för men de tänkte att jag skulle kunna få en spinalbedövning för att få vila lite. Men då gick hjärtljuden ner och helt plötsligt fanns det två läkare, två barnmorskor, en student och en uska i rummet. Bebisen behövde ut, men hon var fortfarande inte fixerad vilket gjorde att jag kände det som att alla fogar skulle spricka och svanskotan skulle gå av. En barnmorska hävde sig på min mage och läkaren förberedde för klipp och tång, men sedan ville de att jag skulle försöka krysta ut henne själv och efter några krystvärkar var hon ute. Hon mådde jättebra direkt och jag fick upp henne på magen omedelbart.
Sedan blev det lite pyssel efteråt, jag mådde inte jättebra och hade väldigt ont, men det är en annan historia. Lilla Irma hade kommit till världen med dunder och brak, en timme efter jag var öppen 3 cm var hon född. Snabbt och bra kanske det låter, men jag önskar nog inte min värsta fiende den förlossningen faktiskt. Det positiva är väl att när allt väl lugnat ner sig så var jag rätt pigg, jag blev rätt skakig av ryggbedövingen när jag födde August och nu fick jag ju ingen bedövning alls.
Vi hade i alla fall tur och prickade nog in all bra personal de hade på förlossningen och BB under våra dygn där, vi blev otroligt väl bemötta och barnmorskan som förlöste mig var helt fantastisk!
Om fullmånen gjorde sitt ska jag låta vara osagt, för det var i alla fall inte många andra som födde i helgen. Dagen innan föddes det två barn, det var bara Irma som föddes i söndags (och hon föddes ju 11 minuter erfter midnatt så sedan var det lugnt över ett dygn) och dagen efter henne föddes det bara ett barn.
Det var nog fotmassagen som jag tvingade Rickard att ge mig på fredagskvällen som gav resultat...
Jag kan konstatera att hon gjorde ett bra val att komma ut i helgen, igår när hon var beräknad var det inte körvänligt väglag. I lördags förmiddag däremot var det otroligt vackert ute!
Det har visst uppkommit vissa oklarheter kring tider och annat och jag kan avslöja att ja, jag gjorde allt för att mörka att vi var inne på förlossningen. Det gick inte så fort att jag satt hemma och bloggade om filmer fyra timmar innan hon föddes, jag upptäckte att det fanns internet på datorn som satt i ett hörn av förlossningssalen och gjorde ett litet inlägg på bloggen när det ändå inte hände så mycket. Så nu vet ni hur det ligger till...
I lördags hade vi tänkt att åka till Båsenberga för att åka skidor, men när termometern visade -20 grader när vi vaknade så fick vi tänka om. August blev väldigt besviken och ville inte lyssna på oss, så vi fick ringa mina föräldrar för att de också skulle förklara för honom att det var för kallt. Då ville han åka till dem och bygga järnväg istället så vi bestämde att vi skulle göra det. Vi tog en ganska sen frukost och just när jag var inne på det sista av gröten knäppte det till i magen och började rinna vatten. Jag kände igen det hela eftersom Augusts förlossning startat likadant, så jag ringde förlossningen. Det var lite oklart hur jag skulle agera eftersom bebisen inte var fixerad, men till slut bestämde de sig för att eftersom jag varit upprätt när vattnet gått så borde bebisen flyttat ner sig lite, men jag skulle ändå gå och lägga mig tills jag kände att det rörde sig i magen och därefter kunde jag få gå upp och duscha. Rickard packade lite mer saker till August än vad som vad tänkt från början och så skjutsade honom till Vingåker. Jag duschade och fixade lite och runt lunch var vi på väg till Nyköping.
Väl framme tog de en del prover eftersom värkarna inte direkt kommit igång och man alltid kollar efter infektioner då om vattnet gått. De tog en kurva och bebisen mådde bra. Eftermiddagen blev seg, det kom lite små värkar då och då men inget som blev regelbundet. De ville ändå ha oss kvar så Rickard åkte iväg och köpte lite mat till sig och vi tillbringade eftermiddagen med att äta, fika, läsa och spela lite improviserat luffarschack. Vid sjutiden hade jag så pass mycket värkar att de vill kolla om det hänt något. Det hade det inte. Inte alls, jag var inte öppen ett dugg och det kändes som att det skulle kunna ta låång tid...
Jag fick in en boll att sitta på och växlade mellan den och att vara uppe och gå för att den envisa ungen skulle flytta ner sig lite, för fixerat sig hade hon inte gjort. Jag fick så småningom börja med lite lustgas för att jag började få mer ont och när läkaren kom och undersökte mig klockan 23.00 så var jag öppen 3 cm och han tyckte jag skulle få ryggbedöving, en EDA. Narkosläkaren tillkallades, men var lite upptagen så det dröjde en stund. Jag hade superont, det var inte längre någon paus mellan värkarna. Barnmorskan anade oråd och undersökte mig igen, 8 cm öppen. Några minuter senare var det helt öppet och någon EDA skulle det inte finnas tid för men de tänkte att jag skulle kunna få en spinalbedövning för att få vila lite. Men då gick hjärtljuden ner och helt plötsligt fanns det två läkare, två barnmorskor, en student och en uska i rummet. Bebisen behövde ut, men hon var fortfarande inte fixerad vilket gjorde att jag kände det som att alla fogar skulle spricka och svanskotan skulle gå av. En barnmorska hävde sig på min mage och läkaren förberedde för klipp och tång, men sedan ville de att jag skulle försöka krysta ut henne själv och efter några krystvärkar var hon ute. Hon mådde jättebra direkt och jag fick upp henne på magen omedelbart.
Sedan blev det lite pyssel efteråt, jag mådde inte jättebra och hade väldigt ont, men det är en annan historia. Lilla Irma hade kommit till världen med dunder och brak, en timme efter jag var öppen 3 cm var hon född. Snabbt och bra kanske det låter, men jag önskar nog inte min värsta fiende den förlossningen faktiskt. Det positiva är väl att när allt väl lugnat ner sig så var jag rätt pigg, jag blev rätt skakig av ryggbedövingen när jag födde August och nu fick jag ju ingen bedövning alls.
Vi hade i alla fall tur och prickade nog in all bra personal de hade på förlossningen och BB under våra dygn där, vi blev otroligt väl bemötta och barnmorskan som förlöste mig var helt fantastisk!
Om fullmånen gjorde sitt ska jag låta vara osagt, för det var i alla fall inte många andra som födde i helgen. Dagen innan föddes det två barn, det var bara Irma som föddes i söndags (och hon föddes ju 11 minuter erfter midnatt så sedan var det lugnt över ett dygn) och dagen efter henne föddes det bara ett barn.
Det var nog fotmassagen som jag tvingade Rickard att ge mig på fredagskvällen som gav resultat...
måndag 1 februari 2010
Nu är lillasyster Irma här!
Hon kom den 31 januari klockan 00.11, var 49 cm lång och vägde 3500 gram. Vi fick åka in på lördagen den 30:e, på förmiddagen för då hade vattnet gått. Ska skriva mer om det hela när jag orkar och får tid, nu vill jag bara mysa med hela familjen. Vi mår bra i alla fall och jag tror att vi har fått ett till barn som ärvt mammans temperament...
Irma Astrid Matilda Siverskog
Lycklig storebror!
Irma Astrid Matilda Siverskog
Lycklig storebror!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
