Trött!

Jag tycker om mitt jobb, väldigt mycket faktiskt. Men just idag käns det väldigt mycket som att jag längtar tillbaka till att gå och mocka i ett stall eller sitta i kassan på Ica som jag gjorde i ett annat liv. Eller köra sopbil. Eller taxi. Eller jobba på parkförvaltningen och plantera fina blommor i stora krukor och kratta löv. Eller jobba i en reception. Eller något annat trevligt jobb dit man kan gå, där man vet sina arbetsuppgifter, man utför dem, pratar lite med (förhoppningsvis) trevliga kollegor (kanske lite ont om dem i en taxi dock...) och sedan går man hem.

Jag brukar vara väldigt försiktig med att skriva om mitt jobb här. Mitt jobb passar inte att hänga ut på en blogg och det är väldigt, väldigt lätt att frångå sekretessen. Jag kan till exempel inte skriva att jag har en jättesöt 100-årig tant på avdelningen eftersom det kanske inte vimlar av 100-åriga tanter med stroke här i stan och då kan någon lista ut vem det är och vips - så har jag brutit mot min tystnadsplikt. Nu har vi inte någon 100-årig tant på min avdelning, men ni förstår säkert vad jag menar. Men idag måste jag lätta på trycket, bara lite. För just idag är det tungt. Just idag önskar jag att jag inte hade ett jobb med massor av bedömningar och svåra beslut att ta. Jag önskar att jag slapp prioritera eftersom prioritera också betyder prioritera bort. Jag önskar att jag hann träna alla patienter två gånger om dagen istället för att bara hinna med nybedömningar och ronder. Jag önskar att landstingspolitikerna kunde satsa på personalen och patienterna istället för att hitta på nya tjänster till chefer som slutar och som vill ha andra arbetsuppgifter och bibehållen lön.

Men jag är jätteglad för att jag har så fina kollegor och för att vi just nu har sådana klippor till sköterskor och uskor och för att det känns som att vi jobbar mot samma mål och har förståelse för de andra yrkesgrupperna. Jag är jätteglad för att patienterna tycker om oss, jag önskar bara att jag hann med dem lite mer.

Nu ska jag ut i halv (eller kanske hel) storm och köra ett distanspass, det är jag inte så taggad för. Imorgon åker jag och min kollega till Sjukgymnastdagarna på Älvsjömässan, det behöver vi!