Mamma-son-ego-stund

August och jag har en ny grej tillsammans. Fyra gånger i veckan ser vi Sjukhuset på tv3 tillsammans. Egentligen är det gränsfall för sent för det håller på till halv åtta så det blir bums i säng utan saga efteråt, det är väl kanske också gränsfall för vad en fyraåring ska se - jag vet inte. Men han ser inga snabba-klipp-och-halvhysteriska-och-pang-och-krasch-och-vuxenskämt-Disneyfilmer och när vi ser på Sjukhuset så sitter vi tätt tillsammans hela tiden så jag ser ju precis vad han ser och vi kan prata om vad vi ser så jag är rätt så säker på att han och hans hjärna fixar det. Han älskar det! Jag också, konstigt att jag inte får nog av sjukhus på jobbet. Vi ser bebisar födas, ambulanser på utryckning, personalen på akuten köra sparkcykel, barn som råkat ut för olyckor, gamla damer som brutit lårbenet, för tidigt födda barn och avsågade tummar. August, som grät när han såg "Lotta på Bråkmakaregatan flyttar hemifrån" för att han tyckte att den var läskig, rör nu inte en min - han tycker bara att det är intressant. Jag vet precis hur han reagerar om han ser något som blir för läskigt eller spännande och det finns inga tecken alls på det när vi ser Sjukhuset. Mest av allt tycker han om att se små nyfödda, kladdiga bebisar - han tycker att de ser ut som små gulliga griskultingar...

Jag tycker att den där halvtimmen fyra gånger i veckan är helt underbar! August och jag gör ofta saker tillsammans och oftast är det sådant vi båda gillar, men ibland är jag liksom med på saker som jag gör mest för hans skull. Det här är en sak vi båda gillar lika mycket och den stunden är helig! En bonus är att Sjukhuset den här säsongen är inspelat i Linköping så det blir lite nostalgi eftersom jag pluggade där.