Lillskrutt

Idag var vi hos läkaren på bvc, Irma var jättearg och vår bvc-läkare är lite "härsig" så hon började dela ut order med väldig fart och stressad röst: Såja, sätt henne ner nu, nej akta så hon inte stoppar gemet i munnen, så byt hand nu, sätt henne på ditt andra ben, du måste ge extra smör i ALL mat, kan hon inte vinka?, ni måste vinka varje gång ni går, man kan inte lära sig vinka om man aldrig får se när någon gör det, få henne lite avslappnad (när hon skulle bända lite på Irmas höfter - lätt liksom...).

Mest upprörd verkade hon bli över att Irma inte kan vinka, det känns som att jag kan komma på väldigt många saker som borde vara viktigare att kunna än just det.

Bedömningen blev i alla fall att "det mesta ligger nog inom normalintervallet men det är lika bra att hon får en remiss till en barnläkare". Här kan man ju då tycka att det kanske vore smidigt om läkarna på bvc var just barnläkare, men så är det inte. Jag vet inte om jag ska bli lugnad över att Irma nog ändå ligger inom "normalintervallet" trots att "tillväxten är lite knackig" eller om jag ska bli orolig över att hon ändå ville att någon annan skulle titta på henne. Jag väljer att bli lugnad och tror att remissen till barnmottagningen bara är för säkerhets skull.