Jag har just inga principer som säger att alla ska sova i sina egna sängar här i huset. Däremot vill jag ju helst att alla ska sova så bra som möjligt, hur det går till har mindre betydelse. Visst har vi haft barnen hos oss i sängen emellanåt, mest när de var bebisar, men jag sover nästan ingenting med en varm liten unge som snurrar runt som en propeller i sängen och barnen har i ärlighetens namn inte heller sovit så bra då.
Men självklart måste de få sova nära oss om de vill och behöver, därför har vi infört madrasser på golvet bredvid vår säng och det funkar kanon! Vaknar de på natten och vill komma in till oss så kryper de mycket nöjda ner på sin madrass med sitt täcke och sin kudde och så sover alla gott. För det mesta sommar de bra i sina egna sängar, men nu är August inne i en period när han har jättesvårt att somna så nu har vi bestämt att bara förutsätta att han även ska somna inne hos oss och sova hela natten där. Vi tänker som så att vi låter det bara vara så tills han själv vill flytta tillbaka till sitt rum, han sover väl inte hos oss när han är 15 antar jag...
Fast för ett tag sen, när Irma vaknade frampå morgonen och var ledsen så kände jag att det kunde vara mysigt med en liten skruttunge i sängen - men då fick jag nobben för hon ville ligga på madrassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar