Bråttom?

Jag försöker alltid att ha gott om tid för mina patienter när jag träffar dem. Eller rättare sagt - jag försöker att låta det ta den tid det tar även om jag har mycket att göra. Mycket av det jag gör handlar ju om att få patienterna att lita på mig och framförallt på sin egen förmåga, då är det en dålig taktik att stressa. Det gör lite ont i hjärtat när man gång på gång märker att patienterna tror att de är till besvär och att de försöker skynda sig. De drar sig för att be avdelningspersonalen om saker och de ber mig om ursäkt för att de inte är så snabba när vi ska träna. Jag tror att de allra flesta på vår avdelning är ganska tålmodiga med patienterna och gärna hjälper dem med det de önskar så det är synd att patienterna ska känna som de gör. Det kniper också lite i magen när en patient säger: "Jag förstår inte att ni bryr er så mycket om mig, ni är så snälla mot en gammal skrutt som jag". De flesta borde våga be om lite mer och inte vara så försiktiga. Jag tycker att det är en väldigt liten sak att låta en patient få kamma sig innan vi går ut i korridoren, jag skulle inte vilja gå runt med håret på ända så det känns som en självklarhet.

Jag är trött idag. Lidingö i söndags, 4000 meter simning igår. Vila idag. Har varit på bio med en kollega. Patrik 1,5. (Filmen alltså, inte min kollega). Filmen var mysig, rolig. Sevärd!