Löparkillen!

Idag har August gjort sin efterlängtade debut som tävlingslöpare! Han har pratat om det i nästan ett år, att han vill springa tävling som mamma, så nu skulle han äntligen få prova. Han har ju varit med på massor av löpartävlingar så han visste ju ungefär vad det handlar om, men alla barnklasser är så långa tycker jag. Det är ju inte så konstigt eftersom de yngsta klasserna heter flickor eller pojkar 7 år och yngre och kanske inte i första hand vänder sig till snart treåringar, men det hade ju varit bra om det gick att hitta en tävling som kanske bara var 3-400 meter. Idag var det vår egen tävling, Sköldingevarvet, som skulle avverkas och där springer de yngsta löparna ca 900 meter men jag tänkte att vi skulle prova.

Förberedelserna har varit många, bland annat var det väldigt viktigt att de som skulle titta på hade röda flaggor att heja med så min mamma fick tillverka några flaggor som hon, pappa och rickard kunde vifta med. Sedan var det ju det där med skorna, man måste ju ha riktiga springskor också! jag hade sett jättefina Nikeskor som nästan inte vägde någonting och som inte var dyra heller, tyvärr var de slut i Augusts storlek här i stan och några andra vettiga hittade vi inte. Om man ändå ska springa så kan man ju få ha ett par smidiga skor och det är ju skönt när man leker också, så vi tog en sväng till Norrköping och köpte sådana skor i måndags. När vi ändå var där passade vi på att äta middag och glass också och så fick August en egen vattenflaska.

Träna ville han också göra, han har "stretchat" här hemma hela veckan, han vet hur det går till... Jag tänkte också att det var bra att prova att gå/springa en sväng som var ungefär lika lång som det han skulle springa på tävlingen. Visserligen går han ganska ofta ner på stan och det är en km, men jag tänkte vi kunde prova. Vi tog svängen runt skolan här och när jag mätte upp det efteråt så blev den en dryg km och det var inga problem.

Jag hade lite betänkligheter mot att anmäla honom, han är ju så liten, men sedan kom jag på att det kanske var bra. Han har ju nämligen ingen aning om att man kan komma först eller sist och att man tävlar mot de andra, han ville bara springa. Så på det sättet kanske det kan vara bra att prova innan man blir en osäker sexåring med prestationsångest.

Vi kom ganska tidigt till Sköldinge så det var en otålig väntan, August ville springa omedelbart! Till slut var det i alla fall dags och han sprang glatt iväg med ett stadigt tag om min hand. Han pratade hela vägen och växlade mellan att gå och springa. Någon gång sa han att det var lite jobbigt, men han knatade på och spexade lite när mina och Rickards föräldrar hejade på honom.


Han var mycket stolt över medaljen han fick när han kom i mål och sedan var det så lyckligt att det bara var tre killar med i hans klass så han kom ju på prispallen och fick en medalj till - en stor! Efteråt fick de även välja en leksak från ett prisbord så lyckan var ju total!

Problemet blir väl bara att nu blir det svårt att vara med på fler tävlingar... Jag menar, det är ju kanske inte så ofta man kommer på prispallen som treåring och hur ska man förklara det?

Jag har verkligen inte varit mitt piggaste idag och på eftermiddagen har jag varit helt däckad.

Tror att det är en kombination av mjölkstockning och att jag är lite uttröttad av olika anledningar. Har i alla fall ont i ett bröst, hög feber och värk i hela kroppen. Några Ipren, en tupplur och ett varmt bad senare mår jag lite bättre, men pigg är jag inte. Hoppas det snart går över, har inte tid och ork att må dåligt!