Hej och hå!

Inskolningen idag gick som en dans, Irma följde med till grinden när jag skulle gå, sträckte ut armarna mot Linda när hon frågade om Irma ville komma till henne och så tittade hon bara lite när jag vinkade och gick. Hon vinkade inte tillbaka, där gick väl kanske gränsen, men hon blev inte ledsen. Fyra timmar var barnen där utan mig idag och allt hade gått bra. Irma hade varit lite trött innan maten och inte ätit så mycket, men hon hade varit nöjd. Mycket märkligt egentligen, men hon är väl en liten kämpe - när hon kom hem verkade hon nämligen lite hängig och då hade hon 39 graders feber. Lilla skruttan! Jag konfererade lite med vår bvc-sköterska som bekräftade mina misstankar om att det kan bero på mpr-vaccinet och tydligen brukar det går över på max ett par dygn.

Under tiden barnen var på förskolan hann jag med att få ett litet besök av Ellen och lilla Ester, trevligt! Tyvärr kunde jag inte bjuda på lunch eftersom jag hade glömt att vi hade ett planerat strömavbrott mellan nio och två idag, så vi fick äta lunch på stan. Kändes mycket ovant att äta ute utan att ha ett barn att serva och fixa med, jag ägnade mig åt att flirta lite med Ester istället. Sedan gick vi till blomsteraffären där Ellen köpte en inflyttningsblomma till mig som jag själv fick välja ut, lite ovant det också - men trevligt.

Hoppas att Irma är piggare imorgon. Förskolan är stängd så jag få hemmamys med barnen på förmiddagen, men efter lunch blir jag hämtad av en klubbkompis och så bär det av upp mot Sälen och Vasastafetten som ska springas på lördag. Vi kommer inte hem förrän på söndag och även om det ska bli mysigt att åka bort med klubbkompisarna och inte behöva tänka på annat än min egen packning så är det jobbigt att vara borta flera dagar från familjen och i synnerhet om inte Irma är pigg. Visserligen ska ju inte barnen lämnas bort, de ska ju vara hemma med en av sina föräldrar och kommer att ha det hur bra som helst, men det är ändå inte helt behagligt.

I morse dog en av Rickards jobbarkompisar i en bilolycka i Björkvik och då kommer ju många tankar upp. Tankar på att livet är väldigt skört och tankar på hans familj. Egentligen vill jag att vi i familjen alltid ska vara precis på samma plats, så att om det händer något så händer det oss alla samtidigt, men jag vet också att så kan det inte alltid vara och man kan inte gardera sig mot allt. Risken för att det ska hända hemska saker är inte stor, men den finns där, men det mest troliga är att på söndag kväll är hela familjen samlad här hemma igen och alla mår bra.

Jag ska inte ha någon dator med mig utan har bestämt mig för att vila lite från tekniken i helgen, på återseende och var rädda om varandra!