Vet inte om det är typiskt för sexåringar, men August är extremt noga med att allt ska vara rätt och det måste vara realistiskt. Irma däremot, hon lever totalt i en låtsasvärld där hennes dockor får göra allt och absolut inte kan bli påkörda eller missa bussen. August blir galen, hela tiden! Han avskyr alla meningar som börjar med "men mina dockor, dom..." och talar om hundra gånger varje dag att det bara är på låtsas - varpå Irma blir helt förtvivlad. Vi försöker säga till August att det kan räcka att han vet hur saker och ting ska vara, att han inte alltid behöver driva Irma (och oss andra) till vansinne genom att stenhårt driva igenom det som är rätt, men det går inte. Jag förstår hans frustration, för den egenskapen finns hos mig också, men jag har väl med åren lyckats slipa ner den en aning. Många krockar blir det i alla fall av "men mina dockor, dom..." och "men det går inte att göra så, det är inte på riktigt"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar