Irma sover

Jag ligger på en av sofforna här i vår fjällstuga. På den andra ligger Irma och sover. Hon vill sova ifred. Varje gång jag försöker titta på henne drar hon upp en liten handduk över ansiktet, sedan ligger hon där och sover vidare och låter väldigt mycket som att hon är vaken. Det är hon inte, hon sover och sover. Hon rör sig också, hela tiden sprattlar hon med armarna och benen. Hela hon ser ut och låter som en vaken bebis, men icke. Jag vet faktiskt ingen som har så mycket ljud för sig i sömnen som hon, det är faktiskt så att hon kan hålla mig vaken hela nätterna fast hon sover. Därför har vi numera skilda sovrum. Fast tjejen vill ju ha kroppskontakt så hon får sova klistrad mot Rickard första halvan av natten och när hon blir hungrig får hon komma till mig. Rickard han sover som en stock, oavsett ljud. Konstigt att han hör när hon verkligen vaknar och är hungrig, fast då brukar hon å andra sidan vara rätt ilsken så det hörs rätt så bra. Många mornar ser det ut som följande i vårt sovrum (efter diverse ommöbleringar under natten):

Jag sover på en madrass bredvid min halva av sängen (...), i min säng ligger Irma, Rickard sover i sin säng och på golvet bredvid honom ligger August på en gammal spjälsängsmadrass. På soffan i vardagsrummet ligger ett lakan kvar efter att Rickard och Irma sovit där i några timmar. Ibland sover Irma från elva på kvällen till fem på morgonen om min tutte är längre än två cm bort. Just nu kör vi minsta motståndets lag för att alla ska få sova så mycket som möjligt.

August började vår fjällvistelse här med att kräkas ner Ica Sälen samt diskhon här i stugan, mysigt! Jag fick ganska dåligt samvete för att jag innan dess varit arg på honom för att han gnällt så mycket. Men jag kunde ju inte veta det, han är ju för det mesta rätt arg och gnällig (hoppas trotsåldern är över snart). I morse vaknade han dock glad, pigg och hungrig. Tyvärr var han arg igen inom en timme, men några timmar i backen har det dock blivit ändå idag trots att han var aparg när han skulle klä på sig. Vi erbjöd honom att vara inne och ta det lugnt på förmiddagen men han ville absolut åka skidor. Då kan man ju fråga sig varför man väljer att skrika i en timme när kläderna ska på... Konstigt är att de kläder som han inte har en aning om hur man tar av sig när man kommer hem från dagis utan problem åker av på två röda när han är arg...

Ja, ja, vi överlever väl den här veckan också och på onsdag kommer mina föräldrar hit och då brukar August bli som en helt annan unge. Vilket är normalt har jag läst, att de är hemska med sina föräldrar och som små änglar när de träffar andra. Det är ju bra.

Bilresan upp gick hur bra som helst, August har alltid varit smidig att åka bil med och Irma visar samma tendenser - skönt!