Här kommer den: Min nyårskrönika 2010!

2010. En ny liten människa föddes in i vår familj - Irma kom till världen, en annan lämnade jordelivet - min älskade gammelmormor (av alla kallad mormor Iris) somnade in för alltid. Jag läste i en bok om en kvinna som reflekterade över att hon, innan hennes mormor dog, var nummer tre i ledet, sedan blev hon nummer två. Jag var nyss nummer fyra och mina barn var femte generationen, nu är jag helt plötsligt nummer tre och har inte längre någon släkting med prefixet "gammel-", betyder det att jag håller på att bli gammal? År 2010 var i alla fall året då jag för sista gången fyllde "tjugo och någonting" och jag får lite lätt svindel när jag tänker på tiden, den tid som gått och den tid som kommer - framtiden.

Nu är det 2011, men jag ska skriva om 2010. Det var ett år som var väldigt omtumlande. Det inleddes med att jag var ganska trött och less, men förväntansfull. Trött och less på att må illa och ha ont och inte kunna njuta av och utnyttja den vackra (men kalla) vintern, men förväntansfull inför mötet med vår nya familjemedlem - Augusts lillasyster. I och med årsskiftet kändes det som att hon var välkommen att komma när som helst och hon valde, till min stora lättnad, att komma några dagar innan den planerade ankomsten. Hon gjorde storstilad entré med buller och bång, sov som en prinsessa nästan dygnet runt i tre månader och meddelade därefter att hon är en dam med bestämda åsikter om saker och ting.

2010 var året då det kändes som att vi blev en familj, innan kändes det som att vi var två vuxna med ett barn. Vi blev också varse att två inte är lika med dubbelt så mycket som ett - det känns som att allt blir väldigt mycket mer med två barn än med ett. Mångdubbelt med nattliga uppvaknanden, sjukdagar, gnäll, tvätt och planering men också mycket mer skratt, bus, kramar, kärlek och stolthet.

2010 var året då det hände mycket, både här i Sverige och ute i världen. Alldeles i början av året var det dags för vinter-OS, Irma och jag satt som klistrade framför tv:n och följde ett OS som inleddes alldeles ofattbart tragiskt med ett dödsfall. Det hann bli fler tårar innan de olympiska spelen avslutades, men då av glädje över alla underbara idrottsinsatser.

I juni var världens blickar riktade mot Sverige och det stundande kronprinsessbröllopet, självklart tittade även vi. Så fort bröllopet var över flyttades svenska mediers fokus till det stundande valet, ett val som fick ett otäckt resultat som får åtminstone mig att tänka efter och som även uppmärksammades utanför Sverige.

2010 var året då världen skakades av kraftiga jordbävningar som har drabbat oerhört många människor och vi har kunnat följa kampen för de instängda gruvarbetarna i Chile. En isländsk vulkan orsakade kaos i flygtrafiken i stora delar av världen, en före detta högt uppsatt person inom polisen här i Sverige dömdes för grova sexbrott, i Malmö sköts flera människor och i Stockholm hittades en man död, en man som senare visade sig vara en självmordsbombare.

Om vi ska återgå till vår familj så var 2010 året då vi för första gången på länge inte hade några renoveringar på gång. Då vi med två småbarn kuskade runt två veckor med husvagn i somras och provade på att, i 35-gradig värme, få punktering på husvagnen mitt i semestertrafiken. Jag blev av mina foglossningsbesvär, började träna och tävla löpning igen och vann en liten triathlontävling. August blev storebror, bytte förskola, blev blöjfri, slutade sova middag och ställde upp i några löpartävlingar.

2010 var året då lilla Irma gick från att vara pyttebebis till att bli en liten tjej med mycket stor vilja och enorma röstresurser! Vi har gråtit, skrikit, bråkat, skrattat, pussats och kramats - precis som det ska vara! Det var året då familjens klippa Rickard fortsatte att stå pall för resten av familjens humörsvängningar men även kastade en korv genom köket en dag då lillprinsen testat pappas tålamod lite för länge...

Nu bilckar vi framåt mot 2011 och ser vad det nya året har att erbjuda och på vilket sätt vi kommer att ta vara på tiden och alla dagar som vi får.