Fredag

Här fortsätter dagarna lunka på i behaglig takt. Jag tar det lugnt, visserligen inte alls frivilligt utan för att jag är tvungen på grund av min höft, men det är rätt skönt. August hade skidskoleavslutning idag och var mycket nöjd! Skidläraren har tagit med sin lilla grupp på alla möjliga äventyr och var inte rädd för att ta med barnen i stolsliften, i snowparken eller ut på små hopp i skogen. Jag har dock inte varit ett dugg orolig för att lämna August till skidskolan 75 minuter om dagen, jag hade stort förtroende för läraren.




I onsdags kväll fick vi sällskap här uppe, då kom några kompisar till oss upp hit och de bor i andra halvan av stugan, i grannlägenheten. Deras barn är jämngamla med våra och de leker jättebra ihop, så nu är det full rulle! Jag sitter just nu och väntar på att min lilla krångelpelle till son ska sluta med allt han fixar och donar med och somna så att jag kan ta med babyvakten och tassa in till de andra vuxna som sitter på andra sidan väggen här.

Nu börjar veckan lida mot sitt slut och visserligen gillar jag vardag och rutiner, men jag är inte jättesugen på att jobba igen på måndag. Jag trivs på mitt jobb, det gör jag, men just nu är det alldeles för svajigt och rörigt för att jag ska kunna ha en bra magkänsla. Tack gode gud för att inte jag har fått för mig att bli chef eller något, jag skulle bli utbränd på en vecka för jag skulle oroa mig alldeles för mycket.

I övrigt så är det lite märkligt med människor. Hur kan en del människor, som inte känner mig så väl eller som inte tror att de känner mig så väl, hela tiden pricka in saker så att det känns som att de ser rakt in i mig, medan andra missar saker de får kastade rakt i ansiktet? Jag säger inte mer än så, men jag vet inte om jag tycker att det är tryggt eller lite obehagligt.