söndag 6 september 2009

Varför?

Det är en riktigt frågvis liten kille vi har hemma, allt vill han ha svar på! och allt går att fråga om...

"Varför köpte ni en ny säng till mig? Varför byggde ni ihop sängen till mig? Varför köpte ni det här täcket till mig?"

"Vem var det som ringde?"

"Vem pratade mamma med?"

"Vad har pappa i munnen?" (En fråga som kommer så fort någon ser ut att tugga på något som skulle kunna vara gott)

"Vems är den bilen? Vart ska den åka?"

När vi var i badhuset för ett tag sedan frågade August:
"Varför har vi inga horn hemma?"
Jag: "Va?!"
August: "Ja, varför har vi inga horn hemma?"
Jag: "Men vad menar du för horn?"
August: "Men farmor och farfar har horn hemma, varför har inte vi det?"
Då gick det upp ett ljus för mig och jag fick förklara att det beror på att jag och Rickard inte jagar och följdaktligen inte skjuter några djur = det blir inga troféer att hänga upp på väggen...

När vi var ute i skogen och plockade svamp:
"Varför låter det om farfars tandborste?"

Det skulle verkligen vara kul att veta hur tankarna går därinne i det lilla huvudet.

Apropå lilla, när vi skulle gå ner i källaren häromdagen och jag skulle stänga dörren så sa August:
"Bäst jag aktar min lilla rumpa!"

Annars är det mycket bebisfunderingar hemma nu. Vi hade egentligen tänkt att vänta ännu lägre med att berätta om bebisen i magen, men nu vet August det i alla fall. Han vill också vara lite bebis ibland, ligga på soffan och få blöjan bytt och bli buren liggande i famnen. Klart att han får det, men det är så svårt att förklara på ett bra sätt att man inte behöver vara en liten bebis för att bli omtycket och få uppmärksamhet.

Jag känner mig skapligt pigg efter att ha varit rätt däckad hela sommaren, tyvärr kom då nästa krämpa. Foglossning är inte att leka med och jag gillar INTE att vara mindre rörlig än vanligt. Det är väl OK att jag inte kan springa, det hade jag ju fått sluta med ändå så småningom. Men att inte kunna ta en långpromenad eller klippa gräsmattan gör mig frustrerad. Tur att jag har simträningen och lite olika vattengympor! Emellanåt känns det som att jag ska klyvas på mitten så jag får ben ända upp till armhålorna , spännande...

Igår hade vi kräftskiva hemma hos mina föräldrar tillsammans med några av grannarna. Efter en liten stund sa August:
"De kan gå hem nu."

Annars är han faktiskt ganska artig, han tackar nästan alltid när han får något och han är väldigt omtänksam. Vår lilla gullunge!

1 kommentar:

Jessika sa...

Helt underbara kommentarer från August! Jag skrattar högt när jag läser dem!