Mycket funderingar

August klurar på mycket saker, det är mycket man ska lära sig om världen. Just nu handlar det mycket om vad som går att dammsuga upp och vad som kan blåsa iväg. Vi har nämligen läst en saga där Bu och Bä råkar dammsuga upp en strumpa och jag har vid ett tillfälle råkat dammsuga upp en tesked. Båda sakerna ledde till en hysteriskt rädd och gråtande August som drog slutsatsen att man kan dammsuga upp vad som helst. Så vi fick ha en lång diskussion om att det bara går att dammsuga upp småsaker, inte barn, och att man faktiskt kan öppna dammsugaren och plocka ut saker som hamnat inuti den av misstag.

Nu har han lagt märke till att löven blåser ner från träden och då kom nästa stora fundering:
"Mamma, sitter hus fast i marken?"
Jag försäkrade honom om att det gör de.
"Kan de inte blåsa iväg då?"
Jag förklarade att de inte kan det (kändes som lite överkurs att börja diskutera orkaner, jordbävningar och tsunamis tyckte jag...) och han nöjde sig med svaret:
"Nej, bara löv som kan det".

Han är rätt smart också och vet hur han ska lägga fram saker. Ofta vill han bli buren men han får för det mesta gå själv (pappa bär så mycket annat, du kan gå själv, mamma har ont i ryggen osv...). Idag skulle han och Rickard gå ut en sväng och på väg nedför trappan konstaterade August:
"Pappa, du bär ju inte på något".
Nej, det var ju en helt korrekt iakttagelse, varpå nästa replik självklart blev:
"Då kan du ju bära mig!".

Och då bar faktiskt Rickard honom. Vi har nämligen börjat jobba en hel del med "positiv feedback". August har nämligen varit väldigt gnällig och "pipig" på sista tiden, ibland så mycket att vi inte ens hör vad det är han vill. Vi försöker då förklara att det är större chans att få det man vill om man ber på ett trevligt sätt och framför allt på ett hörbart sätt (ställa sig framför kylskåpet och skrika rakt ut fungerar sämre till exempel). Men om det ska funka behöver han ju märka att det faktiskt är så, så därför händer det att han får ha napp en stund på dagen, bäras en bit eller något liknande om han anstränger sig lite.

Idag har han varit hemma tillsammans med min pappa som tog "vård av barnbarn" (ja, man får faktiskt det). De har haft det jättemysigt och allt gick så bra så (inte för att jag någonsin tvivlade på det, möjligtvis att pappa gjorde det). På förmiddagen jobbade jag och så snabbt hem på lunchen och såg till att alla blev mätta och belåtna. Efter lite instruktioner om eftermiddagstuppluren (vilket långt ord!) så fick jag gå tillbaka till sjukhuset för ett besök hos min underbara barnmorska! Bebisen mådde bara bra och alla mina värden var bra, till och med blodvärdet - skönt! Nu är hon en av de få invigda som vet bebisens eventuella namn. Det vore enklast om vi får en flicka, eftersom vi redan valt det allra finaste pojknamnet en gång. Nu har vi efter mycket möda och stort besvär kommit på ett nytt finaste namn, tyvärr har jag och Rickard inte samma... Flicknamn är vi däremot överens om. Efter vårt besök på Crocus-kliniken i Linköping på onsdag får vi se om vi kan komma överens om pojknamn eller om vi får användning av flicknamnet...