Sådär ja...

Det gick ju inte så bra det här. Nu är klockan 21.00 och jag skulle ligga i sängen för att få mig lite väldigt välbehövlig sömn. Enligt planen alltså. Nu gör jag ju inte det, kvällsbestyren tog alldeles för lång tid (note to my self: sluta servera två små barn ris till middag, pasta är mer lättstädat) och den där lugna kvällen med datortid tog liksom slut innan den började.

Jag skulle skriva ett inlägg med massor av fina bilder och jag skulle berätta om i lördags när jag, August och Rickard hade en toppendag i Säfsen. Jag skulle berätta om hur bra det gick med bilresan dit och hem, hur bra det gick för August att åka slalom trots att han har fått 20 cm längre skidor och inte har åkt på nästan ett år. Jag skulle berätta att han enkelt gled upp själv med liften ända från första åket, att han efter fyra åk klarade hela slalombanan i barnbacken och att han efter ett par timmar åkte långsvängen ner från toppen alldeles själv (eller ja, vi åkte ju också såklart). Jag skulle berätta om hur roligt det var att lämna Irma hos mina föräldrar för att hon har blivit så stor att hon kan längta efter saker och hade gått omkring hela fredagen och pratat om "ommo" och "buffa" (jag hade till och med fått hindra henne från att ta på sig skorna och gå ut till bilen flera gånger) och jag skulle berätta om hennes nöjda och stolta min när hon äntligen fick vinka hej då till resten av familjen och rå om sina morföräldrar helt själv. Jag skulle berätta om att hon vilade bort de sista sviterna efter febern genom att sova 14 timmar i sträck (varför händer alltid sådant när de sover borta) och sedan var som en liten solstråle när hon fick all uppmärksamhet av mina föräldrar.

Nu har jag berättat det, men några andra tankar och funderingar blir det inte ikväll, inga bilder heller.