Efter en hel dags vila, mycket välbehövligt, var det dags för ett pass i bassängen. Det visade sig vara ett syrapass och när vi var klara orkade jag knappt kravla upp på bassängkanten. Då hade jag bland annat kört 20 x 50 meter i maxfart, varvat med hundringar och så avslutade vi med en hundring från pall i maxfart. När jag väl tagit mig upp på land, helt slut, så får jag syn på min tränare och hans barnbarn som båda satt bekvämt tillbakalutade och åt på varsin stor glass - då fick jag nästan hallucinationer! Jag var dessutom plågsamt medveten om att jag hade glömt min plånbok hemma... Tur att jag hade både banan och mandariner att äta i omklädningsrummet. Och vilken lycka att hitta två enkronor i jackfickan när jag skulle gå ut, det räckte till två banankolor i kiosken och så räckte energin till att köra hem ;-).
Har jag förresten berättat att August tog Simborgarmärket i lördags? Han var trött efter 200 meter, men så stolt! Han firade med att hoppa tre gånger från treans trampolin - var tog min lilla kille vägen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag måste bara få be om förlåtelse för att jag inte sa hejdå idag, Marie! Inte ens när jag avlägsnade mig från banan..... Jag förstår att du tycker att detta är lite överdrivet men jag har väl förklarat förr? Okej, ville bara komma fram till att Filip log plågat och avundsjukt när han såg att jag "slapp" när jag tränade Judit/-h vilket var förvånansvärt hjärtskärande. Antar att det var värre än jag trodde och grymt av er alla som överlevde. Hoppas det inte blir många fler sådana här pass... Hehe.
Gratulerar till August förresten! Vad duktigt! :)
Skicka en kommentar