Tillbaka!

Har varit så himla trött några dagar så det har inte blivit mycket skrivet. Jag har inte känt att jag har haft varken intressanta händelser eller några spännande åsikter att dela med mig av, jag har mest varit inne på att få sova. Men efter ett par nätter på soffan med öronproppar så känns livet lite lättare igen. Och igår kväll var vi i Globen och tittade på GE-galan och det gav lite ny energi för en trött hjärna. Det var en kanontrevlig kväll, med roligt sällskap (klubbkompisar) och spännande tävlingar. Musse (Mustafa Mohammed) kom och satte sig bredvid oss på läktaren så lilla Linn som vi hade med oss fick en efterlängtad autograf. Tyvärr (för vår del) var hon inte den enda som fick det, ryktet spred sig blixtsnabbt så det blev ett väldigt spring på typ hälften av ungarna i Globen... Ett svenskt rekord och ett världsrekord livade upp kvällen lite extra, så vi var helnöjda när vi styrde kosan hem mot Katrineholm igen. Det blev ju inte sämre av att Jörgen (tack så mycket!) hade fått tag på klubbiljetter till oss och klubben betalade bensinpengar, så det hela kostade oss 95 kr per person - helt OK!

August fick sova över hos farfar och farmor och fick vara ledig från dagis idag och tillbringa dagen med farmor. Han sov som en stock hela natten och det känns ju skönt att han sover bra borta även om han inte gör det hemma.

Jag har haft supermycket på jobbet några dagar så det ska bli skönt med "ortopedfredag" imorgon. Såg att jag lät lite bitter i ett annat inlägg och så kan det ju kännas ibland. De allra flesta ur personalen på "min" avdelning är ju trevliga, men det finns tyvärr undantag som sänker helhetsintrycket. Nu har det varit en helt OK vecka och det är ju trevligt, det är ju sannerligen inte personalens fel att min kollega varit sjuk och att det bara strömmar in patienter. En avdelning har varit stängd på grund av Calici (vinterkräksjuka) vilket gjort att patienterna ligger i en salig blandning på övriga avdelningar. Oj, det lät ju lite sådär, vad jag menar är att vi har jättemånga strokepatienter på vår avdelning därför att strokeavdelningen fått ta emot medicinpatienter som inte kunnat bli inlagda på ordinarie avdelning. Ortopedrehabpatienter är utspridda lite här och var och det har varit lite allmänt förvirrat. Jag har haft hand om min avdelning, kortvården, IVAK samt den stängda avdelningen (som nu är öppen och i stort behov av paramedicinare). En stor del av min arbetstid har gått åt till att försöka strukturera och prioritera vilket inte alltid är så kul, inte när det innebär att man även måste prioritera bort. Men det har gått ihop sig skapligt i slutändan och nu är veckan snart slut och det mesta har gått att ordna. Dessutom kom en hustrun till en av mina patienter med massor av fikabröd idag. Hon hade inte så mycket att göra hemma när hon inte hade sin make att pyssla om så hon hade bakat lite. Jag såg färska, hembakade mandelkubbar och kände hur det vattnade sig i munnen. Bestämde mig för att jag skulle ta med mig en hem och avnjuta tillsammans med lite kall mjölk. Tror ni jag kom ihåg det då? Nej, såklart inte! Men glad blev jag, för det var mig hon lämnade kakorna till. Jag lämnade dem dock väluppfostrat på avdelningens fikarum.

Nu ska jag slappa lite i soffan, sen är det sängen som gäller.