Nu funkar det något bättre att blogga från mobilen, så här kommer en bild på den jättegulliga lilla stugan som Anders och jag hyrde i Mora. På campingen i Moraparken fanns det massor av söta små stugor, det var väldigt mysigt.
När vi äntligen kom upp i fredags kväll efter att ha irrat omkring både i Falun och Rättvik på jakt efter lite bra mat så var klockan över nio och det var 17 grader kallt ute. Men det var bara att byta om och kasta sig ut i spåret och känna på föret så att vi kunde valla klart det sista sedan. Jag tror att Anders tog ett kort på mig när jag satt och halvsov på golvet, lutad mot sängen och kletade på fästvalla på skidorna (man får ju såklart inte valla inne i stugan, men det var fullt i vallaboden och fästvalla skräpar ju i alla fall inte ner) och då var klockan närmare elva. Jag sov rätt gott på natten och det händer ändå rätt sällan när jag sover borta.
På lördagsmorgonen var det lika kallt som kvällen innan och det blev ett antal klädbyten innan jag hade bestämt mig för hur mycket kläder som skulle pressas in under tävlingsdräkten. Vi packade med alla nödvändigheter och promenerade bort till parkeringen där en lång rad bussar väntade på att köra oss till Oxberg. Banan vi skulle köra var indentisk med Halvvasan, förutom den sista kilometern, men man startar inte i Evertsberg som jag trodde utan vid Tjejvasestarten i Oxberg. Man kör sedan en sväng och kommer fram vid Vasslan och via Lundbäcksbackarna hamnar man vid kontrollen i Oxberg efter ca 15 kilometer.
När bussen anlände till Oxberg var det kallt! Vi placerade skidorna i spåren, hämtade ut nummerlapparna och pratade med lite folk som Anders kände. Vi värmde upp lite, åt lite och jag kände mig förväntansfull men rätt så cool. Tills jag skulle starta igång min klocka. Den startade inte. Klockan åkte i backen, jag grät lite och Anders plockade lugnt upp klockan och fick igång den. Lite nervös var jag kanske...
Loppet gick bra! Jag blev rammad och omkullkörd bakifrån i en nedförsbacke efter bara några kilometer, då blev jag lite skakis ett tag men det gick över. Jag fick i mig lite mindre energi än planerat under loppet, men ändå tillräckligt antar jag eftersom det gick bra. Det snöade rätt mycket en stund, men det avtog. Jag hade bättre fäste än många andra och helt OK glid så jag var ganska nöjd med skidorna. Det var mindre jobbigt än jag hade förväntat mig, jag gick i mål på 3,18 och det är jag nöjd med. Det var hur kul som helst! Det var runt 800 deltagare totalt och i min klass (Tävlingsklass damer 19-39 år) var det 35 stycken. Jag trodde att jag skulle komma sist, men jag hade faktiskt 11 stycken efter mig och det var ju bra.
Det blev en lugn eftermiddag och kväll och nästan tio timmars sömn, skönt! Igår morse var det bara att masa sig upp, valla på lite ny fästvalla och så gav vi oss ut för lite teknikträning. Anders drillade mig i lite teknik och taktik, vi körde en lång sväng i ett skogsspår och sedan körde vi Vasaloppsspåret till Eldris. Väl där kände vi för att åka lite till och sedan åkte vi ännu längre. Det var soligt och fint och hur härligt som helst. Så småningom var vi ju ändå tvungna att vända och när passet var slut kände vi kanske att det blev lite väl långt så där dagen efter loppet - vi körde 31 km. Men det är lika bra att passa på att få lite mil i benen när tillfälle ges.
Jag har haft jätteroligt i helgen och familjen hade knappt haft tid att sakna mig, de hade varit i Båsenberga i lördags och i Spökbacken igår.
När vi äntligen kom upp i fredags kväll efter att ha irrat omkring både i Falun och Rättvik på jakt efter lite bra mat så var klockan över nio och det var 17 grader kallt ute. Men det var bara att byta om och kasta sig ut i spåret och känna på föret så att vi kunde valla klart det sista sedan. Jag tror att Anders tog ett kort på mig när jag satt och halvsov på golvet, lutad mot sängen och kletade på fästvalla på skidorna (man får ju såklart inte valla inne i stugan, men det var fullt i vallaboden och fästvalla skräpar ju i alla fall inte ner) och då var klockan närmare elva. Jag sov rätt gott på natten och det händer ändå rätt sällan när jag sover borta.
På lördagsmorgonen var det lika kallt som kvällen innan och det blev ett antal klädbyten innan jag hade bestämt mig för hur mycket kläder som skulle pressas in under tävlingsdräkten. Vi packade med alla nödvändigheter och promenerade bort till parkeringen där en lång rad bussar väntade på att köra oss till Oxberg. Banan vi skulle köra var indentisk med Halvvasan, förutom den sista kilometern, men man startar inte i Evertsberg som jag trodde utan vid Tjejvasestarten i Oxberg. Man kör sedan en sväng och kommer fram vid Vasslan och via Lundbäcksbackarna hamnar man vid kontrollen i Oxberg efter ca 15 kilometer.
När bussen anlände till Oxberg var det kallt! Vi placerade skidorna i spåren, hämtade ut nummerlapparna och pratade med lite folk som Anders kände. Vi värmde upp lite, åt lite och jag kände mig förväntansfull men rätt så cool. Tills jag skulle starta igång min klocka. Den startade inte. Klockan åkte i backen, jag grät lite och Anders plockade lugnt upp klockan och fick igång den. Lite nervös var jag kanske...
Loppet gick bra! Jag blev rammad och omkullkörd bakifrån i en nedförsbacke efter bara några kilometer, då blev jag lite skakis ett tag men det gick över. Jag fick i mig lite mindre energi än planerat under loppet, men ändå tillräckligt antar jag eftersom det gick bra. Det snöade rätt mycket en stund, men det avtog. Jag hade bättre fäste än många andra och helt OK glid så jag var ganska nöjd med skidorna. Det var mindre jobbigt än jag hade förväntat mig, jag gick i mål på 3,18 och det är jag nöjd med. Det var hur kul som helst! Det var runt 800 deltagare totalt och i min klass (Tävlingsklass damer 19-39 år) var det 35 stycken. Jag trodde att jag skulle komma sist, men jag hade faktiskt 11 stycken efter mig och det var ju bra.
Det blev en lugn eftermiddag och kväll och nästan tio timmars sömn, skönt! Igår morse var det bara att masa sig upp, valla på lite ny fästvalla och så gav vi oss ut för lite teknikträning. Anders drillade mig i lite teknik och taktik, vi körde en lång sväng i ett skogsspår och sedan körde vi Vasaloppsspåret till Eldris. Väl där kände vi för att åka lite till och sedan åkte vi ännu längre. Det var soligt och fint och hur härligt som helst. Så småningom var vi ju ändå tvungna att vända och när passet var slut kände vi kanske att det blev lite väl långt så där dagen efter loppet - vi körde 31 km. Men det är lika bra att passa på att få lite mil i benen när tillfälle ges.
Jag har haft jätteroligt i helgen och familjen hade knappt haft tid att sakna mig, de hade varit i Båsenberga i lördags och i Spökbacken igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar