Barn ska inte dö

Idag har himlen blivit en ängel rikare, lille Elton har somnat in: http://jenni80.bloggsida.se/

Det händer att jag tycker att det är för jobbigt att vara mamma, för att det ibland gör så ont att älska en människa så mycket. Jag försöker att inte tänka på allt hemskt som kan hända mitt barn, men det är svårt emellanåt. De allra flesta människor får ju trots allt vara friska och råkar inte ut för rattfyllon eller sjuka våldtäktsmän och mördare, de allra flesta föräldrar får se sina barn växa upp och de allra flesta familjer får förbli hela. Men det är svårt att bortse ifrån att det finns undantag och har man fått uppleva de starka känslor man får för sitt barn så är det en oerhörd tanke att snudda vid, att man skulle bli tvungen att leva vidare utan det finaste man har.

Jag blir ofta galen av ilska och frustration när jag tillbringar tid tillsammans med August, för abslout ingenting går smidigt! Det är krångel och bök vid varje blöjbyte, alla måltider och varje gång vi ska någonstans - till dagis, från dagis, in i bilen, ut från bilen, ner i badkaret, upp ur badkaret, in i affären, ut ur affären - you name it... Han gråter och skriker och det är inte så ovanligt att jag också gör det (fast kanske mindre ofta i affären), men hur osams vi än är och hur trött jag än blir så är han ju det allra allra finaste jag har! Jag vill aldrig leva en dag utan honom och det hoppas jag innerligt att jag slipper!