onsdag 19 februari 2014

För att jag vill

Sitter i soffan och äter lite chips, för jag var sugen på det. Läste nyss länken som Jill skickat mig, den handlar om att om man tänker på vad man inte får så kan man bara tänka på det. Det har jag hört många gånger, men det tål att upprepas för det stämmer så bra!

Jag planerar min kost en hel del eftersom jag vill se till att jag får i mig tillräckligt med protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Men det innebär inte att jag äter enligt en strikt diet eller utesluter saker ur min kost. Enkelt sagt försöker jag äta livsmedel som tillför något av värde och inte äta alltför mycket e-nummer. Är jag sugen på macka med avocado till lunch så äter jag det, men då får jag komplettera med ägg och mjölk för att få i mig tillräckligt med protein. Därutöver äter jag det som jag är sugen på, även godis. Godis är väl egentligen det enda som inte tillför något mer än snabb energi, men jag bedömer att det inte skadar min kropp eftersom jag får i mig näringsämnen ändå.

Självklart är det lättare för mig att äta det jag vill eftersom jag tränar mycket och inte är överviktig, men lite av poängen med det hela är att jag inte har behov av att vräka i mig. Det har funnits tider i mitt liv då jag begränsat mitt ätande och bestämt mig för att bara äta sötsaker på lördagar till exempel. Då har jag dels fått i mig för lite energi totalt sett och dels bara kunnat tänka på att jag INTE får äta något extra. När jag väl kom till lördagen kunde jag nästan inte sluta äta godis.

Nu tillåter jag mig själv att känna efter och vill jag ha en chokladbit så äter jag det och oftast räcker det med ett par rutor eller så. Är jag supersugen på chips så kan det bero på att kroppen säger att den vill ha mer kolhydrater/fett/salt och ibland tillfredsställer jag kroppens behov genom att ta de där chipsen.

Vissa kvällar äter jag choklad på en tisdag, andra gånger blir det en massa frukt på en lördag - för att jag tillåter mig det jag är sugen på. Förutom vinet då...

1 kommentar:

Emmy sa...

Helt rätt, totalgillar ditt sätt. Någonstans så känner jag att det är mentalt när det kommer till kritan. Inte en omskriven diet eller måste-normer... Till dig Marie: *applåderar*! För inlägget!