Lite om förlossningen:

Någon väldigt detaljerad berättelse blir det nog inte men jag antar att det finns folk som är nyfikna så jag ska berätta en hel del i alla fall.

Jag kan konstatera att hon gjorde ett bra val att komma ut i helgen, igår när hon var beräknad var det inte körvänligt väglag. I lördags förmiddag däremot var det otroligt vackert ute!

Det har visst uppkommit vissa oklarheter kring tider och annat och jag kan avslöja att ja, jag gjorde allt för att mörka att vi var inne på förlossningen. Det gick inte så fort att jag satt hemma och bloggade om filmer fyra timmar innan hon föddes, jag upptäckte att det fanns internet på datorn som satt i ett hörn av förlossningssalen och gjorde ett litet inlägg på bloggen när det ändå inte hände så mycket. Så nu vet ni hur det ligger till...

I lördags hade vi tänkt att åka till Båsenberga för att åka skidor, men när termometern visade -20 grader när vi vaknade så fick vi tänka om. August blev väldigt besviken och ville inte lyssna på oss, så vi fick ringa mina föräldrar för att de också skulle förklara för honom att det var för kallt. Då ville han åka till dem och bygga järnväg istället så vi bestämde att vi skulle göra det. Vi tog en ganska sen frukost och just när jag var inne på det sista av gröten knäppte det till i magen och började rinna vatten. Jag kände igen det hela eftersom Augusts förlossning startat likadant, så jag ringde förlossningen. Det var lite oklart hur jag skulle agera eftersom bebisen inte var fixerad, men till slut bestämde de sig för att eftersom jag varit upprätt när vattnet gått så borde bebisen flyttat ner sig lite, men jag skulle ändå gå och lägga mig tills jag kände att det rörde sig i magen och därefter kunde jag få gå upp och duscha. Rickard packade lite mer saker till August än vad som vad tänkt från början och så skjutsade honom till Vingåker. Jag duschade och fixade lite och runt lunch var vi på väg till Nyköping.

Väl framme tog de en del prover eftersom värkarna inte direkt kommit igång och man alltid kollar efter infektioner då om vattnet gått. De tog en kurva och bebisen mådde bra. Eftermiddagen blev seg, det kom lite små värkar då och då men inget som blev regelbundet. De ville ändå ha oss kvar så Rickard åkte iväg och köpte lite mat till sig och vi tillbringade eftermiddagen med att äta, fika, läsa och spela lite improviserat luffarschack. Vid sjutiden hade jag så pass mycket värkar att de vill kolla om det hänt något. Det hade det inte. Inte alls, jag var inte öppen ett dugg och det kändes som att det skulle kunna ta låång tid...

Jag fick in en boll att sitta på och växlade mellan den och att vara uppe och gå för att den envisa ungen skulle flytta ner sig lite, för fixerat sig hade hon inte gjort. Jag fick så småningom börja med lite lustgas för att jag började få mer ont och när läkaren kom och undersökte mig klockan 23.00 så var jag öppen 3 cm och han tyckte jag skulle få ryggbedöving, en EDA. Narkosläkaren tillkallades, men var lite upptagen så det dröjde en stund. Jag hade superont, det var inte längre någon paus mellan värkarna. Barnmorskan anade oråd och undersökte mig igen, 8 cm öppen. Några minuter senare var det helt öppet och någon EDA skulle det inte finnas tid för men de tänkte att jag skulle kunna få en spinalbedövning för att få vila lite. Men då gick hjärtljuden ner och helt plötsligt fanns det två läkare, två barnmorskor, en student och en uska i rummet. Bebisen behövde ut, men hon var fortfarande inte fixerad vilket gjorde att jag kände det som att alla fogar skulle spricka och svanskotan skulle gå av. En barnmorska hävde sig på min mage och läkaren förberedde för klipp och tång, men sedan ville de att jag skulle försöka krysta ut henne själv och efter några krystvärkar var hon ute. Hon mådde jättebra direkt och jag fick upp henne på magen omedelbart.

Sedan blev det lite pyssel efteråt, jag mådde inte jättebra och hade väldigt ont, men det är en annan historia. Lilla Irma hade kommit till världen med dunder och brak, en timme efter jag var öppen 3 cm var hon född. Snabbt och bra kanske det låter, men jag önskar nog inte min värsta fiende den förlossningen faktiskt. Det positiva är väl att när allt väl lugnat ner sig så var jag rätt pigg, jag blev rätt skakig av ryggbedövingen när jag födde August och nu fick jag ju ingen bedövning alls.

Vi hade i alla fall tur och prickade nog in all bra personal de hade på förlossningen och BB under våra dygn där, vi blev otroligt väl bemötta och barnmorskan som förlöste mig var helt fantastisk!

Om fullmånen gjorde sitt ska jag låta vara osagt, för det var i alla fall inte många andra som födde i helgen. Dagen innan föddes det två barn, det var bara Irma som föddes i söndags (och hon föddes ju 11 minuter erfter midnatt så sedan var det lugnt över ett dygn) och dagen efter henne föddes det bara ett barn.

Det var nog fotmassagen som jag tvingade Rickard att ge mig på fredagskvällen som gav resultat...