tisdag 21 december 2010

Tisdag eller onsdag?

Nyss insåg jag att jag inte vet vilken dag det är idag, men nu har jag kollat så nu vet jag.

Igår kväll fick jag superont i nacken och huvudet, nästan så det flimrade för ögonen och så det kändes som att jag skulle kräkas om jag vred på huvudet. Jag får så ibland och då hjälper det inte med tabletter, däremot så brukar det gå över till dagen därpå. Det gjorde det inte i natt, jag mådde nästan lika dåligt i morse. Möjligtvis kan det till viss del bero på att jag nästan inte sov något i natt och det har jag knappt gjort de senaste fem nätterna heller så nu börjar jag bli sliten. Det är nästan så jag börjar tro på skrock om fullmånen, för varje gång jag sover så här dåligt så påpekar någon sedan att det har varit fullmåne.

Jag skulle på mammaträff i Bie på förmiddagen och det hade jag sett fram emot, men i morse hade jag nästan lust att stanna hemma. Var så trött och så blev jag lite som jag kan bli rätt ofta; jag ser fram emot något men sedan när det väl är dags så ångrar jag mig och ser bara alla problem och allt som kan krångla. Nu åkte jag iväg i alla fall och det var väl tur, för det var lika trevligt som vanligt och huvudvärken lättade lite under förmiddagen. Men jag har faktiskt tagit tag i saken och bokat in en massage till imorgon kväll, jag vill inte ha så här ont hela julen. Jag kommer verkligen att sakna mammaträffarna när jag börjar jobba, men kanske att jag hinner med en till innan jobbet börjar. Sedan har vi bestämt att vi ska få till en ren mammaträff, alltså utan bebisar, när alla slutat amma.

På eftermiddagen idag hade jag kaos i huvudet. Jag skulle egentligen löpträna, men dels så kände jag mig inte helt fräsch och dels så tror jag att mina luftrör hade protesterat - någonstans runt 15 minusgrader är nog min smärtgräns. Men jag kände att jag behövde ut och dessutom hade jag kommit på en hel del småsaker som jag behövde fixa på stan, jag som trodde att jag var klar med allt innan jul. När Rickard kom blev jag mer eller mindre utkastad:

"Ja gå du, var borta så länge du vill, ät på stan om du vill, jag har satt över pengar till dig så du kan handla, du kan INTE gå ut i bara tights - det är nästan 20 grader kallt, ja men gå gärna utan mössa så du får lite mer huvudvärk".

På väg ner på stan ringde jag Martina på jobbet och hon var sugen på att möta upp på stan när hon hade jobbat klart, sedan fick vi med oss Therese också. Det blev ett par timmar på stan där jag fick i stort sett allt uträttat och så gick vi och tog en sallad också. Skönt att komma iväg en stund och skönt att kunna göra något lite spontant ibland även som småbarnsmamma - det funkade ju bra!

2 kommentarer:

Maria sa...

Vad snällt av Rickard! Jag skulle också önska att det fanns möjlighet till ett spontant möte med några vänner ibland, men här är det inte bara att möta upp någon tyvärr. Skulle ibland önska att det var lite lättare!

Birgitta Å sa...

Hej på er!
Så kul att få läsa om era julbestyr, då minns jag plötsligt när mina barn var små och har många fina minnen.
Kram Birgitta