Valborg

Nej men vi kör väl lite mer kaos då. Jag vaknade med ihopklistrade ögon och kände mig allt annat än utsövd. Irma passade på att vakna med hög feber, hosta och halsont i morse och genast utbröt diskussionen om vad som är viktigast - att mina strokepatienter får träning eller att Friskis nya lokaler blir färdigbyggda? Låt mig säga att Rickard och jag inte var helt överens i den frågan... Det slutade med att jag fick gå till jobbet i alla fall och på vägen dit lämnade jag av en mycket förväntansfull liten kille på Pandan. Där var feststämningen på topp, barnen jämförde popcornpåsar och utklädningskläder och August blev snabbt indragen av en fröken som hade kommit på att discokulan som August hade gjort inte riktigt hade blivit klar. Det hela verkade så kul att jag nästan tänkte gå på disco istället för till jobbet... Personalen ville gärna att August skulle få gå full dag även fast Irma var hemma, barnen skulle nämligen få grilla korv ihop med fritidsbarnen på eftermiddagen.

Jag kom insladdande till jobbet ungefär en minut över åtta, klockan åtta skulle jag vara på möte. När jag stressat frågade min kollega Lotta om varför det känns som att jag lever mitt i ett kaos så svarade hon lugnt: "Det beror nog på att du faktiskt gör det." Joråsåatte...

Tur att vi har världens gulligaste patient på avdelningen, en person som varje människa borde få träffa en trött förmiddag när man känner sig som världens fulaste. "Åh vad ni är söta flickor" ,"Är ditt hår självlockigt? Så underbart!", "Så trivsamt det är här!", "Så fina, blanka bilar det står på parkeringen!" Det är ingen ände på de glada tillropen och patienten ger onekligen upphov till ett och annat leende.

Det kunde behövas för sedan fortsatte dagen med diskussioner, telefonsamtal, pappersarbete, registrering av hjlpmedel och så hittade jag en väldigt blodig människa.

Fick även konstaterat av en av våra läkare att jag förutom det lilla diskreta "blåmärket" i ögat också har en ögoninfektion, men då är det smidigt att jobba ihop med folk som kan skriva ut recept.

Jag fick vabba från Valborgsfirandet ikväll så Irma och jag har haft en lugn hemmakväll. Imorgon är det träningsdag!

Till Emmy, Jill, Martina, Maria, Titti, Pernilla och andra gulliga läsare som skriver kommentarer:

Tack för att ni intresserar er för bloggen och kommer med små fina kommentarer, pepp och åsikter! Det är uppskattat! Jag vill gärna svara på era kommentarer, men alla som skriver har inte egna bloggar. Läser ni om jag svarar på kommentarerna i samma inlägg som ni kommenterar?

Till Emmy

Ja, jag tror att det här är ett "blåmärke" i ögat, jag fattade det som det när jag googlade lite. Det känns ingenting, men däremot har jag nog en ögoninfektion också så idag fick jag ögondroppar av en läkare på jobbet.

Och som grädde på moset...

Så ser mitt öga så här piggt ut:


Gissa hur många kommentarer jag fått om det idag! Barnen på Plask o Lek tyckte jag såg ut som en zombie, kändes uppiggande...
 

Måndag...

Jag lurades bara. Det blir alls inget inlägg om en tävling i solsken idag, det blir ett måndagsinlägg skrivet av en hjärna som av okänd anledning endast vilade ca 4,5 timmar i natt. Eller vilade och vilade, det var då jag sov men eftersom jag drömmer så mycket så kan jag inte tro att hjärnan vilade så värst. Lämnade barn och precis när jag hade tänkt att gå ifrån Augusts förskola kom en mycket trevlig kvinna och log och hälsade. En mycket liten tanke flög omkring långt bak i hjärnan på mig innan jag fick tag i den. Just det! Vi hade ju ett bokat möte idag, klockan 8.00! Tur att jag inte lämnade barnen några minuter tidigare... Fick i smyg iväg ett sms till mina kollegor om att jag skulle bli sen och låtsades ringa och kolla vart Rickard hade tagit vägen, fast jag egentligen lite diskret försökte berätta att jag hade glömt både mötet och att informera honom. Fattar inte varför jag inte bara sa som det var till henne, att jag glömt mötet?

Kom till jobbet 1,5 timme för sent bara för att informeras om att det fanns massor av patienter, verkligen massor! Har aldrig varit med om så många nya strokepatienter på en helg. Min chef, som är i samma köksgrupp som jag, frågade om vi skulle storstäda köket imorgon. Jo men visst! Förutom en timmes rond, ett möte med logopeden, ett APT och typ 118 patienter så har jag just inget annat för mig på mina 6,5 jobbartimmar imorgon, självklart skurar jag gärna kylskåp då, absolut!

Avslutning på Plask o Lek, med massor av gulliga, men vilda ungar. Jag fick choklad! Hemma senare än vanligt, ungar som vägrar somna. Och så, just det! Imorgon vankas det disco på Pandan. Inget avancerat, bara en timme på förmiddagen. Fast barnen ska ha med sig fika, popcorn och får gärna vara utklädda...

Over and out!

Upp som en sol och ner som en pannkaka!

Jag ser att det har varit lite tunt med inlägg den senaste veckan och det kan ha sin förklaring, jag har haft annat att lägga energin på. Det var nog någonstans mellan onsdagen och torsdagen som jag dök. Onsdagen spenderades på Statt där det vankades planeringsdag med jobbet. Rätt mycket kreativt arbete får jag nog säga, jag var nöjd med dagen. Kanske att några av mina kollegor var lite mindre nöjda med att jag är ungefär lika bra på att sitta stilla på en stol som en uttråkad sexåring med myror i byxorna, men det är petitesser. Efter en lång stillasittande (hm...) dag så blev det ett hårt simpass, kvalitet i varje meter och tidtagning på allt jag gjorde - det gick jättebra men jag blev totalt slut! Åkte hem, åt middag och gick och lade mig. Sen så.

Hela natten och hela torsdagen visade sig min mage från sin allra sämsta sida, vilket gjorde mig rejält sladdrig och matt - jag var verkligen helt däckad! 800 kronor karensdag, hurra!

Jag är helt klart inte gjord för att ligga stilla! Redan vid elvatiden på förmiddagen började det värka i rygg, höfter och ben av att jag låg i sängen, men jag var för matt för att orka röra på mig. Vid tretiden tog jag en långpromenad till lekstugan (typ 15 meter...) för att kolla in smultronplantorna, efter det fick jag lägga mig på golvet och ta igen mig lite. Men jag skrapade ihop mig själv och hämtade barnen på eftermiddagen och i fredags var jag ju ledig med barnen så då var det bara att bestämma sig för att vara pigg - det gick väl ett tag i alla fall.

Men nu tycker jag att min mage har haft lite väl mycket egna påhitt den senaste tiden. Jag skulle nämligen tävla i lördags och jag tycker det börjar bli en dålig vana att ladda upp inför tävlingar med magbesvär. Älskar verkligen när min mage visar sig från sin allra bästa sida! Dock håller sig min hypokondriska ådra lugn när jag mår dåligt på riktigt, märkligt.

Tävla gjorde jag ändå, trots att jag var osäker på om jag lyckats pytsa i mig tillräckligt med vätska och energi dagarna innan. Skriver nog ett eget litet inlägg om tävlingen, men det får bli imorgon. Idag har cykling, skjutsande av August till olika kalas, inköp av lite blommor samt trädgårdsarbete stått på agendan.

Förresten, jag tror alltid att jag är rätt ointresserad av trädgårdsarbete - tills jag sätter igång med det eller besöker en handelsträdgård eller liknande. Då kommer jag på massor av saker jag vill ha och göra. Idag blev det bara lite smått, penséer, tagetes och liknande, men jag hatr plander på perenner, kaprifol, fruktträd och någon buske. Någon kanske har tips på fin, snabbväxande buske som vi skulle kunna sätta hyfsat nära staketet för att få lite mer ombonad känsla i trädgården? Alltså inte som en häck, vi ska bara sätta ett exemplar. Jag funderar på rhododendron, hur fort växer den?

Vårfint i trädgården!

Hoppas rådjuren håller sig borta!

Men idag så...

När barnen sover och Rickard är på svensexa, då får jag välja själv - macka med avocado!

Vårtecken

Utvilad?

Nej inte direkt, jag känner mig i det närmaste manglad - men nöjd! Dagen idag har varit minst lika intensiv som igår, men härlig. Hela familjen var ute hela förmiddagen och fortsatte slitet i trädgården och barnen lekte för fullt med den uppdaterade samlingen av uteleksaker. Efter lunch åkte Rickard och barnen till Vingåker, medan jag tog en liten omväg dit - på cykel tillsammans med två träningskompisar. Det blev 75 km och nu är jag rätt mör av helgens aktiviteter.

När jag kom till Vingåker hade Irma just tagit årets första dopp, i mina föräldrars trädgårdsdamm... Det var ju inte så hon gapskrattade direkt. På något sätt känns det som att den där ungen råkar ut för lite mer än vad som kan kallas otur, men får man verkligen säga att en treåring är lite klantig?

Nu kör vi ny vecka igen, en förhoppningsvis något lugnare än förra veckan.

Härliga lördag!

Ligger i soffan och har kopplat på massageprogrammet på TENS:en , riktigt skönt att ligga stilla för nu är jag ordentligt rastad. Barnen ville stanna hos farmor och farfar så länge som möjligt idag eftersom kusinerna var där, så här hemma röjde vi föräldrar runt ostört hela dagen ;-). Innan det var dags för en löparrunda tillsammans med klubbkompisar i det härliga solskenet så hann vi med att röja hallgarderoben och lite i garaget, vika tvätt och köra några nya maskiner. Vid kvart i tio drog jag iväg och i vanliga fall skulle jag nog inte kalla 17 km för långpass, men nu när jag har sprungit så lite så är jag riktigt nöjd med rundan som ett långpass. Med sällskap blir lätt tempot lite högre också, men det gick bra.

Efter att ha provat att öka distansen och därmed belastningen på kroppen så hade kanske en smart människa tagit det lugnt resten av dagen för att lättare kunna utvärdera om eventuella känningar efteråt beror på löpningen eller inte. Men nu är ju jag en gång för alla lite impulsiv emellanåt och idag kom jag på att det var lite saker som behövde fixas i trädgården, så efter lunch körde jag ett tokpass med kratta, sekatör, spade, skottkärra, såg och säckar - höll väl på i några timmar och mådde jättebra! Jag lider inte av att ha mycket ha göra, det är planering och att ha mycket i huvudet som jag lider av - rent kroppsarbete njuter jag av.

Rickard satte upp markiser, bytte däck på bilen och donade lite. Frampå sena eftermiddagen åkte han till Lerbo för att byta däck på husvagnen och hämta barnen. Jag bar upp lite grejor på vinden, skurade badrum, tog en snabb dusch och sedan fick Nishikin årets först tur när jag cyklade ut till Lerbo och mötte upp resten av familjen. Så om jag har ont i höften imorgon - hur ska jag då veta vad det beror på? Fast jag hoppas ju på att det inte gör så ont.

Nu ska jag bara köra ett stretchpass och sen är det godnatt! Mysmorgon med familjen imorgon!

Förresten, två dagar tog det för Rickard att upptäcka den lilla olyckan bilen råkat ut för (någon har råkat köra in i en liten stolpe så registreringsskylten är bucklig...). Han säger att vi aldrig ska köpa en ny och fin bil. Jag skyller på min lillebror som ringde och stressade mig just som jag skulle parkera. Bra förresten att registreringsskylten sitter där den sitter, annars hade ju själva bilen blivit bucklig.

Irma och kusin Elsa

<3

Istället för macka...

Vetorätt?

Barnen hade beställt övernattning hos farfar och farmor i natt, så de är ditskjutsade. Då skulle Rickard och jag komma överens om fredagsmiddag. Jag föreslog macka med avocado på, men blev brutalt nedröstad - hur kan en person bli nedröstad av en person? Han är väl ingen egen majoritet? Nu ligger snart lammkotletterna på grillen, tunt skivade rotfrukter grillas i ugnen och jag har gjort en hoummus - det blir nog en bra middag även utan knäckebröd och avocado...

Lite träning igen

Den här veckan är en lugn vecka rent träningsmässigt, med fler vilodagar än vanligt! Jag njuter av det, fast redan idag (min andra vilodag i rad) börjar det klia lite i träningsmusklerna och jag längtar till morgondagens distanspass med klubben. Funderar på om jag ska våga mig på en något längre runda? Har nog nästan bestämt mig för att testa Göteborgsvarvet och se om höften håller (eller nästan, vi har ju betalat in campingavgiften så jag har nog bestämt mig helt och hållet) och jag har inte sprungit längre än 13 km på 1,5 år... Är dock inte så himla orolig för det, det är ju inte Varvet som är mitt stora mål den här säsongen utan två halva Ironman. Men då bör jag ju å andra sidan hålla för att springa en halvmara efter 1930 meter simning och 90 km cykel. Därför kanske det får bli ett test att smyga upp en aning i distans imorgon, 16-17 km kanske. Får se hur höften känns.

Det blir bara fyra träningspass den här veckan; ett simning, två löppass och på söndag måste jag verkligen ut med racern - nu får det vara slut på spinning och trainerpass!

Våta drömmar...

Här kan ni läsa mer om min våta dröm just nu. Jag antar att en och annan läsare kommer att sucka lite, men vaddå - jag läser på andra bloggar om klänningar och sänglampor och linnen som folk suktar efter så då kan väl jag få drömma lite om den här skönheten?

Trådlös överföring till dator kanske kan vara bra för mig som har träningsdagböcker som ser ut så här?


Ska väl tillägga att jag ju har en GPS-klocka, men den törs jag inte simma med på armen utan får fästa på badmössan och sen är den ju inte lika frän som den här...

Äntligen helg!

Jag vill inte ens tänka på hur vi har fått ihop logistiken den här veckan med matsäckar, matlådor, utflykter, morbröder som hämtat barn, möten, mer matsäck, lämnande av bilstolar här och var (och tyvärr hjälper det inte att köpa fler bilstolar eftersom vi bara har en bil - barnen skulle åka i andra bilar), bråkiga barn, trötta föräldrar, träningar, aktiviteter, tokmycket på jobbet och så all vanlig vardag på det. Nu är det skönt med helg! Ikväll var vi på konsert i Musikens Hus, Kulturskolan hade en av sina torsdagskonserter som kallas "Alltid på en torsdag" och ikväll var Augusts kör med och uppträdde - de var superduktiga!

Gullunge?

En kompromiss

Efter den här dagen bestämde jag, i samråd med mig själv, att jag inte behövde köra igenom hela mitt styrke- och balanspass som jag vanligtvis kör på träningsfria dagar. Men helt utan vill jag inte vara, det är ju trots allt övningar som syftar till att minska skaderisken, därför står jag nu på min balansplatta och bloggar. Jag har grymt dålig balans!

Lovley Monday...

Herregud vilken dag! Trött, på dåligt humör, för vass tunga, massor att göra på jobbet, en hjärna med ungefär samma funktion som bomull, gick rakt in i en postbil, barn som ramlar överallt, en försvunnen plånbok, stress, barn som somnar i bilen när de inte borde, för sent till Plask & Lek, inse att hela veckan går åt till logistik kring bilstolar, hämtningar, matsäckar, mellanmål och liknande, inse att det kanske i bästa fall kommer att vara lugnare i mitt liv runt midsommar, inse att då börjar semestern och då brukar det verkligen behövas logistik, inse att vårt område verkar ligga sist på årets prioriteringslista över vilka cykelbanor som ska sopas, somna en stund vid läggning av barn, vara en mogen mamma som hotar med att sonen inte kommer att få en hamster förrän tidigast när han är myndig och så några maskiner tvätt.

Ja, det var min måndag. Tur i alla fall att jag har mina rumskompisar på jobbet!

På´t igen!

Barnen sover, veckans ägg är kokta, matlådor fixade, dagens träning avklarad, tånaglarna målade, benen rakade, extrakläder och ännu mer extrakläder och dubbla omgångar extra ytterkläder till barnen är packade. Japp, laddad för en ny vecka!

Förresten, våra barn duschar ungefär varannan dag (oftare på sommaren). De senaste veckorna har de inte duschat hemma alls, betyder det att vi är lite ofta i simhallen?

Om tider

Japp, 4,26 gjorde Lisa Nordén på halv Ironman i helgen. Vad mitt mål är att klara distansen på är än så länge något jag håller för mig själv, men vi får se... Hur som helst så är hon grym! (Och bilden har jag lånat från hennes blogg/hemsida).

Ett par tummar

På väg en sväng till Norrköping med trötta barn

Fredagsmys

Alla sover utom jag. Jag sitter uppe och tittar på "Lyckan, kärleken och meningen med livet" och känner mig allmänt osynkad med både mig själv och världen - men så kan det väl få vara ibland.

Mammatid på kulturskolan

Mellis på kulturskolan

Träning och planering

Det här inlägget är mest träning och siffror, hoppa över om ni inte är intresserade.

Idag var det badonsdag som vanligt, barnen somnar gott på onsdagar. Jag var riktigt nöjd med dagens simpass, men det var jobbigt! Jag må vara envis och rätt så stark och uthållig i det mesta jag håller på med, men så värst snabb är jag inte, i synnerhet inte när jag simmar. De flesta pass brukar jag få köra en 400-ing på tid för att vänja mig vid att försöka lägga upp lopp, så det blev det även idag. Målet är att vara under 6 minuter, utan att ha maxpuls eller mjölksyra efteråt, men där är jag inte. Ola bestämde sig för att grilla mig lite för att få upp snabbheten lite, så direkt efter 400-ingen fick jag köra 24 stycken 25-or, med start var 30:e sekund. Målet var att alla 25:orna skulle vara under 20 sekunder och det var inte helt lätt - jag har verkligen kört för lite snabbhet de senaste åren!

Nu när jag börjar komma igång lite mer med de övriga triathlongrenarna så simmar jag bara en gång i veckan, då blir det inga marathonpass men rejält med kvalitet i varje pass nu när jag har en engagerad tränare. Passen ligger på runt 3000 meter, men jag är ändå rätt trött efteråt.

Löpningen smyger jag så smått igång med och än så länge känns det (peppar, peppar och allt det där...) hyfsat i höften, men då springer jag å andra sidan mindre än jag egentligen skulle vilja. Igår var jag och nafsade på säsongens första intervaller och det gick, tja - ok. Efter 5 km uppvärmning blev det ett intervallpass av miniformat - 4 x 500 meter, som gick i snitt på 3,45-fart. Med blytunga ben.

Min fina Nishiki står kvar inne i värmen ännu, jag vill inte ha punktering och så tycker jag att det är alldeles för kallt för landsvägscykel, så jag kör rätt hårt med spinning och ett och annat trainerpass.

Just idag nojar jag lite över all snö som ännu ligger kvar i fjällen och som inte alls har börjat smälta ner i Vanån och Västerdalälven än, kommer det rinna smältvatten långt inpå sommaren så det är typ nollgradigt när det är dags för Vansbro triathlon och Vansbrosimmet?

Utöver veckans 5-6 träningspass (noggrant planerade för att störa familjen så lite som möjligt) så är det ju en hel del annat som ska planeras och genomföras. Det är rehab- och prehab-övningar, stretching, planering av matlådor och mellanmål för att få i sig tillräckligt med näring och energi, anmälningar till tävlingar, redovisning av kvitton och en hel del annat smått och gott. Det är många timmar som går åt och jag kan inte med bästa vilja påstå att jag tycker att det är så himla kul att balansera på ett ben hållandes i en boll, vingla omkring på en pilatesboll, dricka fil ur plastflaskor, packa badkläder och mat till hela familjen, valla skidor, lära sig laga punka på cykeln, skrubba leriga skor, rullskidor och cyklar, springa intervaller, cykla på en cykel som står stilla, köra "plankan" samtidigt som jag sköter telefonsamtal eller att gå upp 04.00 på helger. Men jag vet ju vad jag kämpar för, och det är värt varje krona, varje träningsmeter och varenda timme när jag står där på startlinjen - tävla är grejen!

Det beror på hur man tänker...

Bilden här nedan är från baksidan av ett mjölkpaket. Barnen tycker väldigt mycket om när vi läser det som står och vill gärna diskutera det också. Häromdagen bad August att Rickard skulle läsa på mjölkpaketet, Rickard hann bara med första meningen: "Vad gör jag om det brinner?", innan Irma blixtsnabbt replikerade: "Grillar!"

Trött tisdag

Skulle väl egentligen inte blogga nu. Eller jo, jag hade idéer till ett par olika inlägg men eftersom jag inte riktigt orkade färdigställa något av dem så tänkte jag strunta i det helt. Men ni är ju några som kikar in här så ni kan få några rader att läsa och en liten hälsning.

Jag kanske ska skriva ett inlägg om mina funderingar över tv-tablån och så ska ni få lite boktips. Irma bjuder också på en snabbtänkt kommentar, men en annan dag.

Aktiv helg!

I fredags tog jag och barnen en förmiddag i badhuset och det var så mysigt! Den senaste tiden har det varit mycket gnäll och bråk på barnen, men i fredags hade vi en superbra dag! August simmade 25 meter och dök på djupt vattenunder överinseende av sin simlärare, så det var en mycket stolt kille som fick köpa guldfisken när vi skulle åka hem. Det har verkligen släppt för honom nu, han funderar inte ens på att ha simdyna längre - jätteskönt att det gick så pass smidigt för honom att lära sig simma. Ryggsim är han däremot inte så förtjust i, så pingvinmärkena dröjer det nog ett tag innan han erövrar. Irma ville lära sig att flyta på rygg utan puffar, hon var jättemodig men jag fick ju hålla lite under huvudet.




Jag har fått en ny träningskompis! I fredags eftermiddag frågade jag familjen om de ville följa med på en liten joggingrunda och det ville de. August och Rickard cyklade och Irma satt bakpå Rickards cykel - fast hon tyckte nog att rundan var jobbigast... August kämpade som bara den, han var jätteduktig! Jag fick visserligen anpassa farten lite efter honom och i uppförsbackarna fick jag ha en hand på hans rygg och putta på, men han fixade 11 km och var väldigt nöjd! Idag skulle jag ut på en sväng igen och hade inte en tanke på att fråga August, det kändes som att det räckte med en sådan runda per helg. Men August frågade mig, han var väldigt på och ville absolut hänga med. Så det var klart att han fick det, vi körde rundan tillsammans och lämnade resten av familjen hemma. Det var väldigt viktigt för August att vi tog samma runda, jag försökte ta en annan väg hem men det gick inte - då var han rädd att det inte skulle bli exakt 11 km (undrar om han är sin mammas son...?). Jättemysigt att han börjar bli så stor att han kan hänga med på lite små träningar!


Irma ville också cykla! Hon har tjatat hela vintern så idag plockade vi fram Augusts gamla cykel. Hon var väldigt bekymrad över att hon inte har någon flagga än, så det får vi väl införskaffa snarast. Med sina 95 cm hade hon lite svårt att nå ner till tramporna och så är det ju inte så lätt att trampa åt rätt håll, men till slut så klarade hon att cykla själv - vilken lycka!

Helt klart! Fast helst inte alltför mycket blod kanske...

Busdag i Västerås

Finbesök

Våren kommer nog i år också

Äntligen!

Tekniktrött

Ju mer det går att göra med datorn och telefonen, desto mer tröttnar jag. Jag följer färre bloggar, är mindre intresserad av Facebook, har inga spelappar (förutom färgmonstret till Irma) och jag blir nästan lite matt av alla funktioner och olika konton jag förväntas använda. Jag skaffade Twitter enbart för att kunna följa Augusts förskola, men det gör jag ändå sällan. Idag skaffade jag Instagram, bara för att kunna följa en kompis som gärna vill dela med sig av saker till mig men som tycker att Facebook är för öppet. Självklart gör jag det då, för det kostar 18 kronor i minuten när vi pratar i telefon, men jag orkar nästan inte sätta mig in i hur det fungerar. Men jag kanske är piggare någon annan dag...

Äntligen!

Hela veckan hade han laddat, förmodligen hade han grubblat och grubblat många gånger. Målet var "den gröna rutschkanan" - den stora rutschkanan i simhallen. Den som är en tunnel, mörk och lite mystisk. Han är ju rätt så försiktig av sig. Förra veckan var han uppe och tittade på den, det har han inte vågat förut. Men han sa att han inte ville åka. Det visste jag ju att han ville, men att han inte riktigt vågade. Nu hade han sagt i flera dagar att på onsdag - då skulle han åka! Och det gjorde han. Inte bara en gång, utan när premiären var avklarad blev det många åk. Lite fortare för varje gång. I mitt knä visserligen, men ändå. Han var så stolt och så lycklig, min lilla unge.

Fullt fokus?

Spinningledaren: "Känn in både i kroppen och själen hur det känns"
Jag (tänker): "Själen? Min själ säger att jag inte borde sitta instängd i ett mörkt rum och cykla på en cykel som står stilla, men det kanske inte är det hon menar?

Spinningledaren: "Känn hur skönt det är att stretcha ut efter passet!"
Jag (tänker när jag ser mig själv i spegeln): "Undrar hur länge sen det var jag rakade mig under armarna?"

Dagen idag

Ett axplock av dagens nyheter:

• Alla danskar får starta en timme tidigare än alla andra i nästa års Vasalopp
• Lidingöloppet blir 40 km
• Blekingepolisen har utbildat en hund som kan spåra IP-nummer
• Kumlaborna ska få en rulltrappa för att slippa vara avundsjuka på Hallsberg
• Inga uteserveringar får öppna i Göteborg eftersom Göteborgarnas hälsa inte klarar av det kyliga vädret.
• Swebus lanserar en tjänst som innebär att man kan förboka rätten till att kliva av bussen först av alla när man nått resans slutdestination.

För fler nyheter, läs HÄR!

Tid och koll

Tur att jag inte spontanringde till Nya Zeeland så här på kvällskvisten, jag hade nämligen blandat ihop tidsskillnaden mellan sommartid och vintertid och är inte helt säker på att Annika hade uppskattat att bli väckt klockan 7. Vintertid skiljer det 12 timmar, men jag trodde att jag kunde ringa lite tidigare nu - tur att jag googlade innan...