måndag 30 juni 2014

Sommar, semester och snö

Efter en intensiv helg med tävling, packning och resande var det skönt med lite fjälluft idag. Om sen min kropp gillade att klättra, vandra, bära, köra och gå i tre timmar som avkoppling efter helgens strapatser ska jag låta vara osagt, men för huvudet och själen var det underbart! Vädret växlade mellan spöregn, mulet och små solglimtar, men alla var vid gott mod även när regnet öste ner. August vägrade stövlar och gnällde inte en gång över sina blöta skor, trots att han erkände i efterhand att det inte varit särskilt skönt.

Barnen har gjort imponerande insatser idag! August har gått och cyklat hela vägen upp till toppen! Vi tog bilvägen upp som är både längre och jobbigare än att klättra upp i en av skidbackarna, men det var för att få med cyklar eftersom August gärna ville prova att cykla ner. Irma har nog gått mer än halvvägs och det är bra gjort av henne. Hon satt en stund i vagnen och allra sista biten bar jag henne - bra återhämtning efter tävling: att klättra i fjäll med 15 kg extravikt ;-). När vi skulle nedför var hon trött, frusen och hungrig så då åkte hon vagn.

Barnen har aldrig varit uppe vid toppstugan på sommaren förut så de tyckte ju att det var kul att se hur allt såg ut utan snö och det var också spännande att kolla in lekparken, åkbandet och allt annat nere vid Tranantorget. I snowparken hittade vi snö!

Efter dagens äventyr och med tanke på att vi kom fram rätt sent igår så somnade barnen som stockar riktigt tidigt ikväll. Jag ska också krypa ner i sängen och läsa en stund nu innan det är dags att sova. Jag sov riktigt bra i natt, men eftersom Rickard hade glömt att stänga av larmet på sin mobil så blev vi väckta 05.30 i morse och sen var det svårt att somna om.

söndag 29 juni 2014

Sommarlov!

Barnen och jag har inte kommit så värst bra överens de senaste veckorna. Vi har haft sommarlov i två veckor nu och jag antar att det tar ett tag att komma in i semesterlunken för barnen också. Den första veckan var hemsk! Den här veckan har dock varit bättre, men nu hoppas vi snart på lite riktigt sommarväder.

Tack snälla för alla hälsningar jag fått på Facebook och sms efter Vätterntriathlon! Inom kort kommer det förhoppningsvis upp en racerapport på hemsidan
http://mariesandis.se - håll koll där!

Nu har vi kommit hem, packat ur husvagnen, tvättat cykeln, klippt gräset, packat upp alla blöta saker, packat om, hämtat barnen och nu är vi på väg till en vecka i Kläppen. Det ska bli riktigt skönt (förutom myggen...) för vi ska bara ta dagen som den kommer. Klättra i backarna, cykla, kanske åka upp och vandra lite på fjället - ja vi får se.

Här kommer lite bilder från sommarlovet hittills:

onsdag 25 juni 2014

Borde

Jag borde fixa allt möjligt, men jag orkar inte. Tänkte då att jag kanske kunde hänga upp min nya lampslinga innan jag går och lägger mig. Då visar det sig att jag måste montera den själv...

måndag 23 juni 2014

Kanske...

Irma har en kompis hemma och just för tillfället är det ingen som tjatar eller gnäller. Jag passar på att kasta mig på sängen och hoppas på i alla fall några minuters lugn och ro.

lördag 21 juni 2014

Besök av Harry och Martina

I tisdags fick vi besök av Harry och Martina som kom hit på besök och även sov över - mysigt!

Skolavslutning

Har glömt bort att jag visst lovat några stycken att jag skulle lägga ut lite bilder från skolavslutningen. Här kommer ett litet urval från en jättefin avslutning som hade allt: fint väder, glada barn, flaggor, blommor och björkris, Den blomstertid, nationalsången och så Ingen klocka ringer mer. Vi är så nöjda med Sandbäcksskolan och avslutningen var lite kronan på verket efter ett bra läsår. Att sen lärarna bjuder på sig lite extra är ju bara ett plus ;-)

Fuck döden!

Ja, jag VET att döden kommer oundvikligt för alla, men jag är så trött på folk som säger "livet har sin gång"! Man ska inte dö när man inte är gammal, jag skiter i om det är oundvikligt! Här kan ni se ett klipp med en fantastisk människa som aldrig mer kommer att stå på scenen. En människa som jag aldrig hann se uppträda, för jag trodde ju inte att det var bråttom. Jag visste inte! Vi var inte nära vänner, inte alls, men redan första gången vi träffades kändes det som att det klickade mellan oss. De tillfällen vi sågs var dop, släktmiddagar, jämna födelsedagar och annat, kanske några gånger om året. Jag tyckte så mycket om henne, tänkte ofta att jag skulle åka och hälsa på Erik och Sara, skaffa biljetter till Operan. Jag sa det aldrig till dem och det blev aldrig av. Man kan inte ångra saker man gjort, men jag ångrar det jag inte gjorde. Men hur skulle jag kunna veta? Nästan ingen visste. Hon ville ha det så. Jobbade in i det sista, såg frisk och pigg ut. Men jag känner mig arg, nästan lite lurad. Det finns så många som hade velat ta farväl, säga det där som aldrig blir sagt. Hon levde sin dröm, in  det sista, oerhört vackert.

Säg det ni har tänkt säga, gör det ni hade tänkt göra. Livet är så skört, man vet aldrig när det är för sent. Gör inte en massa saker för att undvika skuldkänslor, men det som känns rätt i hjärtat - säg det!