Lidingö

Visst är vi fina?

I morse packade vi in hela vårt Taikon-lass i bilen och styrde kosan mot Lidingö. August och jag somnade ganska omgående och vaknade när vi var vid Norrtull, behagligt! Rickard var vaken hela vägen, det är vi tacksamma för!

Vädret var toppen, fast lite blåsigt. Vi hade åkt tidigt för att vi skulle hinna se ungarna från klubben springa, deras klasser var på förmiddagen. De skötte sig alldeles utmärkt, vi behövde inte skämmas... ;-)

Efter lunch var det min tur att springa, Lidingö Tjejlopp är den officiella damklassen och är de sista 10 km av Lidingöloppet 30 km (som jag hade tänkt att springa, men fick stryka ur planeringen). Jag var faktiskt lite nervös eftersom jag varit lite småskadad och knappt tränat något. Det var mycket riktigt ganska jobbigt, kombinationen tävling utan träning kändes sådär. Faktum var att det kändes som att jag skulle göra historiens sämsta lopp. Men jag bet ihop och körde vidare på envishet och nådde målet som 33:e dam (av ca 4000). Min tid blev 43,17 och det är faktiskt pers på den banan. Man brukar kunna räkna med att få lägga på ett par minuter mot "vanliga" millopp eftersom banan är så tuff så jag får väl lov att tycka att det var OK. Men jag var rätt slut hela loppet, kände mig trött redan vid 3 km. Inte förrän vid 8,5 km släppte det och gick bättre men då var det ju så dags - sista km kan man ju ändå köra på bara vilja om det behövs.

Det har gått alldeles strålande med August idag, han har varit en liten solstråle. Han hade inte tid att sova så mycket så det gjorde han på vägen hem. Mindre bra - det tog 45 minuter att få honom att somna ikväll. August är en rutinerad besökare på Lidingöloppet, tre gånger har han varit där. Inte illa för att vara 16 månader va? Första gången låg han i min mage när jag sprang, då var jag gravid i vecka 6 eller 7 och vid nerjoggen efter loppet var Hanna en av de första att få veta att jag hade ett litet gryn i magen. Förra året var vi uppe på Lidingö och tittade, men då sprang inte jag. Och så belv det ett besök i år också för honom. Han börjar förresten bli en ganska rutinerad tävlingsbesökare över huvud taget. Och han gillar det, både han och Rickard.

Nu har jag svårt att bestämma mig. Om det gick bra idag så hade jag två tävlingar kvar på schemat: Hässelbyloppet 12/10 och Höstmilen i Åby 18/10. Om jag däremot fick ont i min höft så skulle säsongen avslutas nu med detsamma. Nu fick jag ju inte ont, men jag var ju inte i världens form så hur ska jag göra? Funderar på att skippa Hässelby men köra Åby, men är lite sugen på båda. Bestämmer efter den här veckans träningspass tror jag.

Han är lite lik Toker (från Snövit) tycker jag. Eller inbrottstjuven i "Ensam hemma"...