tisdag 16 februari 2010

Vardag

Här hemma lunkar dagarna på i ganska behaglig, lugn takt. Vi är rätt så trötta allihop och det är ju inte så konstigt eftersom den sista tiden har varit ganska omvälvande. Vi har blivit en till i familjen och dessutom har August slutat på en förskola och börjat på en annan. Irma vaknar och vill äta med ungefär 1,5 timmes mellanrum på nätterna, klart att vi behöver vila.

Vi tar små promenader, går en sväng på stan, tvättar, träffar våra föräldrar litegrand, tvättar, leker, bråkar (ja det är mysigt med en lillasyster, men med så mycket förändringar i livet så måste man lätta på trycket ganska ofta...), lagar mat, tvättar, byter blöjor, ammar och tvättar lite till. Jag hade verkligen glömt bort hur mycket tvätt det blir med en nyfödd. Hon kräks, blöjorna läcker, det läcker mjölk på kläder och handdukar, det blir blött av mjölk i sängen, jag svettas ut all överflödig vätska, August spiller och smutsar ner sig, osv, osv...

I fredags ville August sova hos sin farmor och farfar så det fick han göra. Han var så lycklig när farfar kom och hämtade med jobbarbilen och även om det var tomt med bara ett barn hemma så var det ganska skönt med en lugn kväll. På eftermiddagen när han bivit hämtad åkte Rickard, Irma och jag en sväng till Vingåker och handlade lite. Jag skulle köpa skor och det gjorde jag, men vi kom även hem med regnställ till August, en ljusgrön Tummenjacka till Irma, en PO.P-body till Irma och Moonkidskläder till August, jättefina saker!

I söndags på Alla Hjärtans Dag fick Rickard sin kombinerade Pappa- och Alla Hjärtans Dag-present, ett superfint namnsmycke som jag är jättenöjd med! Det är ett halsband med en ring på som det står August och Irma på och så en liten bricka som det står Marie på. Ska fota det någon gång om jag kommer ihåg. Rickard tyckte att det kändes lite konstigt att han "bara" hade köpt blommor och choklad till mig, han hade visst glömt den jättefina Mammapresenten som jag fick på BB. Den ska jag också fota någon gång.

August har som sagt påbörjat sin inskolning på Örnen, avdelningen Tallen, och det går över förväntan. Igår var första dagen och redan igår kväll sa han att han hoppades att han snart skulle få gå dit själv och leka, utan oss...

Irma och jag har varit i Nyköping idag och pratat igenom förlossningen med barnmorskan. Det gick jättebra, men det tog nästan två timmar. Irma kändes ganska stor när jag knallade runt med henne på BB, det händer en hel del på två veckor. Jag passade på att lägga henne på vågen när jag skulle byta på henne och hon har gått upp nästan 500 gram på drygt två veckor - inte illa!

Jag ställde mig själv på vågen också (en annan våg dock...) och jag har 1,5 kg kvar av mina gravidkilon, känns inte heller så illa efter två veckor. Jag har inte precis ansträngt mig för att gå ner heller eftersom jag har haft så ont i fogarna efter förlossningen, men jag gick ju inte upp så vansinnigt mycket heller under graviditeten. Dock har jag lite mage kvar så jag har nog tappat en del vikt i muskler också och det är ju mindre kul. Mina vader är 4 cm smalare än innan jag blev gravid, inte konstigt att jag blir trött i benen när jag är ute och går...

Något som jag saknar är min gravidhy, när jag är gravid har jag inte några finnar alls men nu är de tillbaka. Annars är det väl mest skönt att ha bebisen på utsidan även om jag kan sakna alla mysiga sparkar. Saknar dock inte illamåendet, magsmärtorna, halsbrännan och foglossningen (som nu börjar ge med sig). Nu längtar jag efter lite sol så jag kan få lite färg på kinderna, fick mersmak av söndagens härliga väder! Då tog jag faktiskt en promenad på över en timme och hade bara lite ont i svanskotan efteråt, visserligen hade jag foglossningsbältet på mig men det är ändå en jättestor förbättring!

2 kommentarer:

Camilla sa...

Visst är det härligt med all tvätt! På dessa 3 dagar har vi tvättat 7 maskiner...kommer nog ta ett bra tag innan tvätthögarna försvinner, iaf handdukshögen=).

Camilla sa...

Det har du helt rätt i, två tonåringstjejer...kan tänka mig att det kommer bli en hel del tvätt=).

Roine kom hem 19.30 i torsdagskväll och på natten vid 3.30 började värkarna. Ska man kalla det tur eller så kan man tro att hon kände det på sig att det inte passade innan!

Jag fick inte operera bort den med Hilma, det kom helt plötsligt in en läkare och så sa dom till mig att suga i mig massa lustgas och så plockade han ut den...fattade ingenting och så gjorde det svinont. Det är det jag kommer ihåg starkast från Hilmas förlossning, att dom inte berättade vad som skulle hända. Efteråt kanske det egentligen var bäst så. Ibland kanske det är bra att inte veta allt, men min bm tyckte det hade gått helt fel till. Det var min fasa nu, att jag skulle behöva gå igenom det ännu en gång, eftersom jag inte ville bli sövd och missa hennes första timmar i livet. Men efter ca 15 minuter så kom den ut som sagt, så himla skön känsla.