Idag var det dags för morfars begravning, en dag som jag både fasat för och längtat till - hur konstigt det än kan låta. Det blev en väldigt fin dag. Kyrkan i Vingåker är nyrenoverad och jättefin, prästen var lugn och trygg, kistan, dekorationerna och blommorna var perfekta och alla morfars närmaste var där. Det var många fler som ville komma, men eftersom morfar bara ville ha de närmaste så blev det såklart så och det var jätteskönt. Solen sken in i kyrkan, musiken med Niclas Strand och Thomas Widén var underbar och jag klarade till och med av att sjunga för morfar som planerat. När jag var 11 år sjöng jag i kyrkan på skolavslutningen och det har morfar pratat om sen dess så nu sjöng jag där igen, samma sång. Det gick faktiskt riktigt bra, jag var osäker innan på om jag skulle orka med det. Det blir inga bilder på kista och sådant, men ett par bilder på min familj, på August med kusin Emanuel och på mig när jag sjunger kan ni få se.
Minnesstunden efteråt firades hemma i morfars hus på samma sätt som vi i många år firat julaftons förmiddag där. Mysigt, trevligt och riktigt roligt med tryggheten som mina föräldrar, lillebror, moster och kusiner med barn ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar