April april...

Ja, idag kunde man läsa i tidningen att Nasa ska förlägga en del av sin utbildning till Åsa folkhögskola här utanför stan. För att inte obehöriga ska komma in på området ska en osynlig mur som paralyserar eventuella inkräktare uppföras. Spännande, jag har ju funderat på om det skulle vara kul att vara astronaut, jag kanske kan få komma och praktisera...

Något som tyvärr inte är ett aprilskämt är min kommande tandläkarräkning! Idag var jag på undersökning och det blev ju inte så blodigt dyrt, endast 395 kronor efter att staten bidragit med 300 kronor. Den summan kunde jag leva med. Tyvärr hade jag två hål, två! Jag som använder tandtråd varje dag, tar flourtabletter efter tandborstningen morgon och kväll, tuggar sockerfritt tuggummi efter alla måltider och endast äter sötsaker på helgerna. Vad kan jag göra mer? Gissa vad det skulle kosta att laga dem? 2000-3000 kronor!! Och det tar typ en halvtimme, det blir skaplig timpenning. Det är alltså tandläkare man skulle ha blivit... Nu fick jag ingen tid förrän i slutet av maj så det är väl bara att börja spara pengar. Roligare hade jag kunnat ha för de pengarna!

Idag blir det sängen tidigt, snart. Är helt slut efter den här dagen. Först en timmes brottningsmatch (kändes det som) med envis snart-tvååring som inte ville bli väckt av pappa, ville ha apelsin när vi bara hade bananer, vägrade ta av pyjamas och nattblöjan, bröt ihop när vi skulle tvätta rumpan, gallskrek är jag tog "fel" blöja, ålade sig ur byxorna minst tre gånger och kände sig oerhört missförstådd när han inte fick gå i tunna gympaskor till dagis. Det hjälper inte hur pedagogisk man försöker vara eller hur mycket jag försöker tänka att "de har alltid en anledning till sina utbrott, det är bara det att vi föräldrar inte alltid förstår". När vi ska vara på dagis om 20 minuter och ungen fortfarande krampaktigt håller fast pyjamasen för att han inte vill ta av den och absolut inte är mottaglig för förhandling, mutor eller hot (...), då är det liksom bara att brottas lite. Tur att han inte är långsint, fem minuter efter ett hysteriskt utbrott kramar han mig och säger sin finaste komplimang just nu:

"Mmm, mamma så gosig"

Den karamellen får jag suga på, dessutom får jag försöka tänka att barn lever ut sina känslor och får sina utbrott tillsammans med dem de känner sig trygga ihop med (eller hur det nu står i Trotsboken).

Tyvärr var inte dagen slut efter den morgonen. Jag har haft två studenter hela dagen idag och det är jag inte van vid. Studenterna var jätterara och ambitiösa, det var bara det att jag var ju tvungen att tänka så mycket hela dagen... Planera in hur vi skulle träffa patienterna, bedöma studenternas arbete och journaler samt svara på frågor och försöka verka smart... Det gick ganska bra faktiskt, men jag blev trött.

Efter jobbet följde en dagishämtning inte helt olik morgonen hemma... Och så tandläkarbesöket...

Imorgon är en annan dag!