Trivsel

Häromdagen pratade jag och en kollega om det där med förskola, hur långa dagar barnen ska ha och lite så där. Hennes barn är i övre tonåren så hon har ju hunnit få lite distans till småbarnsåren, men hon sa en väldigt bra sak tcykte jag. Hon menade på att om föräldrarna trivs med hur det är ordnat, om de tycker att vardagen funkar, då har barnen det bra (självklart med vissa undantag och det gäller ju såklart i "friska" familjer). Och tänk, jag tror att det är så. I de familjer där båda föräldrarna jobbar heltid så är det kanske så att de oftast har barn som faktiskt fixar långa dagar för att deras vardag i övrigt flyter på så bra. Självklart är det väl inte önskvärt att barnen går 50-timmarsvecka i förskolan, men det är kanske inte så att man alltid behöver vända ut och in på sig själv för att få det att gå ihop. Vissa jobb funkar ju så att man har lika mycket arbetsuppgifter även om man går ner i tid, bara mindre tid att utföra det på och mindre lön för arbetet. Då kanske barnen mår bättre av föräldrar som har jobbat färdigt och att de får stanna en timme längre på förskolan, än att föräldern förtsätter stressa, ringa jobbsamtal och liknande under resten av eftermiddagen. Jag vet inte.

Jag är irriterad på att det sparas på förskola och skola, jag tycker att grupperna är för stora och jag blir arg när Annelie Hedberg (bildningsnämndens ordförande som jag just nu har en mailkonversation med) menar på att "det är ju så sällan som alla barn är där samtidigt". Men förutom det. Jag gillar förskolan! Det är ingenting jag "erkänner", för jag tycker inte att det är ett brott. Jag vill inte att mina barn ska gå superlånga dagar men jag vill inte heller vara hemmaförälder! Det jag ibland önskar är att jag hade ett jobb där jag ibland var ledig en förmiddag eller en hel dag i veckan för att få lite extra mystid, men till hösten kommer jag antagligen att jobba 8-14.30 och jag tycker att det är helt OK. Barnen kommer att börja vid frukosten och sluta vid mellis, det är inte toklånga dagar. Både Rickard och jag har dagtidsjobb måndag-fredag och då är det så läget är. Jag har inget intresse av att ha ett jobb där jag måste hålla på med saker hela kvällarna, jag vill vara ledig när jag går hem och kunna släppa jobbet till förmån från familjen. Och där kommer det in, det som min kollega sa. Vi är nöjda med den situationen!

Ibland kan jag bli lite avundsjuk på hemmaföräldrar. Inte för att de är hemma, för om jag verkligen ville så skulle väl vi kanske kunna vända ut och in på vår ekonomi, jag skulle kunna jobba kväll eller något annat, men för att de tycker att det är roligt (om de gör det?). Jag tycker det inte. Jag älskar mina barn, jag tycker om att vara föräldraledig och jag vill tillbringa mycket tid tillsammans med de två små finaste människorna jag vet - men det innebär inte att jag vill vara hemmamamma. Om någon tycker att jag säger emot mig själv så får ni göra det - jag tycker det inte! Jag vill träffa vuxna på andra ställen än öppna förskolan och liknande, jag vill träffa vuxna utan att det är barn med, jag gillar mitt jobb. Men de som är hemmaföräldrar och trivs med det har ju en situation som de trivs med, det är ju liksom lite det som är poängen med hela inlägget.

Dessutom så tycker jag att förskolan är bra och att det är bra att lära sig samspel i grupp ganska tidigt, barn är (tyvärr) ganska hårda och det är inte helt enkelt med de sociala koderna.

Men jag är absolut glad att vi har ekonomi nog att inte behöva skola in vid precis fyllda ett år. August var 20 månader när han började och Irma kommer att vara 19 månader. Med August var det precis lagom, han gillade de andra barnen och kunde prata och göra sig lite förstådd. Med Irma önskar jag att vi kunde vänta lite längre, hon är ju ganska sen i utvecklingen. Men vi har sparat lite dagar för att kunna ge barnen längre sommarlov och lite ledigt över jul och nyår. Hellre det än att ha dem hemma ett par månader extra och inte kunna ge dem mer än fem veckors semester varje år.

Nu känns det som att det här inlägget börjar bli väldigt ostrukturerat, men jag tror ändå att jag har fått sagt det jag ville (på ett ungefär).