torsdag 29 oktober 2009

Nu är julklapparna öppnade...

När jag berättade för några av mina kollegor att vi ville titta lite närmare på bebisen och se så att allt var bra och samtidigt passa på att se om det är en lillasyster eller lillebror till August så blev en av dem nästan arg. Hon menade på att det är som att öppna julklapparna i förväg (och vad är det med det då, det gör ju jag jämt - i smyg...) och tyckte att det var att förstöra hela överraskningen med att föda barn.

Och visst, utöver könet finns det ju absolut ingenting som är en överraskning när et nytt litet liv kommer till världen. Jag menar, alla bebisar av samma kön är ju alltid precis lika stora, ser likadana ut och har samma personlighet och humör - eller? Vad bebisen har för kön är ju faktiskt en väldigt liten överraskning i sammanhanget, man vet ju ändå inte vad det är för barn man ska få och just könet är en överraskning som jag gärna får veta lite tidigare. Och överraskning blir det ju, oavsett om den kommer i vecka 27 eller i vecka 40. Nu vet vi i alla fall vad det blir och det återstår att se om vi kommer att berätta det för alla eller hålla det för oss själva. Om folk tycker att det är så hemskt att ta reda på det så behöver de ju inte veta...

Rickard tycker att vi kan berätta eftersom vi ändå vet, men jag är mer tveksam. Tänk om vi berättar för alla och så stämmer det inte sedan? Fast läkaren sa att senaste gången han haft fel var för tre år sedan och vi har dessutom fått en närbild som inte går att misstolka...

Vi var i alla fall otroligt nöjda med undersökningen! Vi hade ju ett så tidigt rutin-UL så det kändes skönt att få se bebisen en gång till och kika så att allt verkar OK. Läkaren var väldigt seriös och tog god tid på sig. Han kollade hjärnans storlek, kollade så att det var normala vätskespalter och att hjärnan var veckad och att lillhjärnan satt på plats. Sedan visade han oss ögon och näsa, att gommen var hel, hur tungan ser ut och var tänderna ska sitta. Han tittade på hals och nacke, hjärta och lungor, magsäck, njurar, lever, urinblåsa, att det fanns artärer och vener till och från alla organ, han kollade navelsträngen och blodflödet, moderkakan och livmodern och han mätte huvud, buk och lårben. Ryggen och alla ryggkotorna fick sig också en noggrann översyn. Vi fick till och med veta att bebisen har ärvt min typ av fötter, med "långtår" som är lite längre än stortårna! Bebisen är rund om magen och har långa ben men inte så stort huvud. Den väger något mer än medel i den här veckan, men det berodde mest på de långa benen - han trodde inte att det skulle bli en jättebebis. Allt såg jättebra ut och vi fick också lite fina bilder med oss hem, både utskrivna och på CD. På skivan fanns också små filmsnuttar när bebisen vinkar, sprattlar med fötterna och gäspar. Vi hade bara betalat för "vanligt" UL, men han körde lite 3D/4D också och det blev nästan som foton - mysigt!

1 kommentar:

Titti sa...

Vi visste också i förväg vad vi skulle få och inte blev lyckan mindre för det! Hälsa din kollega att hon får göra som hon vill och ni som ni vill så behöver hon inte vara arg för det!
Kanske vi kan diskutera det annorlunda den dag vi börjar ta reda på kön för att sen göra abort om det är "fel" kön?