Jag har gått ner allt som jag gick upp när jag väntade Irma och jag tycker att jag är hyfsat vältränad, även om det väl alltid skulle vara tacksamt med lite mindre fett och mer synliga muskler. Men även om jag som sagt väger ungefär som innan och kan ha alla kläder så finns det en kroppsdel som inte riktigt ser ut som i forna dagar. Gissa? Ja, ni gissade rätt - det är magen. Men skam den som ger sig tänkte jag och kämpar på med magövningar för att försöka strama upp i alla fall lite av de uttänjda magmusklerna (låter ju bättre att låtsas att det är det som är problemet, än att jag har för mycket fettreserver på magen). Försöker ju också att röra på mig, träna och äta hyfsat. Det händer dock typ ingenting och nu fick jag en ledtråd.
Jag har nämligen läst i (den kanske inte helt vetenskapliga tidskriften) Tara (en tanttidning för kvinnor 40+) om hur man ska få platt mage: man ska sova! Det står att om man får mindre än sju timmars kvalitetssömn per natt så hinner inte kroppen sluta utsöndra stresshormonet kortisol, som gärna gör att kroppen sparar på fettet och som sänker ämnesomsättningen och ökar risken för bukfetma. Sover man ännu mindre så ökar risken ännu mer.
Kul att läsa! Jättekul! Verkligen! Vilken bra kombo: lite-fluffig-efter-att-ha-varit-hyresvärd-till-två-bebisar-mage och småbarns-förälder-blir väckt-åtminstone-tre-gånger-per-natt-och-har-aldrig-sovmorgo-sömn. Det är med andra ord ingen idé att försöka få någon fason på magen förrän om sådär fem år eller något, när barnen förhoppningsvis sover hela nätter. Men då är jag över 30 och har säkert börjat få oelastisk hud och allt sådant, så då är det ändå för sent.
Hej då plankan 3x60 sekunder + alla andra magövningar! Hej soffan och chokladen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar