Oväder

Idag har det kommit ett par rejäla skurar, men det är ändå inget mot igår. Igår upplevde jag ett av de värsta oväder jag varit med om - mitt under tävling. Några minuter innan starten i KK-joggen öppnade sig himlen helt och hållet och det vräkte ner regn och hagel - jag har nog aldrig varit med om värre. Jag trodde nästan att startern skulle avbryta, men startskottet gick som planerat. Hela första kilometern fick vi vada i en halv dm vatten, jag som hade köpt nya tävlingsskor hade inte så stor nytta av det eftersom skorna sög åt sig typ ett kilo vatten var... Eftersom jag är åskrädd och det åskade och blixtrade oavbrutet så tappade jag lite fokus på loppet och sprang lite för sakta de två första kilometrarna, men sedan gick det bättre. Jag vet inte hur smart det egentligen är att springa när det blixtrar och åskar nästan samtidigt (och det gjorde det nästan hela loppet) men ingen annan bröt och jag är tävlingsmänniska så det var bara att köra på.

En bit in i loppet fick jag hemsk håll, det har jag nästan aldrig fått på tävling. Ett tag var det så illa så jag kippade efter andan, men efter ett par kilometer så släppte det som väl var. Jag kom i mål på pers, dock inte med lika mycket som planerat (hade 42,23 vilket var pers med 20 sekunder men målet var snabbare än 42,12 vilket ger under 40 på milen) vilket räckte till en fjärdeplats och så blev jag bästa lokala dam. Med mig hem fick jag 1000 kr, ett årskort på Hälsogymet (dock oklart när jag ska hinna träna där, men jag googlade fram att det är värt över 2700 kr så jag får väl försöka utnyttja det en del), blommor, en väska (har jag ju aldrig fått i pris förut...) och ett par vattenflaskor. Så trots vädret så var det ju värt det eftersom jag gick med plus... Plus ett par extrakilo vatten i kläderna också - det är speciellt härligt att känna när trosorna blir helt genomblöta av regn redan några hundra meter in i loppet...

Idag har Irma varit på uppföljning på Barnmottagningen. Jag trodde att vi skulle bli helt "frikända" nu eftersom hon är i kapp i utvecklingen och dessutom har vuxit bra (8 cm på ett halvår och nästan ett kilo i vikt - nu är hon 79 cm lång och väger drygt 9,5 kilo) och läkaren var också mycket riktigt ganska nöjd. Han tycker fortfarande att hon är lite tunn, men nu pekar kurvorna uppåt och han sa att hon väl är av den tunnare typen. Tyvärr hittade han hennes blåsljud igen så nu ska hon till Eskilstuna på ultraljud av hjärtat. Visserligen sa han att det inte är något allvarligt men att han vill veta varifrån ljudet kommer, men för mig är det tillräckligt allvarligt att det behöver kollas upp. Ska försöka att inte oroa mig.