Glädje och hemskhet

Jag brukar inte tycka att min födelesedag är så mycket att fira, det känns liksom lite överspänt att göra en stor grej av födelsedagar när man är vuxen (fast jag firar ju gärna min familj och mina väner när de fyller år...). Det finns ju så många andra trevliga tillfällen också när man kan bjuda hem folk utan att det känns som att de ska känna sig tvungna att köpa en present. Men i år ser jag faktiskt fram emot födelsedagen, jag är glad och det ska bli roligt att fylla år! Jag har löst det så att jag har haft minimalt med förberedelser och mest gjort det roliga och därför har jag inte stressat så mycket, jätteskönt! Idag har jag fått lite födelsedagskort som gjorde mig glad och speciellt det som kom från mina kollegor gav mig glädjepirr i magen.

Det är inget jättekalas jag ska ha, imorgon kommer bara den närmaste familjen och släkten (om det inte dyker upp något spontanbesök), vi blir runt 20 personer som ska äta och fika, men det känns lagom. Jag ser fram emot att få visa vårt lilla hus som vi trivs så bra i och jag tycker att det ska bli mysigt och roligt att fira dagen. Idag har varit en jättebra dag och jag känner mig glad och förväntansfull.

Men att jag känner mig glad för min egen skull hindrar inte att jag chockad och bedrövad följer händelserna i Oslo, vilken tragedi. Resten av mina timmar som "tjugo och någonting" kommer jag att ägna åt nyheterna.