torsdag 15 oktober 2009

Kurragömma

Ligger och leker någon slags kurragömma eller kull med bönan. H*n sprattlar hej vilt inne i magen, men varje gång jag försöker lägga handen på (för att det är så mysigt att känna sparkarna med handflatan eller fingrarna) så blir det alldeles stilla. För att sedan sprattla igång igen så fort jag tar bort handen. Mysigt!

Är inne på min andra dag på soffan nu, kroppen har sagt ifrån igen. Hemsk magsmärta (inte i bebismagen), ont i ryggen och helt slut i kroppen. Det var länge sedan jag slutade ta tempen varje dag för att jag trodde jag hade hög feber, nu har lärt mig att det är den hemska tröttheten i hela kroppen som gör att jag känner mig sjuk. Igår hade jag visserligen lite feber, men det berodde nog på sprutan i tisdags. Har tidigare inte kunnat koppla ihop mina magbesvär med varken stress eller någon särskild mat, utan det kommer perioder då jag mår sämre, men den här graviditeten verkar det som att attackerna med magont kommer när resten av jag är slutkörd. Det är ju inte hållbart att jobba en eller två veckor, för att sedan vara hemma några dagar. Blir varken bra för mig (och min plånbok) eller för mina kollegor. Igår hade jag en läkartid på mvc som min barnmorska bokat in mig på och jag kom från det besöket med ett sjukintyg på 50% sjukskrivning fram tills att jag (förhoppningsvis) får havandeskapspenning i december - känns som en lättnad!

Det kändes inte helt bekvämt att berätta det för chefen, men eftersom jag hade Rickard med mig som moraliskt stöd så gick vi dit direkt efter läkarbesöket eftersom mitt jobb ligger granne med mvc. Jag tror faktiskt att jag har en av de bästa chefer man kan ha, det kändes så bra när vi gick därifrån! Hon sa så himla bra saker, bland annat att det är bra om man kan jobba men att man faktiskt behöver orka med att leva utanför jobbat också. Det kändes så bra att hon sa det! Jag har nämligen tänkt att jag skulle få dåligt samvete om jag var sjukskriven och mådde bättre av det. Att jag skulle få skuldkänslor om jag till exempel orkade gå till badhuset med August utan att ligga utslagen på soffan och gråta efteråt, men då kanske jag inte behöver känna så.

Nu är det bara att försöka hitta en bra nivå på rörelse och vila, så att kroppen mår så bra som möjligt. Att gå till dagis på mornarna till exempel gör att magen mår bättre och jag är lite pigg i huvudet på förmiddagen. Samtidigt är promenaden inte det bästa för bäckenet, så jag får överväga för- och nackdelar. På eftermiddagarna tar jag hur som helst bilen, då orkar jag inte gå.

Nej, nu är det lunchdags, fiskbullar är väl ganska snällt mot magen?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Krya på dig vännen!

Kram Hanna J

Titti sa...

Det är fruktansvärt att behöva må dåligt under grav, det är ju en tid för njutning! Hade ju väldiga foglossningar med Arvid och var i stort sett sängliggande de sista 2 månaderna. Bara för att jag inte kunder röra mig pga smärta.
När jag sen skulle "träna" bort min värk gjorde jag ju helt fel och fick därför dras med foglossningarna väldigt länge. Än idag kan jag känna av dom, så ta det lugnt och du som är i sjukgymnastik branchen vet kanske att du inte ska träna bort det på en orbitrek sen... Tacka vet jag akupnktur och pilatesbollen.
Hoppas ni får en mys-helg tillsammans!
Kram