Vintertid

Nu går vi definitivt mot mörkare tider och oj vad det låter deprimerande när man säger så. Jag menar egentligen bara att nu är vi framme vid vintertid och snart kommer det att bli mörkt tidigt på dagarna. Det kan man ju välja att se som deprimerande och det är ju kanske inte så kul när det blir mörkt redan vid tretiden på eftermiddagarna, men annars ser jag det inte som något större problem. Det är mysigt att tända ljus, kunna ta på sig pyjamas tidigt på kvällen utan att det känns konstigt och att slippa se att man har oputsade fönster....

I natt ska klockan dras tillbaka och man kommer att bli mer kvällstrött och morgonpigg, något som säkert alla småbarnsföräldrar jublar över - eller inte. Vi har försökt hålla barnen uppe lite extra den här veckan eftersom i alla fall August brukar sova lite längre om han är uppe sent, vi får väl se om det funkar. Båda brukar vakna mellan sju och halv åtta i vanliga fall och jag är tacksam om vi slipper vakna före sex i alla fall. Rickard och jag tänkte i alla fall gå och lägga oss skapligt så att vi har fått några timmars sömn om det blir tidigt i morgon bitti.

Jag var ute på distanspass på förmiddagen, ett mycket lerigt sådant. Hur vi än springer just nu så kommer vi till bygget av nya förbifarten eller grävningarna av nya vattentäkten vilket gör att det är väldigt geggigt överallt. Jag brukar låtsas att jag är med i armén när jag trampar ner mig i någon lergrop så känns det lite roligare... Idag fick jag en karta med mig hem och läxa till nästa vecka: det är jag som ska förbereda passet. Kan bli mycket spännande...

På eftermiddagen var jag och vår kompis Jonas på bio, vi såg Legenden om ugglornas rike. Ganska bra för att vara en barnfilm, eller jag hade aldrig tagit med en sjuåring på den för den var ganska otäck, men det var en barnfilm i alla fall. Den var i 3D och det är riktigt häftigt. Tyvärr hade ugglorna en barnflicka som var en orm och jag tyckte inte om när den där ormen stack ut sitt huvud genom bioduken och nästan krockade med mitt ansikte. Visserligen har jag jobbat med min ormfobi så att jag nog kan kalla det för vanlig rädsla istället för fobi nu för tiden, men jag blundade ändå en stor del av filmen.