Djupa måndagsfunderingar?

Är det så att vi borde må bra för att vi har det bra, här i vårt land? Eller är det så att det är helt ok att känna, att tänka, att låta livet vara stormigt ibland och att behöva lite hjälp för att ta sig i land? För jag tänker ofta att vi har för mycket idag, för mycket saker och för mycket behov. Om man skulle bo väldigt enkelt och målet med vardagen skulle vara att kunna mätta sina barn och kunna låta dem gå i skolan så tänker jag att man nog skulle kunna må ganska bra om det var uppfyllt. Men här ska vi ha ett fint hus, en välskött trädgård, trendig inredning, lagom många och lagom stimulerande aktiviteter för barnen, kvalitetstid med varje barn, det ska bakas, hår och naglar ska skötas, vi ska ha ett bra jobb, jobba lite för att hinna vara med barnen, jobba mycket för att ha råd med allt för att inte vara sämre än någon annan, vara vältränade, hinna med att ha gäster, ha ett tjejgäng att åka på weekendresor med, hinna med att ”bara vara” – ja, är det så konstigt att vi inte mår bra trots att vi har det bra? Ibland drömmer jag om att sälja allt, flytta med familjen till en liten bungalow i Thailand.