Onsdag

Jag skrev fel igår, tänkte rätt men skrev fel. Det är imorgon som August går sin sista dag på förskolan, jag skulle skriva att det var den näst sista dagen idag. Idag fick han gå extra länge för Rickard och jag skulle på ett litet avslutningssamtal och prata lite om hur August fungerar när han är på förskolan. Personalen tycker att han är en verbal och smart liten kille som är harmonisk och bra på att leka och sysselsätta sig. Han väljer gärna att leka med tjejerna eller att hitta på egna lekar när de jämnåriga killarna blir bråkiga och han är bra på att koncentrera sig och lyssna på långa sagor. De upplever, precis som vi, att han har mognat lite och inte är riktigt lika trotsig och testande som under hösten. Det kändes som ett bra samtal och det är skönt att höra att han inte går på och slåss och rivs som jag har sett att en del av de andra killarna gör (och även hört August berätta om och sett spår av i hans ansikte). Personalen sa att de kommer att sakna honom och det kändes som att de verkligen menade det.

August var stolt och glad över att få lämna en present till personalen och jag klarade det (nästan) utan att börja gråta. Imorgon är det hans allra sista dag, då ska de fira av honom lite och så ska han få med sig ett häfte med teckningar och foton. Vi är också välkomna att komma och hälsa på lite senare när han vant sig vid sin nya förskola.

Nu börjar han nog vänja sig vid tanken på den nya förskolan (och jag också, jag har nog haft mest ångest inför det här...) för nu frågar han när vi ska dit och jag tror säkert att det kommer att bli jättebra när han väl börjar. Han är så trygg i sig själv och van att möta nya vuxna tillsammans med oss så han kommer att klara det bra. Jag tycker att han är precis lagom reserverad när han möter nya människor, han kastar sig inte i famnen på nytt folk men han står inte och klänger oss i byxbenet en hel dag heller. Om vi bjuder hem folk han inte känner eller om han följer med till exempel till barnmorskan så hälsar han och svarar på frågor och det brukar inte dröja så lång stund innan han börjar prata spontant.

Imorgon ska vi till socialförvaltningen så att Rickard ska få bekänna sina synder ;-). Visst är det lite märkligt att om man är gifta så anses mannen automatiskt som pappa, men är man bara sambo så ska de veta allt om hur befruktningen gick till (...), hur länge man bott ihop och annat som ju verkligen måste vara väsentligt att veta?? Det är mycket på schemat när man är nyfödd; man ska få en pappa på pappret, kolla hörsel, ta blodprov, väga sig hela tiden och en del annat också.