tisdag 21 maj 2013

Hon gör mig galen!




I morse vaknade jag knappt, jag var så himla trött! Ont i huvudet hade jag också, det har jag nästan aldrig. Sen när jag väckte August hade han också huvudvärk (eller så var han mest trött) och tyckte att han behövde vara hemma. Då fick genast Irma ont i fötterna (?) och näsan (...) och kröp ner i Augusts säng. Jag brukar inte låta barnen vara hemma lite hur som helst men idag gav jag efter och vabbade för August och då fick ju Irma också vara hemma.

Men sanna mina ord - hon gör mig galen! Hon kan ju se näpen och charmig ut, men skenet bedrar! Jösses vad den ungen kan gnälla, skrika, tjata, ramla, tappa, slå sönder och bryta ihop. Uthållig, envis och tjurskallig är hon också (var hon nu har fått det ifrån...). Selektiv hörsel lider hon också av, rejält. Hon hör till exempel inte alls ordet nej - fast hon använder själv det flitigt. Rätt som det är sitter hon
och dricker smoothie (som hon tydligen hade gömt i kylskåpet) och det tog ju inte två minuter innan hon hade slagit sönder glaset och skrek i högan sky. Hon kan tjata sig blå om en bulle eller frukt - som hon sedan vägrar äta.

Visst, hon kan gosa, mysa och vara glad också - men idag var det just inte de sakerna som övervägde. Kan ju säga att det är mer än en gång idag som jag har tappat humöret och kanske att även en och annan svordom halkat ur mig - jag som annars bara använder fina ord som hallonpannacotta, myys, bästaste och fiiina!

Fast ärligt, det är ju rätt aptråkigt att bara läsa om mys med den underbara familjen, blomplantering, vitmålade bord och shopping (och nej, jag pekar inte ut någon speciell alls så om någon tar åt sig personligen måste jag göra er besvikna - ni är inte ensamma om att skriva om sådant...) - sådana bloggar och facebookstatusar blir rätt ointressanta. Visst, klart att man måste få dela med sig av även fina stunder - men försök inte lura i mig att det är en varierad vardagsbild som förmedlas så. Jag själv gillar att läsa om folks riktiga vardag, såväl dråpligheter som lycka, vardagslunk och i-landsproblem. När jag skriver statusar om hur jag går skogspromenader nästan utan kläder för att jag försöker undvika att kasta ut ett eller annat barn genom fönstret (för man får inte göra det, inte ens om man har ett enplanshus), så är det då folk skriver varma kommentarer och tycker att det är skönt det är att läsa om hur det kan vara - på riktig!

Inga kommentarer: