Igår klev vi upp tidigt och for mot Kristinaloppet i Norberg. Generellt så är jag inte så förtjust i "tjejvarianter" av tävlingar (gäller även viss utrustning som till exempel blommiga "lättåkta" skidor) som liksom förutsätter att kvinnor bara klarar av en tredjedel av det män kan genomföra. Nu är jag ju inte helt konsekvent eftersom det här bara gäller sport - jag är helt nöjd med att inte kunna något om bilmotorer och annat som män förväntas kunna allt om. Ja det här blev ju en parentes, det jag ville komma fram till var att jag, efter moget övervägande, har kommit fram till att det nog skulle vara rätt trevligt att slippa trängas med hundratals brölande (jo faktiskt, det är sant) karlar som svär och kör över folk just vid skidtävlingar. När jag tävlar löpning blir jag mer stressad av att det bara är tjejer i startfältet. Dessutom ville jag ha en tävling som var lite kortare och då passade Kristinaloppet, Engelbrektsloppets damvariant rätt bra.Det kändes lagom med 30 km den här helgen och det verkade vara ett trevligt lopp. Drygt 600 damer anmälda och lagom många i tävlingsklassen för att det inte skulle bli så trångt i starten.
Jag sov som en stock hela vägen dit och väl framme såg vädret lovande ut, några minusgrader och mulet. Tyvärr visade det sig snart att spåren blåst och snöat igen under natten och jag var inte direkt avundsjuk på de tre gubbar som fick tolka efter en skoter hela banan runt före start för att vi skulle ha åtminstone något att åka i. Det blev tungåkt och tiden inte alls vad jag hoppats på. Jag var dock nöjd med loppet och åkte in på 11:e plats. Tyvärr var väl inte priserna så mycket att hurra för - jag fick välja på en leopardmönstrad tröja, en virkad duk, en träningsoverall modell säck i stl L och en liten filt med dalahästar på. Men det är ju kul att vara placerad så jag får väl vara nöjd med det.
Det var ett kul lopp som gav mersmak och det blir nog upprepning nästa år. Om inte annat som seeding för Tjejvasan, som jag i sin tur tänker använda som seeding för Vasaloppet. En kollega frågade "Varför då?!" När jag sa att jag tänkte köra både Tjejvasan och Vasaloppet nästa år. Ja varför då? För att det är så vansinnigt kul! Fast jag skulle behöva hitta en sponsor...
Testning av valla (och spårning av spåren...)
Innan start
Starten (bild lånad från Engelbrektsloppet)
Jag sov som en stock hela vägen dit och väl framme såg vädret lovande ut, några minusgrader och mulet. Tyvärr visade det sig snart att spåren blåst och snöat igen under natten och jag var inte direkt avundsjuk på de tre gubbar som fick tolka efter en skoter hela banan runt före start för att vi skulle ha åtminstone något att åka i. Det blev tungåkt och tiden inte alls vad jag hoppats på. Jag var dock nöjd med loppet och åkte in på 11:e plats. Tyvärr var väl inte priserna så mycket att hurra för - jag fick välja på en leopardmönstrad tröja, en virkad duk, en träningsoverall modell säck i stl L och en liten filt med dalahästar på. Men det är ju kul att vara placerad så jag får väl vara nöjd med det.
Det var ett kul lopp som gav mersmak och det blir nog upprepning nästa år. Om inte annat som seeding för Tjejvasan, som jag i sin tur tänker använda som seeding för Vasaloppet. En kollega frågade "Varför då?!" När jag sa att jag tänkte köra både Tjejvasan och Vasaloppet nästa år. Ja varför då? För att det är så vansinnigt kul! Fast jag skulle behöva hitta en sponsor...
Testning av valla (och spårning av spåren...)
Innan start
Starten (bild lånad från Engelbrektsloppet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar