Jag saknar dig

Den bästa bok jag någonsin har läst heter Jag saknar dig, jag saknar dig! och är skriven av Peter Pohl tillsammans med Kinna Gieth. Peter Pohl är min favoritförfattare och jag började läsa hans ungdomsböcker när jag kanske egentligen var för liten och jag läser dem fortfarande. De flesta av böckerna har jag läst mer än en gång och Jag saknar dig, jag saknar dig! har jag nog läst minst tio gånger, tårarna har runnit varje gång.

Jag gråter väldigt ofta när jag läser böcker, mer sällan när jag ser på film - ord berör mig mer än bilder, men idag såg jag filmatiseringen av nyss nämnda bok och jag grät så jag skakade. Hela sommaren har jag väntat på filmen, som heter Jag saknar dig och jag ville verkligen se den. Trots det har jag varit lite tveksam, det skulle ju kunna bli så att jag blev grymt besviken på filmen när jag hade så höga förväntningar. Jag gick själv på filmen, inte för att jag inte hittade något sällskap utan för att jag inte ville ha sällskap. Egentligen är jag ingen biomänniska, jag blir lätt störd av andra och jag gillar definitivt inte grejen  med att, efter en film med mycket känslor, börja prata om filmen. Jag vill smälta det jag sett i lugn och ro. Nu satte jag mig långt fram för att inte ha några andra människor framför mig, jag hade också tur för att folk i salongen höll tyst under filmen... I början tyckte jag att skådespelarinsatsen från en av tvillingarna var lite svajig, men sedan levde jag mig in i filmen helt och hållet och glömde bort allt sådant.

Filmen var mycket sevärd!