Älskade lillhjärtat!

Imorgon fyller hon två år, vår lillstrumpa. Hon lever sitt liv alldeles heljärtat och är för det mesta antingen jätteglad eller jättearg. Hon vet precis vad hon vill och framförallt vad hon inte vill...Hon är en riktig liten dramaqueen, hon älskar att gosa, hon sätter skräck i sin storebror med sina vassa tänder, hon klämmer sina fingrar hela tiden, hon älskar dockor, djur och traktorer, hon har myror i rumpan och kan inte sitta still, hon älskar att ringa men hon säger ingenting till den hon ringer till, hon pratar inte mycket men förstår desto mer, hon är alldeles underbar och - hon är vår!

Den här gången provar vi ett vardagskalas med lite drop in och ser hur det funkar, lite skönt att inte boka upp en hel helg för kalas (eller, det gjorde vi ju precis men inte vårt eget barns kalas...). Ballongerna och vimplarna är uppe, fikabrödet är bakat och maten ligger i kylen. Vindruvorna som ska med till förskolan är inhandlade och paketen (alla tre) är inslagna. Om tre och en halv timme är hon två år!

Födelsedagar och skidåkning

Nu är helgens födelsedagsbarn uppvaktade, vi fick dela upp oss lite på alla kalas. Igår var ju Rickard på 65-årskalas (30 år + 35 år), August har varit på 5-årskalas idag och jag och Irma har varit i Vingåker på kombinerat 14 års- och 7-årskalas. På tisdag fyller Irma 2 år och min kompis Ellen blir 30 år, det är mycket nu... August var för första gången helt själv (utan oss) på kalas idag. Han har varit på kalas hos förskolekompisar och då brukar vi få stanna kvar, men idag var det kalas hos en kompis som bor på vår gata och då vågade han vara där själv - ett framsteg!

På förmiddagen var jag ute i Forssa och körde kretsmästerskap på skidor, 10 km klassiskt. Jag tycker faktiskt att det är kul att hålla på med en "materialsport" också, eftersom utrustning spelar midre roll i löpningen. Det är kul när alla provar skidor innan, när Mogens plockar fram vallningsställ och han och Anders vallar skidor åt oss och man pratar taktik - fästvalla eller inte? Idag slutade det med att jag körde på ett par av Anders skidor och det var bra. Jag hade toppenglid men inte så mycket fäste, men det var nästan bara dubbelstakning hela vägen. Dock var jag glad att jag inte körde helt utan fäste för det var skönt att kunna göra ett frånskjut emellanåt. Det var strålande väder och en helt underbar dag för tävling! Jag är lite harig när det gäller att vara ute på isen och inte blev det bättre av att det var lite sprickor i snön (och isen) här och var. Men det höll hela dagen i alla fall.

Jag trodde faktiskt helt ärligt att jag skulle komma sist av damerna, alla andra är mycket mer tävlingsvana än jag är. Men jag är tydligen ganska stark för jag vann faktiskt, det var ju trevligt. Jag fick en liten plakett och en fleecetröja. När man håller på med de sporterna som jag håller på med så behöver man aldrig ha brist på väskor, badlakan, t-shirts/tröjor eller vattenflaskor - det är en sak som är säker...

Nu laddar vi för ny vecka med diverse spännande saker som ska ske.

Hemmakväll

Barnen sover och jag försöker få ihop något fint till en blivande 30-åring. Jag vet inte precis om jag lyckas, men jag får väl trösta mig med att det är tanken som räknas.

Rickard är på fest, men jag är hemma med barnen. Jag kan ju liksom inte vara ute och träna och/eller tävla var och varannan helg och sedan skaffa barnvakt och gå på fest när jag är hemma. Där får jag prioritera och i valet mellan sport och fest så är mitt val enkelt. Även om det hade varit trevligt att komma ut och vara lite social. Men social får jag väl vara ute i Forssa imorgon på kretsmästerskapet i skidor, det kommer väl i alla fall lite folk dit. Nu är det ju inte precis så mycket snö att tala om här i krokarna, så banan går ute på sjön. Det känns ju kanske lite enformigt, det är ju just inte så kuperat på en sjö... Men alla mil i benen är bra just nu. Annars är det i Båsenberga man får skava runt, i deras 500-metersspår. Frågan är om man är ambitiös eller bara lite dum när man kör 22 km-pass på en 500-metersbana? Anders svarade att nog både en och annan skulle välja alternativ nummer två, men att han tycker att man mest är ambitiös och det tycker jag också!

Nu ska jag se lite på tv, sedan putsa på skidorna och därefter är det minsann sovdags!

Vår tvättstuga

Nu har vi äntligen fått upp gardinen som mamma sydde till oss i julklapp

Nattuggla

Jag borde verkligen, verkligen sova nu och inte sitta uppe och grubbla över livets gåtor. Men det gör jag ju inte. Sover alltså. Jag slösurfar lite och så kom jag på en sak: det är så SKÖNT att det funkar så BRA på förskolan! Det är bra magkänsla både vid lämning och hämtning, barnen trivs, det är lugnt och skönt, samma personal varje dag och de är bra! Hoppas det håller i sig!

Mitt i veckan

Jag måste städa ut julen från bloggen, det måste jag. Men inte idag.

Dagens Augustcitat (helt apropå ingenting):
"Mamma, det var väldigt längesen jag red på en kamel"

Förvisso helt sant, det var nog 1,5 år sedan. Undrar var han får alla sina tankar ifrån? Om nu jag är rätt person att säga något om den saken...

Idag kände jag på jobbet att jag behövde antingen en tupplur, massor av choklad eller möjligen något uppiggande. Jag fick lite Proviva från fikavagnen. Och en liten kardemummaskorpa. Kanske att jag skulle prova att gå och lägga mig nu så jag slipper liknande funderingar imorgon. Det är mycket på jobbet nu, fast det har det varit hela hösten också. Jag brukar tycka att det är tråkigt om vi får en vecka med färre patienter än vanligt, jag blir lite stressad av att ha lite att göra även om det nog är rätt så bra ibland. Nu känner jag att det skulle vara lite skönt faktiskt, vi skulle behöva lite andhämtning. Jag gör ju dessutom ungefär ett heltidsjobb på 80 % av tiden. Och 80 % av lönen...

Varför är det så jobbigt att resa sig från soffan och gå och borsta tänderna? Jag har ju varit på gång i en timme nu...

Helgens äventyr

Nu funkar det något bättre att blogga från mobilen, så här kommer en bild på den jättegulliga lilla stugan som Anders och jag hyrde i Mora. På campingen i Moraparken fanns det massor av söta små stugor, det var väldigt mysigt.

När vi äntligen kom upp i fredags kväll efter att ha irrat omkring både i Falun och Rättvik på jakt efter lite bra mat så var klockan över nio och det var 17 grader kallt ute. Men det var bara att byta om och kasta sig ut i spåret och känna på föret så att vi kunde valla klart det sista sedan. Jag tror att Anders tog ett kort på mig när jag satt och halvsov på golvet, lutad mot sängen och kletade på fästvalla på skidorna (man får ju såklart inte valla inne i stugan, men det var fullt i vallaboden och fästvalla skräpar ju i alla fall inte ner) och då var klockan närmare elva. Jag sov rätt gott på natten och det händer ändå rätt sällan när jag sover borta.

På lördagsmorgonen var det lika kallt som kvällen innan och det blev ett antal klädbyten innan jag hade bestämt mig för hur mycket kläder som skulle pressas in under tävlingsdräkten. Vi packade med alla nödvändigheter och promenerade bort till parkeringen där en lång rad bussar väntade på att köra oss till Oxberg. Banan vi skulle köra var indentisk med Halvvasan, förutom den sista kilometern, men man startar inte i Evertsberg som jag trodde utan vid Tjejvasestarten i Oxberg. Man kör sedan en sväng och kommer fram vid Vasslan och via Lundbäcksbackarna hamnar man vid kontrollen i Oxberg efter ca 15 kilometer.

När bussen anlände till Oxberg var det kallt! Vi placerade skidorna i spåren, hämtade ut nummerlapparna och pratade med lite folk som Anders kände. Vi värmde upp lite, åt lite och jag kände mig förväntansfull men rätt så cool. Tills jag skulle starta igång min klocka. Den startade inte. Klockan åkte i backen, jag grät lite och Anders plockade lugnt upp klockan och fick igång den. Lite nervös var jag kanske...

Loppet gick bra! Jag blev rammad och omkullkörd bakifrån i en nedförsbacke efter bara några kilometer, då blev jag lite skakis ett tag men det gick över. Jag fick i mig lite mindre energi än planerat under loppet, men ändå tillräckligt antar jag eftersom det gick bra. Det snöade rätt mycket en stund, men det avtog. Jag hade bättre fäste än många andra och helt OK glid så jag var ganska nöjd med skidorna. Det var mindre jobbigt än jag hade förväntat mig, jag gick i mål på 3,18 och det är jag nöjd med. Det var hur kul som helst! Det var runt 800 deltagare totalt och i min klass (Tävlingsklass damer 19-39 år) var det 35 stycken. Jag trodde att jag skulle komma sist, men jag hade faktiskt 11 stycken efter mig och det var ju bra.

Det blev en lugn eftermiddag och kväll och nästan tio timmars sömn, skönt! Igår morse var det bara att masa sig upp, valla på lite ny fästvalla och så gav vi oss ut för lite teknikträning. Anders drillade mig i lite teknik och taktik, vi körde en lång sväng i ett skogsspår och sedan körde vi Vasaloppsspåret till Eldris. Väl där kände vi för att åka lite till och sedan åkte vi ännu längre. Det var soligt och fint och hur härligt som helst. Så småningom var vi ju ändå tvungna att vända och när passet var slut kände vi kanske att det blev lite väl långt så där dagen efter loppet - vi körde 31 km. Men det är lika bra att passa på att få lite mil i benen när tillfälle ges.

Jag har haft jätteroligt i helgen och familjen hade knappt haft tid att sakna mig, de hade varit i Båsenberga i lördags och i Spökbacken igår.

Ur spår!

Nu håller jag på att packa för fullt för helgens skidäventyr. Imorgon åker jag och Anders (och eventuellt en pensionerad polis som heter Gunnar...) till Mora för att köra Intersportloppet på lördag. Det är 44 km och har samma bansträckning (förutom sista kilometern) som Halvvasan, men man startar inte i Eversberg som jag trodde utan i Oxberg där Tjejvasan startar men så kör man en annan runda först. Jag ser fram emot det och det blir bra träning, men jag vet ju inte riktigt vad jag ger mig in på eftersom jag inte brukar tävla skidor. Det kan dessutom bli lite dyrt när man har en "coach" som hela tiden tipsar om olika saker som kan vara bra att ha vid skidtävlingar...

Det som känns mindre bra är att åka bort från barnen igen, men de lämnas ju inte bort utan är hemma med sin pappa och har det hur bra som helst. Fast det hjälper inte riktigt, dåligt samvete får jag ändå. Men när vintern ser ut så här så får det tyvärr bli så, jag tänker inte köra 90 km Öppet Spår oförberedd. Och jag ska inte förneka att jag tycker att det är jätteroligt att åka iväg så här - det vore bara ännu roligare om jag hade lite lediga dagar mitt i veckan ibland så att det inte kändes som att jag tog så mycket familjetid till mina intressen.

Sådär ja...

Det gick ju inte så bra det här. Nu är klockan 21.00 och jag skulle ligga i sängen för att få mig lite väldigt välbehövlig sömn. Enligt planen alltså. Nu gör jag ju inte det, kvällsbestyren tog alldeles för lång tid (note to my self: sluta servera två små barn ris till middag, pasta är mer lättstädat) och den där lugna kvällen med datortid tog liksom slut innan den började.

Jag skulle skriva ett inlägg med massor av fina bilder och jag skulle berätta om i lördags när jag, August och Rickard hade en toppendag i Säfsen. Jag skulle berätta om hur bra det gick med bilresan dit och hem, hur bra det gick för August att åka slalom trots att han har fått 20 cm längre skidor och inte har åkt på nästan ett år. Jag skulle berätta att han enkelt gled upp själv med liften ända från första åket, att han efter fyra åk klarade hela slalombanan i barnbacken och att han efter ett par timmar åkte långsvängen ner från toppen alldeles själv (eller ja, vi åkte ju också såklart). Jag skulle berätta om hur roligt det var att lämna Irma hos mina föräldrar för att hon har blivit så stor att hon kan längta efter saker och hade gått omkring hela fredagen och pratat om "ommo" och "buffa" (jag hade till och med fått hindra henne från att ta på sig skorna och gå ut till bilen flera gånger) och jag skulle berätta om hennes nöjda och stolta min när hon äntligen fick vinka hej då till resten av familjen och rå om sina morföräldrar helt själv. Jag skulle berätta om att hon vilade bort de sista sviterna efter febern genom att sova 14 timmar i sträck (varför händer alltid sådant när de sover borta) och sedan var som en liten solstråle när hon fick all uppmärksamhet av mina föräldrar.

Nu har jag berättat det, men några andra tankar och funderingar blir det inte ikväll, inga bilder heller.

Här är jag!

Hej på er! Jag har haft lite mycket nu och prioriterat annat än datorn och nätet. Jag har massor av mail att svara på, jag har bara skickat enstaka kommentarer på Facebook via mobilen och jag har inte bloggat (och inte läst så mycket bloggar heller). Men vet ni - jag är jätteglad över det! Jag är så himla bra på att hitta på måsten åt mig själv och att hålla sig uppdaterad och svara på alla kommentarer på Facebook är verkligen inte något jag måste. Inte blogga heller. Men förut blev jag stressad över sådant och det blir jag inte längre. Nu längtar jag lite efter att blogga och berätta om små mysiga saker som händer i vardagen och jag längtar efter att skriva ett långt svar på ett väldigt angeläget mail. Men jag gör det imorgon.

Och för er som undrar, Irma är frisk nu. Efter mycket om och men fick vi till ett urinprov och det var helt blankt. Hon hade hög feber (>39 grader) onsdag och torsdag, vaknade med runt 38 grader på fredagen (och var mest gnällig och rastlös - varför lyckas alltid Rickard få de där "hon har sovit i mitt knä i soffan framför tv:n i flera timmar-dagarna"?) och var feberfri vid lunchtid. Igår var hon på förskolan som vanligt, hon var så lycklig över att gå dit.

Idag har jag haft min "valla- och serviceman" här igen. Arbetsfördelning: jag satt på en stol i garaget och tittade på när Anders vallade mina skidor. Smidigt!

Nu: sovdags!

Liten skrutta

Idag ringde förskolan till jobbet vid lunchtid. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Eller för att vara noga, det var första gången trots att jag har haft barn på förskola i nästan tre år. Jag vet inte om det beror på att vi har ovanligt friska barn, att förskolan har hög toleransnivå för halvkrassliga barn eller på att vi helt enkelt inte har för vana att skicka gränsfallsjuka barn till förskolan och hoppas på att de inte ringer.

Hur som helst, idag hade Irma feber, hög feber. Så jag fick vara hemma med henne på eftermiddagen, hon var inte alls pigg. Senare på eftermiddagen blev det ett halvakut besök på VC eftersom Irma låg på golvet och skrek av smärta när hon skulle kissa, då tyckte damen på 1177 att det behövde kollas upp alldeles omedelbart. Men det är ju sällan man kissar omedelbart efter att man har kissat och det gjorde inte Irma heller. Påsen de tejpade fast för att vi skulle kunna fixa urinprov här hemma istället läckte så mycket att det inte hamnade en enda droppe i den när hon väl kissade så något urinprov kan vi inte visa upp imorgon bitti. Läkarbesöket gav alltså inte så himla mycket mer än att läkaren inte trodde att det var så allvarligt eftersom allmäntillståndet var gott även om Irma var hängig. Nu får vi väl ringa imorgon bitti och höra vad de tycker då. Rickard vabbar imorgon och jag på fredag om det behövs.

Som måndag

Idag drog vardagen igång med buller och bång. Och arg snart femåring som vägrade samarbeta. Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst olika barnpsykologer hävda att barn alltid vill vara till lags, det är bara vi föräldrar som inte riktigt förstår dem. Förstår barnen alltså. Jag förstår inte psykologerna. Jag känner mig rätt så övertygad om att barn inte alls alltid vill vara till lags. Men det är väl bara det att jag inte förstår. Barnet alltså.

Hur som helst, iväg kom vi efter rätt mycket bråk. Vi kom till förskolan där tre av fyra personal på Augusts avdelning var borta. En föräldraledig, en utbränd, en som har sagt upp sig. Hej och hå. Några nya vikarier blir det och en från en annan avdelning. De nya vikarierna, som i alla fall ska vara kvar ett par månader, blir nummer 9 och 10 i raden av ordinarie personal på Augusts avdelning sedan han började för knappt två år sedan. Märk väl att jag menar på Augusts avdelning, inte på hela förskolan. Sedan är det ju personalen på den andra avdelningen som barnen också träffar en hel del. Och ett par ganska stadiga vikarier till. Och lite strövikarier. Kanske inte konstigt att barnen blir stimmiga, det skulle jag bli om jag bytte så mycket kollegor. Verkar som att kommunen tar bra hand om sin personal...

Barnen var i alla fall glada åt att komma dit och personalen gör säkert sitt allra bästa för att allt ska funka. Det är ju bra att de har mycket samarbete mellan avdelningarna för då känner barnen igen all personal även om det blir många vuxna att knyta an till. Men det är ju bra på så sätt att de kan flytta lite personal mellan avdelningarna så att inte barnen på den ena avdelningen får nästan bara nya "fröknar". En av vikarierna är en "fröken" som egentligen gått i pension, men hon jobbar för det mesta ändå. Hon är hur bra som helst! Hon går på promenader och utflykter med barnen, "rastar" dem på fotbollsplanen och ger sig in i lekar med liv och lust. Tänk att ha sådan lust till sitt jobb efter så många år, hoppas jag har det om 35 år...

Jag hade lite ont i magen i morse innan lämning, men lämnade förskolan med en bra magkänsla som satt i även efter hämtning idag. Det känns som att barnen har det bra, trots att det har känts turbulent under hösten. Barnen vinkade glatt i morse och det märktes inte alls att de varit borta i tre veckor, inte hade de särskilt bråttom hem heller. Det var en välkänd "fröken" som mötte upp i morse och på eftermiddagen fick jag träffa en ny vikarie som verkar bra! Våren kommer att bli bra, det måste den!

Ett yrväder

Den här bilden är inte nytagen, men jag gillar den. Den är liksom väldigt mycket mer Irma än en bild på en tyst och stillsam liten tjej intill julgranen. Hon är helvild, vår lilla dotter. Mitt i sitt värsta tvåårstrots, men (som någon annan skrev i en annan blogg) när det inte är första barnet är det lättare att le åt det. Det är ju också lite skillnad, med första barnet är det lugnt i familjen om barnet är lugnt och på bra humör. Med mer än ett barn är det ändå aldrig lugnt så då stör det mindre med ett raseriutbrott lite då och då...  

Den här lilla damen (som av vissa kallas för näpen, det ordet använder sällan vi..) är helt underbar. Och helt hemsk. Hon skriker och vrålar, kastar sig på mage på golvet och bryter ihop, hon biter sin storebror, river sönder saker, kastar mat, slår sina föräldrar och hon gråter stora krokodiltårar och ser så olycklig ut att man inte kan annat än att le och ta henne i famnen och krama henne. Hon har ont också, på olika ställen på kroppen men oftast i ett finger. Om man har ont kan man få ett plåster och det vill Irma. Ofta kommer hon på att hon har ont, sedan går hon till skåpet där vi har plåster och pekar menande på dörren. Och ojar sig lite till så att vi inte ska missa vinken... Hon får också ofta ont om hon gör något hon inte får. Om hon till exempel står på vardagsrumsbordet och jag säger till henne att hon inte får vara där, då får hon helt plötsligt jätteont på benet så att man måste tycka synd om henne. Dum är hon inte...

När vi var i badhuset häromdagen och jag var blöt i håret så klappade hon mig på huvudet och sa "häxa". Tack så mycket! Men hon är ju inte så bra på att prata. Det kan eventuellt ha varit mössa hon sa också. Jo. Det var nog mössa hon sa, jag vill gärna tro det. 

Snöhelg

Jag är för set mesta väldigt fokuserad när jag tränar och tar mig sällan tid att stanna och titta på utsikten eller så där. Men igår råkade jag få se en liten sak som faktiskt gjorde att jag stannade till en stund. Jag såg något som rörde sig intill spåret, det var ett vitt litet djur som vid första anblicken såg ut som en ganska stor och lång vit mus. Men den rörde sig inte som en mus och den var mer långsmal. Jag tittade en stund på den och nu när jag kom hem fick jag googla runt lite och tror nu att jag kan konstatera att det var en liten vessla i vinterdräkt som jag såg. Lite häftigt faktiskt!



Jag är nöjd med vår träningshelg. Snö och sol och mycket prat. Och träning förstås! Jag har kört 76,4 km och det har känts riktigt bra. Nu vill jag åka mer!

Träningsläger

Nu är jag rätt trött efter att ha spenderat två förmiddagar i rad i simhallen tillsammans med barnen. Igår skulle vi gå till lekparken, men spöregn blandat med snö och stormvindar fick till och med den här ganska utomhusförespråkande mamman att vilja göra något annat. Ganska mycket för att vår mini-Lilla My är rätt gnällig även vid betydligt svagare vindar som blåser henne i ansiktet. Alltså blev det badhuset, mysigt! igår gick vi dit själva men idag fick vi sällskap av Rickards syster Johanna och barnens kusiner Ludvig och Elsa. Inte för att Elsa i ärlighetens namn var så mycket till sällskap eftersom hon sov hela tiden, men hon var ju med i alla fall. August älskar att leka med Ludvig och vi badade nästan hela förmiddagen och innan vi tog bussen hem hann vi med en hamburgare i bowlinghallen. Det var inte på något sätt en lugn lunch - Irma ramlade av stolen och gallskrek, August välte ut ett glas vatten och blev blöt, Irma skrek för att hamburgaren var för varm och August blev arg för att vi inte köpte glass (vi hann inte för då hade vi missat nästa buss också, vi hade redan missat en, men han fick faktiskt en kaka till efterrätt istället), men det är ändå roligt att frångå vardagsrutiner ibland. Att jag slapp röja hemma efter en lunch bidrog gott till att uppväga kaoset på bortalunchen.

På eftermiddagen idag kom min pappa och hämtade August, mina föräldrar ville gärna låna honom över natten och mysa lite med bara ett barn. August tycker om det och jag tror att det är bra för honom. Det känns lite tomt dock, imorgon åker ju jag bort och blir borta två nätter. Men på måndag är förskolan stängd så vi hinner få en mysdag tillsammans innan vardagen kör igång igen på tisdag.

Nu är jag laddad för massor av träning i helgen! Känns som att jag behöver lite pepp just nu så det passar bra. Det har kommit mer snö däruppe också så de har fått igång lite mer spår och det är ju bra. Skidorna är vallade men jag borde ta tag i den sista packningen och sedan se till att få lite sömn.

Datorn lämnar jag hemma och det funkar dåligt att blogga från mobilen så nu blir det nog lugnt här ett par dagar.

Ha det bra!

Midsommarbild på lillskrutta

Sitter och kikar på bilder i telefonen, den här har min kusin Elsa tagit och sen har jag lekt lite med den

Nyvallat!

August sov till halv elva igår, jättebra! Fast han var ju såklart trött i alla fall, men vi hade en lugn dag så det funkade rätt bra.

Idag hade vi besök av Hanna och Ludwig, det var mysigt. Irma och Ludde ägnade sig åt att ta saker från varandra och August var inte sämre han, men lite lugn och lek blev det också ;-)

Nu är jag helt slut efter en kväll i träningens tecken. Mest är jag trött i huvudet av alla mina nya vallakunskaper, för så himla hårt har jag inte tränat. Min träningskompis Anders kom hit på eftermiddagen och så var vi ute på en runda (löpning alltså, några skidor går det ju inte att köra...), efter halva rundan fick vi sällskap av en annan träningskompis vi träffade på. Efter mat och dusch drog han igång en vallakurs där preparering av mina skidor ingick. Det tog fler timmar (och barnen var vakna alldeles för länge för de ville också vara med och eftersom Rickard också var intresserad så var det ingen som körde dem i säng heller...)och sedan avrundade vi med att kolla tävlingskalendern på nätet och diskutera tävlingar, anmälningar och annat.

Jag har köpt (eller, jag har provat ut och Rickard har betalat...) ett par nya löparskor. Lite trailskor med grövre sula och Goretex. Kändes ovant att vara varm och torr om fötterna trots att det var blött och kallt ute, varför har jag inte skaffat sådana tidigare? Visserligen gillar jag att plåga mig själv lite när jag tränar, men det känns ändå lite som ett uppsving att slippa blöta, isiga strumpor.

Imorgon blir det biblioteket för mig och småttisarna, på kvällen kommer mina föräldrar hit och nattar barnen så Rickard och jag kan åka en sväng till Ikea. Jag tillhör inte den skara människor som ser Ikeabesök som ett nöje, men nu behöver vi ordna till lite med förvaring i lekrummet och Irmas rum och hittar inte det vi behöver här i stan. Jag tar helst inte en helgdag till sådana saker, då kan man ha roligare (träna eller bada till exempel) så en vardagskväll passar perfekt.

Uppdate: Anders är ju även han som ringer en vanlig kväll för att kolla lite mått när han har fått för sig att fixa rullskidstavar till mig. En himla bra träningskompis!

Årets första inlägg

God morgon! Vad bra det gick igår kväll! Vi kom till festen vid femtiden och åkte hem halv ett. Det innebär sju och en halv timme och under alla de timmarna lekte August och de andra barnen non stop utan minsta bråk eller tårar - helt otroligt! Det var sex stycken "stora" barn (mellan nio och 14 år) och de gjorde ju inte så mycket väsen av sig, men de hjälpte till att leka med de mindre barnen lite till och från. Sedan var det fyra småkillar mellan fyra och sju år och tre småtjejer; Irma och Maja som är jämngamla och så en tjej som är lite äldre. En familj var sjuka så vi var några färre än planerat. Jag trodde inte August skulle orka vara vaken för vi hade inte fått honom att sova något på dagen men det var inga problem. Han var dock lite blek om nosen sista timmen men han ville så gärna vara uppe länge. När vi åkte hem utbrast han lyckligt: "Nu har jag varit vaken längre än någonsin!".

Irma bäddade vi ner med fårskinn och filtar i vagnen vid åttatiden och sedan fick hon stå och sova i familjens inglasade uterum, där var det lite varmare än ute - bara ett par minusgrader tror jag. Vi satt i vardagsrummet precis innanför och hade koll på vagnen och så hade vi babyvakten. Hon sov jätteskönt där ute, faktiskt så lugnt att jag gick ut ett par gånger och kollade så hon andades... Hon vaknade inte av raketer eller någonting, inte förrän vi lyfte in henne i bilen vaknade hon. När vi kom hem fick hon lite mer välling och somnade sedan genast om, så smidigt hade jag inte kunnat drömma om att det skulle gå. Hon sov sedan till åtta i morse, helt OK. Nu sitter vi i sovrummet och försöker hindra lillasyster från att gå och banka på Augusts dörr och väcka sin älskade "A-a". Det vore skönt om han fick sova till tio åtminstone, han somnade ju inte förrän klockan ett.

Vi stod för förrätten igår och det blev bra. Det blev bacconinlindad sparris på ruccolabädd med parmesan, körsbärstomater, krutonger och en balsamicokräm med citron. Alla verkade gilla det, till och med de flesta stora barnen. De små barnen som ville fick rostade brödhjärtan istället för sparris. Inte för att jag är så mycket för att skilja på barn- och vuxenmat, men vid sådana här tillfällen tycker jag nog att det är viktigare att alla är nöjda än att barnen ska smaka på allt.

Idag blir en riktigt lugn dag. Vi ska städa och fixa lite här hemma och jag tänkte försöka få till en långpromenad. I övrigt får dagsformen styra. Barnens dagsform tänker jag då mest på, att jag har sovit dåligt och bara fått till tre-fyra timmars sömn tar nog inte de så mycket hänsyn till...