Ensiffrigt!

Ursäkta om det blir mycket gnäll och tjat om samma sak här på bloggen nu, men det är ju å andra sidan frivilligt att läsa...

Nu är jag nere på ensiffrigt antal dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Man kan ju (om man har väldig otur) få gå över 16 dagar, så det kan i värsta fall vara 25 lååånga dagar kvar - då blir jag galen! Alla kort är inklistrade i album, frysen är full, alla skåp och lådor är städade, alla bebissaker är tvättade, sorterade, strukna, vikta osv, BB-väskan är packad och jag har till och med fixat med skötväskan. Så VAD ska jag göra nu? Sova kanske, men det blir ju segt i 25 dagar... Idag känner jag mig i alla fall inte helt "fit for fight" så jag avbokade vattengympan, ska ju orka mitt sista maratonpass i simhallen ikväll med både egen träning och barnens.

Jag är så TRÖTT på folk som klappar mig på magen! Vet att jag skrev för några månader sedan att jag inte tyckte att det var så farligt som jag tyckte när jag väntade August - men jag har ändrat mig för längesen! Man blir verkligen allmän egendom när man är gravid. När jag var på jobbet och hälsade på förra veckan vet jag inte hur många som sa "Hej tjockis!" Och på vilket sätt skulle det vara roligt? Till en av dem sa jag "Ja, men jag har ju i alla fall en ursäkt". Då skrattade hon lite och sa att "Ja, ja, den bad jag nog om". Undrar vad folk skulle säga om man började klappa tillbaka på deras mage?

Och en sak till: snälla, sluta fråga om det har blivit bebis/om jag har några känningar/"är inte ni på förlossningen?"/"har inte bebisen kommit ut än?".

Eh, vad är det för frågor egentligen? Om jag går omkring med stor mage och inte bär på en bebis/kör en vagn med en bebis, varför frågar man då om det inte blivit någon bebis än? Och känningar, vad menas med det? Jag hade inga känningar innan förlossningen startade med August heller, det är ju inte som att det startar en liten nedräkningstimer som talar om hur långt det är kvar. Dessutom kan man ju ha förvärkar och allt möjligt i många veckor innan det är dags, så "känningar" behöver ju inte betyda någonting alls.

Och jag lovar, det kommer inte bli så att vi föder i hemlighet och sedan vägrar berätta om det för folk - när bebisen har kommit så får ni veta! Har ni inte hört något = ingen bebis! Herregud, om folk börjar fråga flera veckor innan det är dags så vet jag inte hur det ska bli om jag går över - då slutar jag nog svara i telefon och gå in på Facebook...

Nog klagat, dags att sova middag! (Eller det kanske inte heter det när det är på morgonen?)