Finaste killen!

Min stora lilla skruttunge som är envis som bara den, som argumenterar och tjatar så jag får hål i huvudet, som är påhittig, klok, kreativ, finurlig, rolig och nyfiken, som blir skrikarg ibland och förtvivlat ledsen ibland, men som ofta är är glad och busig, som blir alldeles lycklig när han får något och som kan vara världens bästa och gosigaste lilla storebror även om han tröttnar på den lilla argbiggan ibland.

Den lilla killen är August och han är helt underbar! Han har full koll på vad (många) andra tycker är "tjejigt" eller saker för killar, det har han. Men det bästa av allt är att han har en alldeles egen åsikt om vad han själv gillar, oavsett vad andra tycker. Alltså blandar han nagellack (dock inte rött trots att han vill, det kommer inte Irma heller att få för det ser så vulgärt ut - han kör neongrönt...) och hårspännen med "coola" tröjor med bilar och traktorer på, han väljer alldeles själv en röd overall varje vinter, han pärlar vackra halsband i ena stunden och kör bilbana i nästa. Han är mamma till sin bebis Lova och han är samtidigt lokförare, lastbilschaufför, apa (...), byggmästare på legobygget, prinsessa och läkare.

Det kokar i mig när folk säger att något är "en tjejgrej" - vem bestämmer det? Och varför ska de fråga om han har lånat sin systers halsband - det är ju hon som lånar hans. Och varför skulle det vara konstigt att köra omkring med en docka i vagn när man är kille - hans pappa kör ju barn i vagn varje dag och han är en kille, det är jag 100% säker på...

En kollega till mig frågade om August är "lite tjejig" när jag sa att han hade målat naglarna. Jag svarade att nej, det är han inte - men han vet att det finns folk som inte fattar att tjejer och killar kan göra samma saker (förutom kanske att vuxna tjejer inte får gå i killarnas omklädningsrum i simhallen och vice versa...). Då blev hon tyst...

Jag tänker inte påtvinga eller vägra mina barn några särskilda färger eller leksaker (eller, jag tänker inte köpa leksaksvapen) för att de tillhör ett särskilt kön. Ett pojkrum behöver inte vara tufft och ett tjejrum behöver inte vara gulligt. Men jag kan köpa saker som jag tycker om och då kan det råka bli så, precis som att jag inte tänker hindra Irma från att klä sig i prinsessklänning om hon vill ha det eftersom jag tror att man kan bli en tuff  och självständig tjej i vilka kläder som helst - det måste inte vara könsneutralt.

Men nu skulle jag inte ge mig in en sådan diskussion, jag har redan skrivit om det tidigare, jag ville bara säga att jag känner mig så stolt över min lilla kille som gör sina egna val och jag hoppas innerligt att han fortsätter med det. Till exempel så kan jag kanske inte hindra honom från att bli full någon gång i framtiden, men om han blir det så hoppas jag att han drack för att han var nyfiken och själv ville testa - inte för att han var rädd för grupptrycket och inte vågade säga nej.

Förresten så redogjorde han för högerregeln imorse när vi gick till förskolan, borde en fyraåring kunna det?
"Mamma, nu har jag lärt mig att den här handen är höger och den här är vänster. Om man är i en korsning och det kommer en bil från höger, då ska den bilen åka först. Men om det kommer en bil från vänster, då får vi åka först för då kommer vi från höger för den bilen"