Tiden går...

Förra helgen och den här veckan har vi varit lite sociala. Trevligt, men jag är glad att vi har väntat lite med att åka på kalas och ta emot besök - det var skönt med en mjukstart när vi blev fyra i familjen. Men förra helgen slog vi till med besök på både 85-årskalas och 1-årskalas samt ett besök av kompisar här hemma. I måndags fick Irma hänga med till simhallen och bli beundrad och igår fick hon följa med ner på stan när jag fikade med några kompisar, mysigt! Hon är dock inte så social, hon sover mest och det är jag ovan med eftersom August var en "bärbebis" som inte ville ligga i vagnen och sova (och ingen annanstans heller för den delen). Det är skönt att hon sover även om det såklart är mysigt när hon är vaken också, men att hon hittills är så lugn och nöjd har ju onekligen underlättat min första vecka som "ensam" förälder på dagarna när Rickard har börjat att jobba. Det har gått ganska bra (förutom i måndags när det var snöoväder och jag inte kom ut med syskonvagnen och jag körde fast med bilen) och vi har varit i tid både till dagis och till syskonsången. August och jag är ju osams titt som tätt, men det är ju inget nytt. Tydligen inte för Irma heller, hon har väl hört det när hon låg i magen, för hon reagerar inte nämnvärt.

Igår var vi på BVC och vägde och mätte lillskruttan, det tyckte August var kul. Hon växer bra men går inte alls upp i vikt i samma rasande takt som storebrorsan gjorde. Han kunde ju snitta på 400-500 gram/vecka ett tag när han var ungefär i hennes ålder, medan hon nöjer sig med 150-200 gram. Runda fina kinder och hakor har hon i alla fall så det går ingen nöd på henne.