Härlig utedag!

I morse snöade det när vi vaknade och sedan fortsatte det hela förmiddagen, härligt! Det känns ju som att det är lite mer mening med kallt väder om det finns snö, och kallt ska det bli hela veckan verkar det som.

Vid halv tio klädde vi på oss allihopa för att ge oss ut i vintervädret. Jag skulle på träningspass med löparklubben och August och Rickard skulle åka pulka. Mitt träningspass gick jättebra, vi var sex stycken som lufsade omkring 15 km i skogen - jättekönt! Hela min kropp tyckte om den mjuka snön; inte minsta benhinna gav sig tillkänna. Lite ont har jag dock i armbågen nu och det beror faktiskt på underlaget. Jag brukar alltid hävda att det är lättare att halka när man går raskt än när man springer eftersom kraften kommer mer rakt uppifrån när man springer. Eftersom jag aldrig har ramlat på en löparrunda trots att jag tränar i alla väder så verkar resonemanget stämma, men idag var det alltså dags. Vi visste ju att det skulle vara halt just där eftersom det alltid är blött där när det är plusgrader, men ändå halkade de två första i ledet iväg över isen (dock på fötterna) och sedan kom jag farande. Innan jag hann tänka såg jag mina fötter framför mig i luften och så PANG, låg jag platt på rygg och försökte känna efter om jag levde fortfarande. Det såg nog lite otäckt ut eftersom ingen skrattade, alla frågade mest hur det gick. Jag måste ha haft tur, för jag hade bara lite ont i ena armbågen och där har jag nu fått ett snyggt blåmärke.

Det snöade också rätt mycket så jag fick fina små istappar i ögonbrynen och ögonfransarna. Hmm, jag som inte tyckte att jag hade så buskiga ögonbryn, men tillräckligt för att bygga istappar i alla fall.

På eftermiddagen, när August sovit klart, gick vi ut tillsammans hela familjen. Vi hade köpt en pulka till eftersom vi bara hade en småbarnspulka. Nu har vi en vanlig också så jag och Rickard kunde åka lite tillsammans med August. När vi var nöjda i backen gick vi en promenad, August satt i pulkan. Vi passade också på att gå till affären och handla lite. August skrek av besvikelse när han upptäckte att det bara fanns minimorötter till provsmakning idag, han är van vid att det alltid finns vindruvor och körsbärstomater... På hemvägen packade vi August i en pulka och maten i den andra, perfekt att slippa bära kassarna. (Precis som att vi jätteofta promenerar till affären och kånkar hem varorna efteråt...)