Idag har jag haft en ganska bra dag. Ända tills jag åkte förbi en grupp löpare - JAG VILL OCKSÅ SPRINGA! Är så trött på skador just nu, har inte varit ordentligt igång med löpningen sedan Lidingöloppet. Imorgon blir det i alla fall några kilometer på inomhusträningen (eller ja, på uppvärmningen inför inomhusträningen...). När vi var i fjällen försökte jag låtsas som att det var ganska skönt att mest såsa omkring och vara en "ta hand om barnen medan pappa åker skidor-mamma". Tills någon, som uppenbarligen kan läsa mellan raderna och nog känner mig rätt bra, frågade om jag var frustrerad. Så klart att jag var frustrerad! Fast jag önskar ibland att jag inte var så beroende av kickarna jag får av träning och tävling.
Apropå tävling, jag tror verkligen inte att jag vet vad jag har gett mig in på när det gäller Vätternrundan. Men en kollega har lovat att hon också har ångest för min skull, det var ju snällt - eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha ha :) såsa omkring och ta hand om barnen-mamma alltså ;)
Haha, ja nu menar jag ju inte att det i allmänhet är slappt och lugnt att ta hand om sina barn, men just då på semestern så var det ganska lugnt. Jag gungade Irma lite, satt i en solstol när hon sov, åkte lite skidor med August (som var på strålande humör) osv. Så det var mest att "såsa omkring" och det hade ju kunnat vara mysigt - om man trivs med att "såsa omkring"...
Skicka en kommentar