Mammas pojke?

Jag har varit så nöjd över att jag inte verkar ha överfört min tävlingsinstinkt till August, jag vill ju inte att han ska ha prestationsångest. Nu springer han tävlingar för att han själv vill och för att det är roligt, han har inte haft någon koll på att man kan komma först eller sist och har inte brytt sig något särskilt om han blir omsprungen. Det har jag varit nöjd med, men igår kom den här repliken:

"Mamma, jag är lite sugen på att träna lite ordentligt i elljusspåret någon dag så jag får starka ben och kan vinna tävlingar. Jag vill komma före Isak som bor granne med farmor och farfar på kretstävlingar."

Hmm, så mycket för att jag trodde att allt var på lek... Men jag tror inte det är så allvarligt menat, han bryr sig ändå inte så mycket om han kommer sist. Än så länge...