Nöjd!

Det gick ju alldeles utmärkt att baka! Bullarna blev lite större (och färre) och lite fulare än de brukar för lite stressad var jag, men till slut låg 100 stycken gyllenbruna bullar och svalnade på köksbänken. Irma sov tre timmar i vagninsatsen (varav två här hemma, den första timmen avverkade hon på väg till dagis och affären) så när hon vaknade hade jag bakat ut alla bullarna och gräddat plåt fyra av sju. Hon fick äta lite och sedan ligga i babysittern medan jag gräddade klart bullarna, städade köket och åt lite lunch. Hon var så nöjd och rätt som det var hade hon somnat i babysittern så då passade jag på att ta en snabb dusch också innan det var dags för lite mer amning och sedan dagishämtning.

Precis innan jag skulle gå knackade det på dörren och utanför stod min pappa, han hade varit hos tandläkaren och hade tagit ledigt från jobbet. Han följde med och hämtade August, gissa om det var en lycklig liten kille som fick visa morfar sin nya förskola.